Hej och välkomna till Didaktiska laboratoriet. Detta inlägg går i firandets tecken eftersom jag har fått ett stipendium som möjliggör studier i Japan samt blivit nominerad till digitaliseringspriset Guldäpplet. Inlägget kommer att vara av en mer essäliknande karaktär där jag kommer beskriva 1) min kommande resa till Japan och 2) min känslor om Guldäpplet.
Redan när jag började studera till lärare 2005 drömde jag om att få utöva läraryrke utanför Sveriges gränser. Jag drömde att få undervisa i bland annat Japan och Sydkorea och fann snabbt att många internationella skolor söker efter lärare med engelska som modersmål. Under studietiden kom jag i kontakt med “Monbukagaksho” vid Japanska ambassaden i Sverige där lärare kunde ansöka om stipendium för att vidareutbilda sig vid japanska universitet. Fem år yrskeserfarenhet krävdes för att söka stipendiet. Med ett tydligt mål lämnade jag frågan och under hösten 2016 började jag närma mig att avsluta mitt femte yrkesverksamma år. Jag ringde ett samtal till Japanska ambassaden och påbörjade ansökningsprocessen.
Till att börja med behövde jag fråga min rektor om jag kunde få tjänstledigt. Min förfrågan godkändes till min stora glädje och jag började fylla i dokument samt undersöka vad jag ville studera. Ville jag fokusera på engelska, religion eller mitt nyfunna intresseområde inom skolutveckling? Jag valde skolutveckling och hade alla mina dokument iordningställda. Väl vid ambassaden genomgick jag språkprov i engelska och japanska (som jag inte behärskar, något jag var uppriktig om) och deltog i intervjuer. Besked om antagning skulle komma under sommarlovet.
I augusti månad fick jag ett mail om att jag antagits till Teacher training! Inom ramen för stipendiet kommer jag att bo i Tokyo i ett och ett halvt år och studera japanska samt “Comparative education” vid Tokyo Gakugei University. Utöver universitetsstudier kommer även kulturella upplevelser att vara en central del av min tid i Japan. Jag hoppas på att få möjligheten att lära känna ett land som jag beundrat hela min uppväxt. Jag vill lära mig språket, förstå kulturen, delta i det dagliga livet, besöka skolor, lära mig av andra lärare, förstå hur elever lär sig, äta maten, vara på frontlinjen av spelvärlden och dokumentera min tid där.
Under tiden som jag studerar i Tokyo kommer jag kontinuerligt att uppdatera Didaktiska laboratoriets blogg samt youtubekanal. Min ambition är att hålla er läsare och tittare uppdaterade om vad jag får lära mig ur mitt kursinnehåll, mina erfarenheter av det japanska utbildningssystemet och om livet i allmänhet.
Jag fick den 31 augusti veta att jag blivit nominerad till guldäpplet, ett pris inom digitalisering av skola. Priset ges ut av Datorn i undervisningen (DIU) och har tidigare skapat stor uppmärksamhet eftersom personerna som tilldelats priset varit särskilt framåtskridande gällande hur skolan kan föras in i tjugohundratalet. Priset tilldelas de som:
Många lärare har nominerats och jag känner mig glad och stolt över min egen nominering. Vägen fram till nomineringen har dock inte varit ensam och jag vill uppmärksamma kollektivet i denna stund när individen framhålls.
Oavsett vad som sker vid prisutdelningen den 28:e september vill jag lyfta fram samarbetet som ligger till grund för min pedagogiska utveckling. För ungefär tre år sedan började jag på min nuvarande tjänst och har sedan dess fått möjligheter till utbildning, samarbete och att utforska lärarrollen. Min rektor har varit stöttande och givit mig utrymme vilket skapat möjligheten att gro. Mina kollegor och skolbibliotekarier har skapat forum för diskussion och vi har utmanat vår egen pedagogik genom kollegiala samtal. Tillsammans har vi strävat efter att förfina vår undervisning och se till våra olika förmågor för att ge eleven den bästa möjliga undervisningen. Jag såg även min förmåga att dokumentera och önska att vara transparent med mitt arbete varpå jag valde att börja blogga.
Jag startade Didaktiska laboratoriet som min plattform för en akademisk diskussion av undervisning. Youtube har börjat blivit ytterligare ett forum för didaktiska kommentarer. Tack vare dessa människor och insatser har jag fått föreläsa, nomineras till galor och besöka mässor. Däremot vill jag inte bara lyfta fram mig som den enskilda individen och enligt mig ska inte bara en person få ta del av ett pris; det sker alltid ett samarbete mellan flera aktörer som gör något möjligt. Vinnaren av priset har inte presenterats än och jag önskar den och alla andra lycka till med att utveckla digitalisering inom skolan.
