Elevinflytande för dynamisk undervisning, eller, fatta Mentimeterknapparna för inlärning

didaktik
Skolverket lyfter elevinflytande i skolan som särskilt viktigt eftersom forskning visar på dess koherens med ökad motivation bland eleverna. Likaså gynnas undervisningen av att låta eleverna bli mer delaktiga i lärarens arbetsprocesser (Skolverket, 2015). Således aspirerar jag till att göra elevens röst central i min undervisning och att eleverna påverkar från kursens början till slut. Jag kommer att skriva om 1) elevinflytande som koncept, 2) hur jag formar min undervisning tillsammans med eleverna, 3) hur vi lärare kan använda Mentimeter som verktyg för inflytande samt 4) styrkor och svagheter med instrumentet.

Elevinflytande som koncept

Skolverkets definition av elevinflytande:

"Genom elevinflytande lär sig eleverna på ett konkret sätt hur demokratiskt beslutsfattande fungerar. Det kan bidra till kunskaper som är nyttiga att ha med sig i livet: att ta ansvar, kommunicera, leda och lyssna på andra. Ett barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad, det står i Barnkonventionen och i skollagen" (2015).

Skolverket har pekat på att elevinflytande i regel är hårt reglerat i samtliga skolnivåer; inom förskolan präglas dagen av kravet på rutiner och gymansiereformen GY11 minskade elevernas valbara kurser (Skolverket, 2013). De mest vanliga formerna av inflytande är olika organisationer vid sidan av undervisningen så som elevråd, elevkår eller elevskyddsombud (Skolverket, 2015). Jag vill däremot lyfta fram värdet av elevinflytande som sker "när undervisningen planeras, genomförs och utvärderas", till exempel:
  • "vilket läromedel som ska användas, 
  • i vilken takt och ordning olika uppgifter ska göras, 
  • vilka arbetsformer man ska använda, och 
  • på vilket sätt en uppgift ska redovisas" (Skolverket, 2013)

Jag strävar efter denna typ av process där eleverna ges större möjlighet för påverkan då beslutsprocesserna äger rum och träder i kraft i klassrummet. Första steget i undervisningen lyfter fram elevernas kollektiva mål och sedan arbetar vi med kollaborativ feedback för att nå dessa. 

Att forma undervisningen tillsammans med eleverna

Skolverket kräver att vi som lärare anpassar vår undervisning efter varje elevs behov (Skolinspektionen, 2015) och jag har tacklat denna utmaning genom att använda mig av ett program kallat Mentimeter. Mentimeter är en webbaserad tjänst där eleverna får besvara frågor via sina datorer varpå de får omedelbar respons i form av staplar, diagram och andra grafiska lösningar. Jag kontrollerar frågeflödet och visar resultaten på projektorduken. Frågorna för stapeldiagram eller liknande statiska enheter är förprogrammerade medan de frågor där eleverna ger förslag på förbättringar lämnas öppna. Ambitionen är att öka elevernas motivation genom detta kraftfulla och responsiva instrument och problemet med att elever inte vågar ta ton elimineras av att Mentimeter är anonymt. Alla elever måste svara och endast en siffra som visar antalet röster avslöjar vilka som svarat. 

I ett tidigare inlägg beskriver jag hur jag exponerar och mättar eleverna med information i början av ett nytt undervisningsområde. I samband med detta steg  undersöker jag elevernas förförståelse och lyfter deras kunskap inför varandra. Exempelvis kan en rad kontrollfrågor ge mig en bild av vad eleverna kan om ämnet. Eleverna kan även skapa en begreppsbild genom att jag ställer en öppen fråga om vad de kan eller har fått för första intryck efter den initiala exponeringen. Ett effektivt sätt att ställa den typen av frågor är att skapa word clouds. Jag rekommenderar att inte göra frågan för öppen när du vill skapa ett word cloud eftersom den är programmerad att visa varje inmatat ord som ett eget mått. Det innebär att ett ord i taget lyfts fram ur varje mening (se exemplet ovan). Jag finner det mer framgångsrikt att be eleverna skriva enstaka ord, till exempel "vilka X begrepp har du lärt dig om..". Detta representeras av den övre delen i bilden. Öppna frågor, den undre delen av exemplet, ger programmet mångfalt fler ord att analysera, vilket försämrar vår tolkningsmöjlighet av resultatet.

Vid slutet av ett arbetsområde lyfter jag frågor om hur eleven upplever arbetet, planeringen, materialet, förståelse, bedömning samt vad som kan förbättras. Jag kompletterar dessa med ett formativt frågebatteri där jag låter eleverna svara på frågor om vad de lärt sig och hur de kan förvalta denna kunskap. Mentimetern bidrar till ett kollaborativt lärande eftersom alla i klassrummet ser svaren i realtid. Jag som lärare får respons kring elevernas åsikter och tankar kring arbetssättet vilket innebär att om eleverna har kritik som de vill ge kan de förmedla den utan att de känner sig blottade. Maktbalansen mellan lärare och elev kan annars göra att denna typ av dialog blir känslig, speciellt om eleven tror att kritik leder till försämrade betyg. Jag som lärare får veta vad som fungerar eller inte samt hur jag kan förbättra det inför nästa sektion. Eleverna får här inflytande över undervisningen eftersom jag anpassar mitt innehåll efter gruppens behov.

