Mycket av det arbete jag har genomfört hade inte kunna skett utan mina fantastiska bibliotekarier Kirsi Rutanen och Emma Lingren. Vi samarbetar på flera fronter men något vi fokuserat särskilt på är att synliggöra biblioteket som skolans nav för kunskapsinhämtning.  I det här inlägget kommer jag att prata om 1) biblioteket som skolans nav, 2) bibliotekarien som medpedagog och 3) metoden Guided Inquiry. 

Vårterminen 2015 blev jag och en till lärare tillfrågade att följa med till Skolportens Skolbibliotekskonferens av vår skolbibliotekarie Kirsi Rutanen. Konferensen visade på hur skolor kan arbeta med att göra biblioteket till mer än en plats för att låna böcker. Under resan och kursens gång föddes idén av att lyfta in undervisningen till biblioteket där skolbibliotekarien blir en medpedagog. Vår dialog problematiserade hur bibliotekets funktion har förlorats; lärare skickar elever till skolbiblioteket utan kunskaper om hur de söker bland den otroliga mängden böcker, databaser och tidskrifter som finns där. Vi fann att biblioteket hittills har använts som en lånestation snarare än ett stöd i undervisningen och att bibliotekariens kunskaper försummas.

Vi kom fram till att bibliotekets pedagogiska potential borde få blomma ut. Skolverket framhäver att "bibliotek ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Vidare framgår att litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt ska främjas" (2015). Under sommaren 2015 lät vi frågan om hur biblioteket som nav skulle utformas och om det fanns någon metod vi kunde arbeta med (jag återkommer till det senare vid underrubriken "Guided Inquiry"). Målet var att ta undervisningen från klassrummet till biblioteket för att markera att det är där kunskap inhämtas.

I början av hösttermingen 2015 inledde vi ett mer rigoröst samarbete där vi planerade och strukturerade mina kurser. Vi har även sedan dess fått ytterligare en bibliotekarie - Emma. Hur vårt arbete kan se ut i praktiken kommer jag nu att elaborera kring. Jag har tidigare diskuterat hur undervisningens process genomgår flera olika steg vilka utvecklades med biblioteket i åtanke. Julen närmar sig och jag har i skrivandets stund enbart positiva erfarenheter av samarbetet; jag som lärare får två kollegor med kunskaper som kompletterar mina egna och eleverna får en naturlig kontakt med biblioteket. 

Samarbete med skolbiblioteket stödjer undervisningens framgångsfaktorer; jag som lärare har någon att bolla idéer och kan säkerställa att vi uppfyller kunskapskrav och utvecklar egenskaper som till exempel källkritik, bearbetning av litteratur och att manövrera databaser. Vi blir även fler som kan titta på uppsatser och redovisningar vilket ökar säkerheten för elev som lärare. Jag känner således att min planering har blivit mer säker och fått ökad stringens. Från att arbeta själv med att tolka styrdokument har jag nu två extra par ögon som reflekterar kring undervisningens syfte, mål och genomförande. Det finns många nyckelbegrepp som Skolverket framhäver där biblioteket har en logisk plats i undervisningen vilket vi kan se i bilden till höger. När jag frågade Rutanen om hennes upplevelse sa hon: 

Som tidigare nämnt har bibliotekarierna kunskaper som jag saknar. Det förefaller för mig ologiskt att jag ska ta mig an uppgifter som någon annan kan göra avsevärt bättre än vad jag skulle gjort. Exempel på sådant är litteraturhistoria, media- och informationskunskap och källkritik. Således har bibliotekarierna sex stycken steg som de pratar om fortlöpande genom mina kurser:

Syftet med detta upplägg är att ge eleverna stöd i deras kunskapsinhämtning. Bibliotekarierna formulerade stegen för att successivt lära eleverna ett vetenskapligt förhållningssätt. Vi kan se tyngden av detta i det ovan nämnda citatet från Skolverket där nyckelord är "litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt ska främjas" (2015). 

Sommaren 2015 fick jag flera böcker från Rutanen från Amerikanska forskaren Carol Kuhlthau. Syftet med läsningen var att efterforska en framgångsrik pedagogisk metod för vetenskapligt arbete. Kuhlthau pratar om "points of interception" (även kallade "zones") vilket innebär att eleverna (eller vem som helst som studerar" går igenom flera känslosteg när vi undersöker något. Rutanen elaborerar att vid "tillfällen då eleven känner osäkerhet och frustration kan man som pedagog, lärare eller bibliotekarie, stötta eleven och överbygga dessa fallgropar" (Rutanen, 2015).

Enligt Kuhlthau står känslorna i relation till studerandets progression och vid de olika stegen ska vi som pedagoger ska kliva in och ge eleverna stöd för att undvika att processen stannar. Alla kan uppleva toppar och dalar när vi kommer i kontakt med ny information varpå ett tydligt stöd förhindrar tankemässiga motorstopp. Vem känner inte igen känslan när man som elev blir tillsagd att besöka biblioteket för att "hitta en bok" och när man bland hundratals sidor tappar andan och lusten att lära. Ambitionen är att stärka elevernas lärandeprocess genom att kliva in och gynna bearbetningen av materialet med systematiska instrument och förhållningssätt. Bilden nedanför illustrerar denna process i tre nivåer: eleven smalnar av sitt arbete och längst med processen känner osäkerhet, optimism, frustration, säkerhet och tillslut tillfredsställelse. När eleven känner de "låga" känslorna har vi i förväg förberett stödjande insatser så som kontextualisering, informationssökning, diskussionsforum, kamratbedömning och slutligen återkoppling.

Min upplevelse är att eleverna är säkrare i deras vetenskapliga arbete eftersom de får öva på olika metoder och har ett kontinuerligt stöd från mig som lärare och från skolans två skolbibliotekarier. När jag introducerar eleverna inför ett nytt moment håller vi föreläsningen och laborationer i biblioteket. Kontextualisering, informationssökning och kamratbedömning äger vid utrymme rum i biblioteket eller tillsammans med bibliotekarierna i klassrummet. Återkoppling sker alltid i biblioteket för att rama in samarbetet från början till slut. Tanken är att undervisningen behåller den röda tråden från det vetenskapliga perspektivet som Skolverket och vi som pedagoger vill ska genomsyra skolan.  

Tack för att ni läser om mitt och skolbibliotekets didaktiska arbete. Inför vårterminens kurser kommer jag och bibliotekarierna att utvärdera vårt arbete och säkerligen komma med nya tankar om hur vi kan förbättra vårt arbete för att öka undervisningens kvalité. Håll till godo för fler didaktiska laborationer.

Eder tillgivne, 

Feke