Didaktiska laboratoriet

I Sverige har japanska skolor fått medial uppmärksamhet med höga PISA-resultat och ordningsamma klassrum. Jag har under min studietid fått besöka allt från lågstadieskolor till gymnasium. Hur har min bild av japansk skola förändrats efter dessa skolbesök? För att besvara den frågan kommer begreppen struktur, gemenskap och enformighet användas som utgångspunkt eftersom de har kommit att symbolisera det japanska skolsystemet.

Hur tar struktur, gemenskap och enformighet begrepp form inom den japanska skolan? För att lättare se sambandet ska jag sammanfläta begreppen med information från forskningsöversikter tillsammans med mina egna observationer. Jag kommer att i breda penseldrag berätta om det japanska skolsystemet, om hur en vanlig skoldag ser ut för elever och lärare. För att exemplifiera har jag fått tillåtelse att visa foton från mina besök till japanska skolor, bland annat i Tokyo (東京) och i samband med konferensen ISFTE (The International Society for Teacher Education) i Joetsu (上越).

Historiskt har det japanska skolsystemet struktureras efter det brittiska, franska, tyska och på senare tid det amerikanska skolsystemen. Elever går i skolan från 7 till 18 års ålder med en 6-årig grundskola. Högstadium och gymnasiet är 3 år vardera och universitetsstudier är på cirka 4 år. Det här systemet introducerades efter andra världskriget. Det finns både kommunala och privata skolor och privat skolgång är vanligast på gymnasie- och universitetsnivå. Likt Sverige är gymnasiet frivilligt men 97% av högstadieeleverna går vidare till gymnasiala studier. De flesta elever fortsätter sin skoldag vid juku, eller kvällsskola, ofta för att förbereda sig inför inträdesprovet till universitetsstudier. Läsåret är uppdelat i ett treterminssystem. En skoldag är mellan 6 till 7 timmar lång och kan bli ännu längre med extrastudier samt hemläxor. 

Det första som besökare till japanska skolor får uppleva är regler kring skor, ett fenomen som även finns i andra delar av det japanska samhället. De som kommer till skolan, elever likaväl som vi besökare, måste ta av sig sina skor och sedan ta på sig tofflor kallade uwabaki. Tofflorna har egna skåp, kallade getabako. 

Som besökare kom jag att se hur tofflan kom att representera inte bara struktur utan även gemenskap och enhetlighet inom den japanska skolan. Alla inom japansk skola förväntas göra likadant och det är något man kommer att se genomsyrar det japanska skolsystemet.

Elever bär uniform och på vissa skolor som jag har besökt går vissa elever i uniform även när det inte är ett måste. Väl i klassrummet sitter eleverna vid träbänkar och klassrummet är spartanskt eftersom man vanligtvis inte lägger lika mycket pengar på estetiskt material som i exempelvis svensk skola. En lärare berättade för mig att tanken är att pengarna ska går till undervisningen. 

Det kanske mest imponerande för besökare vid japanska skolor är hur eleverna själva städar skolan och att de själva serverar skollunchen i sina klassrum. Här träder både gemenskapen samt enhetligheten fram i och med att alla elever måste delta och fostras till en kultur där kollektivet går före individen. 

Tidigare var min bild av japansk skola, med uppåt 35-45 elever per klassrum, den av tyst disciplin. Här blev jag förvånad över hur högljutt det kan vara i klassrummen. Jag trodde först att det berodde på att vi besökare närvarade men det pratglada klimatet är kombinerat med problemlösning och hög studiemotivation, ett fenomen som är väldokumenterat av bland annat OECD.

Efter skoltid finns klubbaktivitet som leds av en lärare och där eleverna ägnar sig åt sina intressen och att bygga sociala förmågor. Klubbarna och lektionen period of integrated study, en kurs inom internationella frågor och sociala förmågor som som infördes 2002, reflekterar behovet av att ägna mer tid åt att nyansera enhetligheten och öva på eget arbete.

Hög studietakt, klubbaktiviteter och extrastudier sätter däremot hög press på eleverna och PISA pekar på att japansk utbildning håller en hög nivå internationellt sett men samtidigt har höga nivåer av skolrelaterad ångest. 

Hur ser det ut för lärare som arbetar inom japansk skola? Vi återgår till begreppen struktur, gemenskap och enhetlighet vilka alla syns i kursplaner, kollegialt lärande och målet med undervisningen. 