Mentimeter som verktyg för inflytande

Mentimeter är ett gratisverktyg men jag förespråkar att använda betalversionen om man ska bygga undervisningen kring programmet. Utan att betala kan du enbart ha två stycken mätningar aktiva åt gången (de kan bytas ut men du förlorar data sparad i deras molntjänst). Oändligt antal mätningar kostar $7.99 i månaden. Tjänsten är pedagogiskt uppbyggd med en rad olika frågetyper och användaren når lätt mätningen utan nedladdning eller inloggning.


Jag har några tips som kan undvika undersökningsrelaterade barnsjukdomar om du vill samla data om din undervisning via Mentimeter. Programmet säger till om dina frågor är för långa för att synas väl på en projektor. Dessutom kan du med fördel göra dina frågor korta för att låta programmets mer grafiska natur ge djup genom olika färger, skalor eller andra svarssätt. Jag tycker att Mentimeters styrka ligger i dess analytiska potential.

Mitt första råd är att inte använd ojämna skalor. Ska du använda verktyget för skalor finns det styrkor i att låta eleverna dra mätaren mellan 1-2-3-4 istället för 1-2-3-4-5 för att tvinga fram ett aktivt svar. I det senare exemplet kan jämförelsevis den som röstar lätt ta nummer tre som är mittemellansvar som i det fallet innebär att det blir lätt att undvika ställningstagande.

Mitt andra råd är att använd öppna frågor till öppna svar. Det innebär att du ska använda frågeställningar som börjar med "hur, varför eller på vilket sätt" för att undvika ja eller nej som svarsalternativ. Denna typen av öppna frågor ökar träffsäkerheten för din kvalitativa data. Påminn gärna eleverna i det här läget om vikten av deras inflytande över undervisningen för att undvika svar som "jag vet inte."

Det tredje rådet är att låta materialet för frågorna bygga på varandra för en organisk frågeställning. Jag ställer först enkla ja- och nej-påståenden för att exempelvis se hur många som greppat målet med uppgiften. Jag följer sedan upp med en öppen fråga där eleverna får komma med förslag till förbättring.


Slutligen vill jag rekommendera att använda instrumentet i själv- och gruppreflekterande syfte. Möt gruppen med frågan "varför får vi de här svaren?" när du har informationen på projektorn. Du som lärare kan välja att analysera kursbetyg i din ensamhet efter kursens slut och dra egna slutsatser eller göra analysarbetet tillsammans med eleverna. Jag ser en styrka i att eleverna blir medanalyserare för varandra och dig själv när du ska fokusera på förbättring. Undervisningen är till för elevernas skull och således bör det te sig naturligt att de ska vara en del av förbättringsarbetet. 

Lyft även formativa frågeställningar i helklass för att gynnas av den metakognitiva effekten. Det vill säga, ge eleven utrymme för individuell återkoppling och bearbeta sedan svaren kollektivt. När eleverna ser hur andra kommit fram till sina lösningar kan de förvalta den kunskapen i sin egen inlärning. Dessa typer av frågor tycker jag ska vara öppna där eleverna använder alla 140 bokstäver de har till sitt förfogande. Påpeka gärna att svarsformen är som en tweet för att associera till hur eleverna vanligtvis uttrycker sig.

Styrkor och svagheter med instrumentet

Efter att ha använt Mentimeter i flera kurser har jag fått erfarenhet av både styrkor och svagheter med instrumentet som undervisningsverktyg. Den mest omedelbara utmaningen är ekonomisk eftersom programmet kräver att alla elever har antingen en dator, surfplatta eller en smartphone. Överkommer vi den praktiska aspekten är det även viktigt att vi som lärare följer de regler som arbetsplatsen befäst angående elektronikanvändning. Många skolor (inklusive min) har ett mobiltelefoniförbud i klassrummet och har inte varje elev en dator eller annat enhet kommer mobilfria zoner medföra problem om du vill använda Mentimeter.

En av Mentimters mest uppenbara framgångsfaktorer är den omedelbara responsen. Jag som lärare behöver inte åsidosätta tid för att tolka datainmatningar i enkäter eller sortera gröna och röda post-itlappar (analoga lösningars charm tar mycket tid). Mentimter som program är snabbt, intelligent och ger dig färsk data att diskutera.

Anonymitet är en naturlig aspekt av programmet som har både positiva och negativa egenskaper. Anonymiteten kan vara positiv för den som inte annars vågar göra sin röst hörd. Skolverket pekar på risken med elevinflytande när endast de mest verbala eller socialt dominanta elevernas önskan lyfts fram i kollektivt beslutsfattande (2013). Gruppstrukturer där en informell ledare äger debatten kan således neutraliseras när alla får en chans att skriva utan att deras roll utanför eller i klassrummet förminskar deras rätt att påverka. Å andra sidan syns anonymitetens negativa sida när elever skriver nonsens eller ignorerar att svara. Jag som lärare kan inte se vem det är som har struntat i uppgiften och det underminerar effektiviteten hos instrumentet när eleverna inte deltar utan skriver svordomar.

Datorn som verktyg kan också underminera undervisningen eftersom det förekommer att elever på min skola inte arbetar med sina skoluppgifter vid sina datorer. Det faktumet kommer inte som en överraskning; vem har inte drömt sig ut igenom fönstret? Däremot kan digitala verktyg öka möjligheten att eleverna använder datorn som ett pedagogiskt instrument när vi skapar interaktiva lösningar med program som Mentimeter. Tar vi lärare kontroll över datorns potential kommer vi kunna möta it-relaterade problem genom att vi ställer oss på samma plan som it-generationen vi undervisar.



Avslutningsvis vill jag nämna att jag får till mesta del positiv respons av mina klasser när jag använder Mentimeter som verktyg. Eleverna tycker att det är ett roligt sätt att arbeta samt finner det spännande att se hur andra röstar. Jag vill även tacka för att ni tog er tid att läsa. 