Monbukagaksho
Redan när jag började studera till lärare 2005 drömde jag om att få utöva läraryrke utanför Sveriges gränser. Jag drömde att få undervisa i bland annat Japan och Sydkorea och fann snabbt att många internationella skolor söker efter lärare med engelska som modersmål. Under studietiden kom jag i kontakt med “Monbukagaksho” vid Japanska ambassaden i Sverige där lärare kunde ansöka om stipendium för att vidareutbilda sig vid japanska universitet. Fem år yrskeserfarenhet krävdes för att söka stipendiet. Med ett tydligt mål lämnade jag frågan och under hösten 2016 började jag närma mig att avsluta mitt femte yrkesverksamma år. Jag ringde ett samtal till Japanska ambassaden och påbörjade ansökningsprocessen.
Till att börja med behövde jag fråga min rektor om jag kunde få tjänstledigt. Min förfrågan godkändes till min stora glädje och jag började fylla i dokument samt undersöka vad jag ville studera. Ville jag fokusera på engelska, religion eller mitt nyfunna intresseområde inom skolutveckling? Jag valde skolutveckling och hade alla mina dokument iordningställda. Väl vid ambassaden genomgick jag språkprov i engelska och japanska (som jag inte behärskar, något jag var uppriktig om) och deltog i intervjuer. Besked om antagning skulle komma under sommarlovet.
I augusti månad fick jag ett mail om att jag antagits till Teacher training! Inom ramen för stipendiet kommer jag att bo i Tokyo i ett och ett halvt år och studera japanska samt “Comparative education” vid Tokyo Gakugei University. Utöver universitetsstudier kommer även kulturella upplevelser att vara en central del av min tid i Japan. Jag hoppas på att få möjligheten att lära känna ett land som jag beundrat hela min uppväxt. Jag vill lära mig språket, förstå kulturen, delta i det dagliga livet, besöka skolor, lära mig av andra lärare, förstå hur elever lär sig, äta maten, vara på frontlinjen av spelvärlden och dokumentera min tid där.
Under tiden som jag studerar i Tokyo kommer jag kontinuerligt att uppdatera Didaktiska laboratoriets blogg samt youtubekanal. Min ambition är att hålla er läsare och tittare uppdaterade om vad jag får lära mig ur mitt kursinnehåll, mina erfarenheter av det japanska utbildningssystemet och om livet i allmänhet.
Guldäpplet
Jag fick den 31 augusti veta att jag blivit nominerad till guldäpplet, ett pris inom digitalisering av skola. Priset ges ut av Datorn i undervisningen (DIU) och har tidigare skapat stor uppmärksamhet eftersom personerna som tilldelats priset varit särskilt framåtskridande gällande hur skolan kan föras in i tjugohundratalet. Priset tilldelas de som:
“Guldäpplet är ett lärarstipendium. Guldäpplet utdelas årligen till en eller flera lärare som förnyat lärandet med stöd av IT i egen undervisning och som inspirerat elever och kollegor i ett lokalt, kommunalt och gärna även nationellt verksamhetsfält.
Guldäpplejuryns Särskilda Pris delas ut till en eller flera personer som har uträttat långvariga, betydelsefulla insatser för främjande av lärande med stöd av it och medier.”
Guldäpplets webbplats: www.diu.se/guldapple (2017-09-01)
Många lärare har nominerats och jag känner mig glad och stolt över min egen nominering. Vägen fram till nomineringen har dock inte varit ensam och jag vill uppmärksamma kollektivet i denna stund när individen framhålls.
Oavsett vad som sker vid prisutdelningen den 28:e september vill jag lyfta fram samarbetet som ligger till grund för min pedagogiska utveckling. För ungefär tre år sedan började jag på min nuvarande tjänst och har sedan dess fått möjligheter till utbildning, samarbete och att utforska lärarrollen. Min rektor har varit stöttande och givit mig utrymme vilket skapat möjligheten att gro. Mina kollegor och skolbibliotekarier har skapat forum för diskussion och vi har utmanat vår egen pedagogik genom kollegiala samtal. Tillsammans har vi strävat efter att förfina vår undervisning och se till våra olika förmågor för att ge eleven den bästa möjliga undervisningen. Jag såg även min förmåga att dokumentera och önska att vara transparent med mitt arbete varpå jag valde att börja blogga.
Jag startade Didaktiska laboratoriet som min plattform för en akademisk diskussion av undervisning. Youtube har börjat blivit ytterligare ett forum för didaktiska kommentarer. Tack vare dessa människor och insatser har jag fått föreläsa, nomineras till galor och besöka mässor. Däremot vill jag inte bara lyfta fram mig som den enskilda individen och enligt mig ska inte bara en person få ta del av ett pris; det sker alltid ett samarbete mellan flera aktörer som gör något möjligt. Vinnaren av priset har inte presenterats än och jag önskar den och alla andra lycka till med att utveckla digitalisering inom skolan.
Eder tillgivne,
Feke
- 12:16
- 0 Comments