Lärares arbete kännetecknas av en nationell styrning och struktur där alla undervisar samma innehåll oavsett vart i landet de befinner sig. MEXT - Ministry of Education, Culture, Sports, Science and Technology - uppdaterar läroplanen var 10:e år och definierar mål, syfte och innehåll. Lärare har viss flexibilitet gällande undervisningens innehåll och metoder men friheten att avvika upplevs i regel som begränsad eftersom specifika områden och egenskaper undervisas i en särskild ordning. I exempelvis engelska fokuserar den japanska läroplanen i högre grad på grammatik och läsförståelse jämfört med den svenska läroplanens fokus på att uttrycka sig med muntlig och skriftlig förmåga. För mer läsning, se Gashis C-uppsats från 2016.

Lärares arbetsrum har en öppen planlösning och en arbetsdag varierar mellan 10 till 12 timmar. Utöver undervisning ansvarar lärare både för klubbar och för kontakt med hemmet. Uppstår problem för eleven innanför som utanför skolan hålls lärare lika ansvariga som målsmän. 

Det finns lärare som känner stor press när de måste agera som en länk mellan elever och hemmet och att lärarens expertis bedöms via elevernas prestationer. Förväntningarna på långa arbetsdagar är också bidragande till höga stressnivåer. Exempelvis har lärare i Japan stigmatiserats när de ifrågasatt detta system och diskuterat att övertidsarbete har normaliseras. På andra sidan finns lärare med uppfattningen att lärare som inte kan hantera yrkets arbetsuppgifter har ett dåligt inflytande på eleverna. 

Kritiken mot att arbeta övertid eller med andra uppgifter än undervisning kan jämföras med mentorsfrågan i svensk skola där lärare upplever att mentorsskapet tar för mycket tid (läs mer i Sundsvalls Tidning, Skolvärlden, SVT och från Göteborgs universitet). Likt det japanska exemplet har lärare som inte vill vara mentorer också stigmatiseras.

Gemenskap syns förmodligen tydligast i det kollegiala arbetet. Japanska skolors är vida känt och lesson study är en metod för samplanering och kollegial fortbildning vars positiva effekter är väldokumenterade. Var 10:e år måste lärare fräscha upp sina kunskaper genom att återvända till universitetsstudier. Utöver detta är det vanligt att uppmuntras att byta arbetsplats vid läsårets slut. Syftet är att skapa jämlikhet mellan olika delar av landet för att stötta mindre tätbefolkade områden och stärka lärares kunskaper genom att bidra till andra arbetsplatser. 

Forskning pekar också på fördelarna med att lärare byter arbetsplatser för ökad jämlikhet mellan skolor och att även elever gynnas av det där de stöttar varandra mer i detta system. Elever med olika kunskapsnivåer arbetar tillsammans, ofta i grupp, och agerar som mentorer åt varandra vilket gör att de eleverna som bemästrat innehållet lär sig ännu mer när de undervisar andra elever. Å andra sidan pekar forskning på att bland annat lesson study främst gett goda resultat i japansk kontext. 

Det finns fortfarande lärare som tycker att eleverna enbart lär sig att memorera innehåll och omsätter sina kunskaper alldeles för lite. Uttrycket “teach for the test” är vanligt där vissa lärare är kritiska till att eleverna enbart ska lära sig för att klara inträdesprov till universiteten. Andra lärare finner trygghet och stöd i att alla ska undervisa samma material och ser fördelar med ökad likvärdighet. Samtidigt finns det lärare som känner att deras individuella uttryck inte får det utrymme som de önskar. 

Avslutningsvis hoppas jag att den här inlägget har givit en objektiv insyn i japansk skola. Tack för att ni tog av er tid för att läsa.

Kommentera gärna med era reflektioner kring:

1. Vad tycker ni om hur japanska lärare förväntas återutbilda sig var 10e år?
2. Hur ser ni på att japanska lärare förflyttas för att stärka jämlikhet mellan olika områden av landet?
3. Japanska skolor framhäver kollektivet före individen medan svenska skolor lyfter ofta fram individanpassad undervisning. Vad är era tankar om det?

Eder tillgivne, 

Feke

Gashi, Erelinda, 2016, The English Language Syllabus in Sweden and Japan - A comparative study 

Göteborgs universitet, 2018, Svårt att planera tiden när läraren också ska vara mentor (hämtad 2018-10-21)

Japan today, 2014, Is Japan overworking its teachers? One exhausted educator says, 'YES!'

Lärarnas tidning, 2013, Sverige rasar i PISA-undersökning (hämtad 2018-10-21)

OECD, Japan: A Story of Sustained Excellence

PISA, 2015, PISA 2015 key findings for Japan