Eder tillgivne,
Feke

Moralfilosofiska förmågor i Mills fotspår, eller, att skapa reflexiva förmågor

didaktik
Följande inlägg kommer att skildra hur jag tänker kring att ge formativ undervisning ett fylligt innehåll i form av moralfilosofiska frågeställningar. "En formativ bedömningsprocess kännetecknas av att målen för undervisningen tydliggörs, att information söks om var eleven befinner sig i förhållande till målen och att återkoppling ges som talar om hur eleven ska komma vidare mot målen" (Skolverket, 2014) Jag kommer att reflektera kring 1) Bedömning för lärande, 2) förmåga, John Stuart Mill och autenticitet 3) samt exemplifierande arbetsområden ur religions- och engelskakurser.

Bedömning för lärande

Måndagen den 2:a november deltog jag i en kurs i Bedömning för lärande som hölls i av Jesper Ersgård. Begreppet "bedömning" likställs som synonymt med det mer populära "formativa" synsättet. Under sin föreläsning nämnde han hur läroplanens förändring ställer nya krav på hur lärare bedömer elevers prestationer eftersom synsättet har förändrats sedan 80-talet fram till senaste läroplanen 2011. Professionen har gått från att summera fakta till att stimulera utvecklingen av förmågor; den kognitiva konstruktivismens fokus på individ och medfödd förmåga har ersatts med social konstruktivism där den kollektiva sociala kontexten och utveckling står i centrum. Ersgård pekade på att eftersom många lärare fortfarande genomför sin undervisning enligt det äldre synsättet kan inte den rådande pedagogiken nå Skolverkets nya mål. 

Ersgårds föreläsning hanterade även arbetet kring formativa strategier och hur vi bör tänka kring undervisningen för att stödja eleverna för ökad måluppfyllelse. Kontinuerlig bedömning - inte betygsättning - krävs för att vi som lärare ska hjälpa eleverna att nå kraven i den nya läroplanen. "Ambitionen är att ge eleverna vad de behöver för att kunna hantera en föränderlig och komplex omvärld", resonerade Ersgård. 

Jag tycker att det är sunt av varje lärare att fundera på hur de kan utforma sin undervisning för att leda eleverna till stärkta förmågor. Ersgård gjorde ett utmärkt jobb med att exemplifiera detta och lyfter fram fem formativa strategier enligt bland annat Dylan Wiliams forskning:

  • Tydliggöra målen
  • Klassrumsklimatet
  • Feedback
  • Kamratrespons
  • Självbedömning
Ersgård pekar sedan på O´ Donovan, Price och Rusts forskning där de drar slutsatsen att vi inte bör uttrycka undervisningens mål i ord utan att de tar bäst form av exempel. Jag delar den synen och anser att det är centralt att eleverna ska få exempel på arbetsområdet (helst kodade sådana gjorda av andra elever) för att granska och dra lärdom av. Jag anser även att exemplen ska vara av en autentisk karaktär för att formativt utveckla elevernas förmågor i relation till kursmålet. Med autentisk karaktär menar jag material gjort av andra som använder samma förmågor, exempelvis att eleverna undersöker en argumenterande artikel som anpassat sitt språk efter dess kontrasterande syfte. För att förtydliga detta ska jag utveckla konceptet "autenticitet" kopplat till "förmåga".

Autenticitet och förmåga

För många år sedan lånade min filosfiskt vetgirige vän Daniel mig "On Liberty" av filosofen John Stuart Mill. Mill talade om hur samhället och med särskilt fokus på utbildningssystemet måste uppfostra välfungerande samhällsmedborgare. Vidare argumenterar Mill att vi bör utrusta studenter med reflexiva förmågor och således lyfta etiska frågor. Egenskapen att kontrastera synsätt kastar Mill särskilt starkt ljus över:

"A person who derives all his instruction from teachers or books, even if he escape the besetting temptation of contenting himself with cram, is under no compulsion to hear both sides; accordingly it is far from a frequent accomplishment, even among thinkers, to know both sides; and the weakest part of what everybody says in defence of his opinion, is what he intends as a reply to antagonists. It is the fashion of the present time to disparage negative logic—that which points out weaknesses in theory or errors in practice, without establishing positive truths. Such negative criticism would indeed be poor enough as an ultimate result" (1869, 83).

Kännetecknande för Mills argumentation är förmågan att jämföra synsätt för att bilda förståelse, eller "positiva sanningar" som Mill själv kallar det. Diskussionerna i "On Liberty" har vilat i mitt sinne under många år och jag kom fram till att utbildning genomsyrad av etiska frågeställningar är en sund ansats för att ge den en meningsskapande karaktär. Vidare kan moralfilosofi ge den autenticitet studenter saknar i skolan; förankrar vi moralfilosofiska problemformuleringar där eleverna gör ställningstaganden från olika perspektiv kompletteras svar på deras problematisering av "varför gör vi det här?" utöver program-, examens- och kursmål.


Kunskapsmålen för Engelska på gymnasial nivå passar väl in på det ovan nämnda synsättet vilket även syns i Skolverkets kommentarer till höger. Skolverket belyser här förmågorna för rimlig språkanvändning och meningsfulla sammanhang som exempelvis utanför klassrummet. I utdraget används bland annat begrepp som "autentisk, realistisk och relevant" (Ibid.,) vilket knyter väl ann till vår diskussion. Utöver detta tror jag även att vi gör ytterligare samhälleliga vinster om vi lyckas öppna etiska diskussioner inom samtliga områden av en kurs medan vi tittar på andra förmågor.

Exempel på arbetsområden

Valet av moralfilosofiska frågeställningar tycker jag ska få särskild uppmärksamhet. Det finns en hel uppsjö att välja mellan och det krävs enbart en enkel googling för att slängas in i denna etiska djungel.  Jag ställde mig frågan "finns det vissa områden som är mer värdefulla för skolelever att begrunda?" 
Religionskurserna på gymnasial nivå har en naturlig etisk prägel. I kommentarerna till Religion 1 nämns plikt-, dygd- och konsekvensetik. De tre etikerna är ett mycket effektivt sätt att lyfta en diskussionen som får en nyanserad karaktär eftersom de är verktyg till hur vi se på etiska dilemman.


Existentiella frågor finns även inbakade i religionernas stoff men det är väldigt lätt att undervisningen faller tillbaka på den faktaåtergivning likt Ersgård diskuterade. Exempelvis lyder det första kursmålet i religion som följande: "Förmåga att analysera religioner och livsåskådningar utifrån olika tolkningar och perspektiv" (Skolverket, 2015). Av denna mening kan vi förstå att eleven ska inte enbart ha en kunskap kring religionernas innehåll utan även kunna visa på att hen har förmågan att granska varför religiöst beteende ser ut som det gör. 
Jag delar för tillfället upp min religionskurs i fem sektioner som simulerar en människas liv från början till slut: 1) Universums skapelse, 2) Ett liv föds, 3) Religion och relationer, 4) Ritual, bön och identitet och slutligen 5) Livets slut och livet efter detta.  Till varje del knyts en etisk frågeställning som eleverna skall granska för ökad autenticitet (se hjulet ovan). Samtliga religiösa åskådningar kan diskuteras under dessa teman och min tanke är att utrusta eleverna med färdigheter för att angripa dessa frågor som även kommer dyka upp i deras framtid. 


Jag försöker utveckla min engelskundervisning så att samtliga av mina moment har en moralfilosofisk frågeställning. I slutändan vill jag att till exempel de tre engelskakurserna 5, 6 och 7 ska ha etiska områden som knyter logiskt ann till nästa som en kedja av reflektioner. Engelska 5 ska ha något enklare frågeställningar som leder till Engelska 6 där de fördjupas ytterligare. Engelska 7 som är en kurs med större teoretiskt stoff kommer ha de mest komplexa frågorna för att skapa successivt mer utmanande frågeställningar.


Visionen av sammankopplade etiska teman över tre kurser

Mina elever som läser Engelska 5 har ett moment där jag färgar in mot deras programval och arbetsplatsförlagda lärande. Eleverna får läsa exempel på CV:n samt personliga brev för att sedan skriva egna CV:n och personliga brev samt intervjuar varandra och ge feedback. Målet är att söka och få anställning på ett jobb de sökt via Platsbanken. Slutligen blir eleverna intervjuade av oss lärare i ett rollspel som gestaltar en arbetsintervju. I momentet för jag in en något enklare frågeställning som behandlar elevens styrkor och svagheter. Detta är en fråga som är givande att reflektera kring eftersom eleven synliggör deras egna och andras olika egenskaper vilket skapar utrymme för reflektion.

I kursen Engelska 6 får eleverna arbeta med temat "Factors of success" där de granskar framgångsfaktorer hos företagare. Målet är att eleverna besöker Företagarforum med ett frågebatteri för att intervjua företagare och sedan skapar en reflektion samt muntlig presentation kopplad till företagsinriktat språkbruk. Ett exempel på en fråga är "vad tycker du är värdefulla entreprenöriella egenskaper?" Eleverna reflekterar kring egenskapernas positiva samt negativa karaktär när de bearbetar intervjumaterialet. Till sist lyfter vi en klassgemensam sammanställning om vad som är de bästa egenskaperna i form av en Mentimeteromröstning där vi får omedelbart material för att diskutera vad vi lärt oss och hur vi kan använda dessa förmågor i framtiden.

Kursen Engelska 7 har en mer kraftfull teoretisk bakgrund varpå innehållet lyfter frågan högre. Det centrala innehållet ger exempel på retorik som ett arbetsområde varpå vi diskuterar frågan "hur får jag andra att lyssna på mig?" Eleverna läser först om Alan Monroes retoriska strategier kallade "Monroe's motivated sequence" och analyserar olika typer av tal. Eleverna testar sekvensen på slumpmässigt valda områden för att slutligen försöka övertyga resten av klassen. Medan den talande gör sitt utomordentliga tal sitter resten av eleverna med checklistor och se efter vilka argument eleven för, vad de kan lägga fram för frågor efter talet är slutfört samt om eleven följde Monroes teoretiska mall.


Tack för att ni tog er tid att läsa om mina tankar kring undervisning. Mitt framtida inlägg ämnar att ge praktiska exempel på hur vi kan öka elevinflytande och kollaborativ återkoppling genom att använda Mentimeter.

Eder tillgivne,
Feke

Disponering av tid för inlärning, eller, didaktiska tårtbitar och symboler

anpassning
Didaktiska laboratoriet har tidigare sonderat mina experiment i undervisningen; de tematiserade frågorna "Varför", "Vad" och senast "Hur"  har  banat vägen för den fjärde och sista didaktiska hörnstenen "När". Följande inlägg kommer att diskutera planeringens 1) konceptualisering, 2) tidsram, 3) innehåll och 4) visualisering som stöd. 


Planeringens konceptualisering

Vad är ett rimligt antal lektioner för lärande? Återigen måste vi lyfta en tidigare frågeställning: vad är undervisningens syfte?  Vi behöver problematisera att vi ofta ser undervisningen som ett avskiljt avsnitt där tidsramen är en övergiven ö i det pedagogiska havet. Exempelvis är det inte ovanligt att eleven som ska skriva en recession på engelska tolkar det som den centrala egenskapen medan vi som lärare skulle tolka momentet som att utveckla ”förmågan att formulera sig och kommunicera på engelska i skrift”.  Min idealvision är att undervisningens moment är delar i ett led - en didaktisk tårtbit av kursens mål - där eleven rör sig från steg till steg. Tid är således en enhet för att gå från utvecklingspunkt X till nästkommande. 

Det finns svårigheter med att konkretisera och genomföra ett organiskt lärande på grund av vår rådande skolparadigm; min uppfattning är att både lärare och elever lever i den bubbla jag försökt problematisera under tidigare inlägg. Vi tolkar skolan genom den relation vi haft till den där vi är formade att prestera med en rädsla inför att göra fel. Produkterna eleverna skapar blir en identifikationsmekanism trots att vi egentligen vill forma undervisning som ska gynna elevens utveckling. 

Jag visualiserar en planering fokuserad på stimulerandet av vissa egenskaper. Min processidé går i följande steg:

  • Eleven introduceras till ämnet följt av att rikligt exponeras till multipla infallsvinklar, allt från lexikala definitioner, bildmaterial, korta filmsnuttar och textmaterial. Intentionen är att mätta eleven med data kring ämnet.
  • Eleven ges tillfälle att orientera sig kring sin nya kunskap och pröva hur det kan appliceras. Eleven ska bedömningslöst testa tankesättet innan instrumentet används. 
  • Eleven ges gott om utrymme för självständigt arbete. Jag resonerar som så att eleven ska få möjlighet att skapa något kvalitativt än något förhastat. 
  • Eleven ges utrymme för individuell och kollektiv återkoppling. Slutmålet för hela sektionen är att belysa ny inlärning och hur den ska förvaltas inför kommande lärande, så kallat metakognitivt lärande.  

Jag valde att utforma en planering där utvecklingen skulle vara navet. Intentionen med planeringen blir att kontra min upplevelse av en skola där det är en vana att ”utveckling” isoleras till ett område. Strukturen ska gynna ett flöde av teman, egenskaper och sammanhang inte helt olikt ett venndiagram. Tid blir således viktigt när man begrundar hur mycket utrymme som går åt till respektive aktivitet för att utveckla den valda färdigheten. Jag resonerar att tiden ska ge eleverna möjligheten att följa hur deras utveckling skall fortskrida, både över en viss tid, men även över hela kursen. Därmed vill jag återkomma till hur vi ger eleverna makt över sin egen inlärning genom synliggörande av deras mål. 

Ett exempel på hur en av mina första planeringar såg ut.

Planeringens innehåll


När jag konstruerade min planering utgick jag från en idé att elevens behov var att veta hur årsplaneringen ser ut i breda penseldrag och att större detaljrikedom kommer i den stundande sektionsplaneringen. Planering har således två delar: ett tårtdiagram för hela kursen och en kalender som visar på innehållet lektion till lektion.  


När jag frågade mig själv vilken essentiell information planeringen behövde kom jag fram till fyra enheter: lektionens ordning, datum, plats, samt innehåll. Oavsett våra strukturella behov vill vi veta vart vi ska vara och när, och jag upplever att elever ofta frågar: "Vad ska vi göra nästa lektion? Vart ska vi vara? Varför?" Undervisningens innehåll ser jag som en självklart fråga att nämna men att det räcker med en kort översikt av vad lektionen kommer att behandla. Korta och sammanfattande meningar ger eleven en översikt och skapar ett sammanhang för vart de är och vad som komma skall. 

Vidare vill jag att eleverna ska veta hur den nuvarande sektionen förhåller sig till den övergripande planeringen. Jag lyfter ut en del ur tårtdiagrammet för att visa hur det är just denna bit som vi fokuserar på för tillfället. Flödet mellan de separata bitarna ska visa på deras relation men även synliggöra hur mycket av kursen som täckts och ska behandlas. Till exempel kan vi se hur tårtdiagrammet för Religion 1 visar på olika religionsvetenskapliga teman. Det jag även ämnar att arbeta fram är ett sätt att visualisera vilka egenskaper som kopplas till vardera tårtbit. 

Min tanke är att i framtiden skapa en interaktiv modell utan att göra den för otydlig. Kommande försök kommer förmodligen ta form av en tidslinje eller ett hexagonalt mönster.

Planeringens tidsram

Jag brukar ge eleverna mellan fyra till fem veckor till att arbeta med ett projekt: de första två lektionerna för introduktion, exponering och laboration, fyra till sex lektioner för arbete med projektet, en till kamratbedömning, en till fortsatt arbete samt deadline eller presentationstillfälle och sista till återkoppling samt feedforward till kommande moment.

Som tidigare nämnt ger jag eleverna rätt gott om tid med ambitionen om att de får utvecklas med den kvalitet som de eftersträvar. Jag betvivlar att den djupa förståelsen kommer under stress. Det är dock viktigt att påpeka att jag även har erfarenheten av att eleverna tycker att arbeten som har för lång tid tillgängligt leder till tappat fokus under arbetets lopp. 


Planeringens visualisering som stöd


Likt diskuterat i mitt föregående inlägg ville jag även här att mina modeller ska vara tematiskt stringenta. Från att först visa en enkel lista över lektioner och information valde jag att använda mig av en färggradient. Planeringen övergår från samma gröngula färg till den lila som syftesbeskrivningen och checklistan har. Tanken är att skapa en homogen modell med basen i progression.


Vidare började jag att bifoga ikoner som skulle symbolisera innehållet i vardera lektion. Symbolerna som jag använder mig av är vackert utformade av 7Soul och anspelar på progression igenkännbar från tv-spel. Jag ville ge dem elever som lättare tolkar bilder en möjlighet att se sammanhang och hur lektionerna följer en logisk struktur som påminner om tanken av "learning paths" där personen ämnas se ett konsekvent sammanhang genom alla steg.


  • Planeringen börjar med en karta som representerar introduktionen och exponeringen där eleverna ska börja sökandet mot sitt mål. Föreläsningar stöds av olika IT-lösningar som Powerpoint, Prezi eller Explain Everything. 
  • Det kollaborativa lärandet i form av laborationer, workshops, förkunskapsundersökningar och problembaserade övningar tar formen av en nyckel.
  • Boken representerar elevens egna arbete med sitt arbetsområde som tar vid efter att eleven har fått bekanta sig med området och ämnet. 
  • Jag ville ge kamratbedömning en känsla av att vara ett positivt stöd för elevernas lärande varpå det fick symbolen av ett hjärta. Den ligger halvvägs igenom planeringen eftersom den ska ge eleverna möjligheten att lära sig av varandra genom att se andras framgångsfaktorer. 
  • Måltavlan symboliserar när eleven ska vara klar och sammanfaller med deadline eller presentationen av sitt arbetet. 
  • Pergamentet är den sista och viktigaste etappen där återkoppling äger rum. Symboliserat med ett examensbevis skall det representera inlärningen som är det slutgiltiga målet..


Jag har ännu kvar att utvärdera planeringens symbolvärde. Enstaka elever har givit positiv respons till den men jag behöver få mer data för att se huruvida symbolerna gynnar känslan av progression och sammanhang eller om de kan skapa otydlighet. 


Detta var det fjärde och sista inlägget angående hörnstensfrågorna i min didaktiska modell. Detta var däremot långt från det sista av mina inlägg kring mitt pedagogiska arbete. Flera modeller måste prövas, förtydligas och utvärderas. Kommande inlägg kommer att behandla hur man skapar mervärde för eleverna i sitt arbete genom att knyta an till etiska frågeställningar. 

Eder tillgivne,
Feke

Checklistor för ökad måluppfyllelse, eller, en organisk väg mot utveckling

anpassning
I föregående två inlägg reflekterade jag om de första av mina fyra didaktiska hörnstenar. Detta inlägg kommer att prata om det tredje steget: "Hur". Jag kommer att går djupare in på hur man stödjer eleverna för att nå kunskapsmålen i tre underrubriker: 1) tolkandet av styrdokumenten, 2) utformande av checklistor och 3) checklistans innehåll i form av kunskapsmål och rammeningar. 

Tolkandet av styrdokumenten

Måluppfyllelse innebär att eleverna visar på att de lärt sig de egenskaper som kursen ämnar att utveckla. Skolverket pekar på forskning kring formativ didaktik och dess framgångsaspekter samt  vikten av lärarens flexibilitet. Jag tror att denna lyhördhet inför elevernas behov är ytterst central och att som lärare finns det stora fördelar med att utforma undervisningsstöd som understryker vad målet är och har en didaktik som baseras på kraftfulla ramverk.

Utformandet av förtydligade kunskapsmål börjar i att djupdyka i Skolverkets styrdokument. Vad ska undervisningen sträva efter? Förtydliga dina mål genom genom att tolka styrdokumenten varpå ett bra ställe att börja är Skolverkets läroplaner för ämnen och kurser. Där finner vi en förklaring av ämnet, dess syfte och egenskaperna eleverna ska utveckla samt centralt innehåll och kunskapskrav för varje kurs. Jag rekommenderar här att jämföra kunskapskraven och de kommentarer som Skolverket angett till kursen för att sedan förankra dessa mot undervisningens material i det centrala innehållet. 

För att underlätta det arbetet både för min och elevernas skull försöker jag illustrera kraven med tydliga förklaringar. Till exempel kan begrepp som "nyanserat" vara förvirrande. Exempelvis ser vi i kommentaren till kursen engelska att det "innebär att elevens redogörelse, diskussion och kommentarer innehåller olika aspekter, perspektiv eller avvägningar". Jag tolkar "nyanserat" som att eleven ska lära sig att reflektera kring för- och nackdelar, lyfter olika sidor kring en fråga eller problematiserar ett område. Läser vi vidare framgår det att exempelvis att "utförligt" innebär att ge detaljerade exempel, "välgrundat" har en teoretisk förankring och ett "anpassat" material har förslagsvis terminologi och exempel passande för utbildningssammanhanget. 

Ett sätt att synliggöra målens utvecklingskurva är att sätta in dem bredvid varandra där man visar på hur de bygger på den tidigare nivån. Här har vi ett exempel på hur kunskapskriterier för Engelska 7 kan visa på vad eleverna ska lära sig och således även ger stöd för vad vi som lärare skall bedöma. Det kan enkelt byggas med Words SmartArt. Jag använder dessa som bas i skapandet av checklistor till mina uppgifter för att ge eleverna en överskådlig blick för vad deras inlärning ska sträva mot och hur dem organisk går från ett steg till det nästa.

Checklistans utformning

Jag använder mig av checklistor för att ge eleverna ett stöd i sin inlärningsprocess där jag kan åskådliggöra vad jag vill att en sektion ska innehålla och vad jag vill att de ska lära sig. Däremot har jag gått från att enbart spalta avstämningspunkter till att ge eleverna ett ramverk som de kan förhålla sig till. Jag har testat flera olika varianter som jag sedan utvärderar tillsammans med eleverna för att hitta den utformning som de tycker ger det mest lämpade stödet i deras utveckling. Det är uppenbart att vissa typer av checklistor passar olika personer bättre och jag ser dessa som en pågående lärandeprocess för mig som lärare.

I början av mitt modellarbete skapade jag en lista över innehåll. Efter att ha testat den fann jag däremot att den inte passade in i min övergripande modell. Jag ville närma mig ett stilistiskt homogent dokument och började således att färgkoda egenskaperna vilket kan stödja elever som vill ha visuella karaktäristika att förhålla sig till. Att ha kvar "listan" i checklistan fick också en tankeställare; jag resonerade att det viktiga här är den ska att agera stöd åt eleverna för att öka deras lärande än att den måste utformas som en lista som namnet tyder på.

Jag testade att bygga en checklista som visar relationen mellan kunskapsmålen- och kriterierna; den yttre delen (E-nivå) måste behandlas för att sedan gå till mittdelen (C-nivå) för att slutligen nå centrum (A-nivå). Min tanke med detta är att eleverna ska äga sin undervisning där de själva ska kunna sätta sikte på vart de vill hamna och vad de vill lära sig. Flera elever tyckte däremot att denna typ av utformning inte var lätt att ta till sig medan andra tyckte den var logisk vilket fick mig att tänka att konceptet av ett organiskt flöde ska behållas men göras i tydligare steg. Nytt för denna typ av checklista är att jag tolkade kunskapsmål- och kriterier i form av påståenden som ger eleverna ett stöd i hur de formulerar sig.

Min senaste modell strävar mot att kombinera de ovan nämnda tankarna genom att utgå mer konsekvent från tolkandet av mål och kriterier för att förbättra stödet i form av rammeningar.

Checklistans innehåll: kunskapsmål och rammeningar

Jag lämnade checklistor för flera betygsnivåer och började flörta med Vygotskijs "proximala zon". Den senaste modellen är baserad på tanken av att organiskt synliggöra elevernas steg mot undervisningens mål. Jag har inspirerats av brädspels visualisering där jag ämnar att visa på hur eleven går steg och har avstämningspunkter knutna till egenskaper.

Förankra checklistan mot egenskaperna som eleverna ska ha utvecklat under den sektionen. Basera egenskaperna mot kunskapsmålen och kriterierna via karaktäristika från Skolverkets kommentarer och du har en progressiv matris. Detta underlättar både för mig som lärare som ska bedöma ett moment men det synliggör även för eleverna vad de ska lära sig härnäst. Förhoppningen är att eleverna kommer att bli mer motiverade - vilket även är min erfarenhet - av sin undervisning eftersom de kan tydligt se vart de är och vad de behöver arbeta med för att nå sitt nya mål. Checklistan ska vara ett stöd för eleverna når kunskapsmålen men även att underlätta tolkningen av kunskapskriterierna.

Min erfarenhet är att elever ofta upplever stress inför att påbörja sitt arbete. "Jag vet inte hur jag ska börja!" är ett inte alltför ovanligt påstående. Rammeningarna agerar som ett avstampsstöd vid uppstart. Meningarna kommer att ge eleverna möjligheten att se hur de skulle kunna resonera. Checklistan blir både ett säkerställande ramverk i form av en mall att följa utan att den matar eleven innehållet.

Ett exempel på hur en checklista utformar ett stöd och ger eleven en väg mot måluppfyllelse.

För att koppla tillbaka till Vygotskij kan du få fler elever att sträva mot dessa egenskaper. Lyfter du enbart fram kraven för en viss nivå (här A-nivå) ökar möjligheten att fler elever utvecklas i den riktningen. Jag resonerar att detta är ett sätt att arbeta flexibelt eftersom det ger eleverna makten att själva ha kontroll över sin utveckling och får stöd att hitta sin egen väg mot sitt mål. Givetvis kommer ditt bedömningsarbete att innehålla resterande nivåer men detta kan motivera eleverna att nå högre och således lär sig mer.  Det är viktigt att förklara att bara för att eleven följer checklistan innebär det inte nödvändigtvis att eleven får det betyg den önskar. Belys elevens utveckling snarare än betyg för att undvika att hamna i det tidigare nämnda produktfokuset. Checklistan ska hjälpa eleven och ge de förutsättningar eleven behöver för att lyckas. 


Kommande inlägg redogör för min sista hörnstensfråga "När" och kommer att diskutera tidsram, kalendrar och vidareutveckla kring känslan av progression. Tack för att ni tog er tid att läsa om mitt didaktiska laboratorium. 


Eder tillgivne, 
Fekelurius

Varför vi arbetar med lärande, eller, från teoretisk ax till didaktisk limpa

centralt innehåll
Snart kommer det vara fem år sedan jag började som lärare. När jag blickar tillbaka på hur jag tänkte då kan jag idag känna att jag gjorde mängder av (förvisso nyttiga) misstag som jag idag (förhoppningsvis) arbetat bort med ett detaljerat processarbete. Det jag främst insett att jag skulle gjort annorlunda då var hur jag planerade min undervisning och såg på elevernas lärande. 

Jag kommer nu påbörja det första av fyra stycken inlägg där jag går igenom mina (för tillfället likaså) fyra hörnstenar som min didaktiska planering bygger på: Varför, Vad, Hur, och När. Det här inlägget koncentrerar på "Varför". 

Om produktfokus

"Överlever jag den här dagen, då.." kunde jag tänka. Mitt första år gick ofta ut på att komma på bra och roliga lektionsupplägg eller söka efter bra upplägg på Lektion. Problemet som jag ser det var att jag hade ett produktfokus. Jag såg inte vad eleverna skulle lära sig genom undervisningen utan lektionen blev ett sätt att få ut en produkt som kunde bedömas. Självklart ville jag att eleven skulle lära sig, men det tänket kom först när jag vände på mitt förhållningssätt.  

Mitt didaktiska arbete fick en ny form när jag omstrukturerade processen från ett produktfokus till ett fokus på inlärning. Detta låter kanske självklart men det var inte det förrän jag bytte ansats. Tankesättet gick från "idag ska vi arbeta med.." (produktfokus) till "ni skall utveckla...för att få förståelse inom..och lära oss.." (fokus på inlärning). Genom att vända på den berömda pannkakan fick aktiviteterna större mening eftersom syfte fick regera över produkt. Däremot måste man förankra  aktiviteten i syfte, vilket vi får via våra styrdokument.

Varför gör vi det vi gör inom skolan? Det finns tre stycken enheter som skapar syfte: 1) programmålen för det program du undervisar, 2) de övergripande kursmålen i kursen du undervisar och 3) kursens centrala innehåll som bryter ned nivåerna i kursen. 

Programmål

Examensmål/ programmålen pekar på vad eleven ska lära sig under sin samlade studietid. Skolinspektionen yrkar på arbete med koppling mellan ämnen (i deras undersökning specifikt yrkesprogrammen) och examensmålen som "avgörande att yrkesprogrammen förmår fånga elevernas intresse /---/ [och problemet är] att kunskapsinnehållet inte placeras i ett för eleverna relevant sammanhang" (Skolinspektionen, 2014: 6; 7).

Jag brukar läsa igenom och tematisera programmålet och sen klippa ut de som är relevanta för kurserna jag undervisar. Det kan vara väldigt tydligt att förankra mot ett ämne som engelska. Det blir tydligt i följande utdrag från Handelsprogrammets programmål: Utbildningen ska också ge eleverna möjligheter till fördjupade studier i engelska (Skolverket, 2015-10-8). Inom andra program kan det kräva lite letande, men kopplingen finns där. Exempelvis kan "har förmåga att diskutera och ta ställning till etiska frågor och förhållningssätt" (Skolverket, 2015-10-8) peka på varför religionsvetenskap är viktigt för elever som läser Bygg- och anläggningsprogrammet. 

Kursmål och centralt innehåll

Kursmålen sammanfattar vad eleven ska ha utvecklat under tiden de läst den specifika kursen. Till exempel ser kursmålen för Engelska (Skolverket, 2015-10-8) på ut såhär:
  1. Förståelse av talad och skriven engelska samt förmåga att tolka innehållet.
  2. Förmåga att formulera sig och kommunicera på engelska i tal och skrift.
  3. Förmåga att använda språkliga strategier i olika sammanhang.
  4. Förmåga att anpassa språket efter olika syften, mottagare och situationer.
  5. Förmåga att diskutera och reflektera över livsvillkor, samhällsfrågor och kulturella företeelser i olika sammanhang och delar av världen där engelska används
I fallet av en grupps litteraturanalys kommer eleverna lära sig förmågan att tolka skrivet innehåll samt utveckla sin skriva och talade engelska. Det vill säga punkt 1 och 2. Efter detta konkretiserar vi dessa mål via det centrala innehållet som pekar på vad undervisningen ska behandla. I vårt arbetsexempel har jag tittat på vilka färdigheter som eleverna ska utveckla och lyfte fram reflexiva ämnesområden eftersom de ska tolka texten (inte bara återge) och utveckla sin interaktion och produktion. 

När jag hittat de enheter jag tycker är relevanta för mitt utbildningssegment återstår att sammanställa materialet. Jag visualiserar min modell som likvärdiga delar som genomsyrar varandra, därav att jag valt ett flödesschema i form av tre vertikala pilar. 

En sammanhängande modell 

De tre nivåerna ska bygga på varandra vilket förankrar att processen är organisk och kräver alla beståndsdelar. Reaktionerna från både kollegor och elever är positiv som upplever att den både tydliggör syfte och meningsskapande, samt hur vi som lärare arbetar med att göra syftesbeskrivningen mer lättarbetad och motiverande.

Sammanfattningsvis vill jag peka på den kvalitetssäkrande funktionen bakom att länka programmål, kursmål och centralt innehåll. Tack vare ett tydligt samband har mitt egna metakognitiva perspektiv kring min undervisning ökat. Jag ser varför jag gör det jag gör och ställer utveckling och lärande i centrum. Jag kan känna mig trygg i att de undervisningsmoment jag väljer har en grund att stå på och genomsyras av ett tydligt syfte.
Ett exempel på hur man kan konkretisera relationen mellan programmål, kursmål och centralt innehåll.

Nästa inlägg kommer att beskriva min process med att tydliggöra "Vad" - detaljförklaringar av momentet - i min fyrdelade planeringsmodell. Tack för att ni tog er tid att läsa om mina tankar kring mitt didaktiska arbete.


Eder tillgivne,
Feke

Popular Posts

Carbonmade

https://fekenorman.carbonmade.com/