Välkommen till Didaktiska laboratoriet som utforskar lärarens narrativ när de återgår till att vara studenter. Mer specifikt ämnar inlägget att belysa upplevelsen som jag samt mina lärarkollegor haft när vi fått uppleva undervisning från ett elevperspektiv. Inlägget berör 1) perspektivskifte från lärare till elev, 2) intervjuer med internationella lärare och 3) våra samlade lärdomar (“lessons learned”).

Nyckelord: kollegialt lärande, lärare som elev, narrativ, semi-strukturerad intervju

Perspektivskifte från lärare till elev

Kommentarer från elever, om lärares praxis, tillhör vardagen i form av kroppsspråk, leenden, applåder, suckar, et cetera. Enligt min uppfattning ska elever uppmuntras att ha synpunkter om sin studiegång. Fördelaktigen ska återkopplingen vara konstruktiv och lärare kan exempelvis eftersträva sådan genom att systematiskt använda sig av utvärderingar (läs här hur jag har använt Mentimeter och digitala formulär).

En lärare som mäter aspekter av undervisningen får dagsfärsk återkoppling vilket bidrar till dennes kvalitetsarbete. En lyhörd lärare kan forma sitt undervisningsinnehåll för att uppnå förbättrad anpassning efter gruppens behov. “Elever har rätt till inflytande över sin utbildning och sin arbetsmiljö,” (Skolverket, 2015) och som lärare ska jag försöka att tillgodomöta elevers önskemål. Jag åsidosätter mycket tid för att sätta mig in i elevernas kritik eftersom jag vill ta elevers uppfattningar på största allvar. Skolverket understryker framförallt att “elevinflytande över undervisningen kan bland annat handla om:

• vilket läromedel som ska användas,
• i vilken takt och ordning olika uppgifter ska göras,
• vilka arbetsformer man ska använda, och
• på vilket sätt en uppgift ska redovisas.” (Ibid.,)

Oavsett mina mätinstrument och försök till ökad anpassning finns det alltid de elever som upplever frustration med min undervisning. Generellt sett berör elevers kommentarer provtillfällen, framförallt tydligheten mellan bedömningstillfället och kriterierna för bedömning. Det uppstår frågetecken trots mina försök att visualisera bedömning och göra eleverna aktiva i sin egen inlärning, men i slutändan blir elever enligt min erfarenhet som mest nöjda när de blir involverade i bedömningens för- och efterarbete. Jag märker att jag kommenterar mina lärares undervisning när jag själv har blivit elev och det ger mig även tillfälle att begrunda undervisning från ett nytt perspektiv.

Som elev får jag möjligheten att observera, lära mig av och diskutera andra lärares praxis, vilket tangerar kollegialt lärande. Kollegialt lärande är en “term för olika former av professionsutveckling där kollegor genom strukturerat samarbete tillägnar sig kunskaper i den dagliga praktiken” (Skolverket, 2013: 25) och kännetecknande är ett systematiskt arbetssätt. Denna redogörelse är framförallt fenomenologisk och mina kamraters narrativ från skolbänken blir en form av upplevelsebaserat utvecklingsarbete.

Lärares kollegiala utvecklingsarbete har fått stor uppmärksamhet inom pedagogisk forskning medan forskning om lärares upplevelser av att själva vara elever är till min kännedom begränsad. Mitt sökande har enbart hittat två artiklar inom ämnet (kollegialt lärande däremot gav cirka 5700 träffar i Google Scholar).

Artiklarna beskriver exempelvis lärares förväntningar på andra lärare (Diekelmann & Gunn, 2004) och hur lärare som återgår till att studera utvecklar att reflexivt förhållningssätt till sin egen praktik (Case, 2010). Eftersom den narrativa ansatsen tidigare har använts valde jag också att låta mina klasskamraters egna berättelser ligga till grund för detta inlägg.

Intervjuer med internationella lärare

Mina klasskamrater blev tillfrågade om de var intresserade av att delta i en kort intervju om att få vara studenter igen. Här kommer jag att redovisa deras svar. Intervjun baserades på följande semistrukturerade frågor:

1) What are you experience of learning Japanese.
2) How does it feel as a teacher to be a student?
3) How will being a student impact your teaching profession (once you have returned)?

Våra samlade lärdomar (“lessons learned”)

Som elev reflekterar jag över min egen inlärning och hur mina elever upplever min undervisning. Lärarna som jag intervjuade upplever också att de får bättre insikt i sin egen undervisning och hur den upplevs. Vi får observera och diskutera hur andra lär ut samt känna av deras styrkor och svagheter. Dilyafruz beskriver att hon ser sina styrkor och brister när hon ser andra undervisa. Bland det mest intresseväckande är att känna på hur olika modaliteter påverkar klassens inlärning; vissa svarar väl på film och bild medan andra svarar bättre på ljud, medan någon annan föredrar repetition. Exempelvis beskrev Obinna att han är särskilt imponerad av hur våra lärare kan sömlöst inkludera digitala element under sina lektioner. Vi har lärare som växlar modaliteter medan andra håller sig till ett sätt att undervisa vilket påverkar vår koncentrationsförmåga.

Jag märker hur vi har olika förutsättningar inför att bibehålla koncentration; några av mina klasskamrater upplever det som mycket energislukande med långa lektioner medan andra hanterar det bättre. Jag klarar av att hålla fokus under längre perioder, andra kamrater gör ljud, pillar med händerna och kollar sina mobiltelefoner, precis som våra elever som vi vanligtvis får säga till. Det ter sig särskilt intressant att praktiserande lärare beter sig precis som sina egna elever. En större variation av modaliteter verkar ha ett positiv inflytande på prestation. Mina klasskamrater beskriver hur det är svårt att vara student igen, där både Leah och Obbina beskriver att de blev chockade över känslan att vara elever igen.

Ytterligare iakttagelser av vår undervisning har berört bedömningstillfällen som flera upplevt som inkonsekventa. Den bakomliggande orsaken till kritiken har varit att läraren inte tydliggjort vad som vi behöver ha lärt oss för inför prov och hur vi vet om vi nått en godtagbar nivå. Proven skiljer sig således från hur vi undervisats. Intressant nog liknar det mina elevers kritik vilket pekar på hur viktigt det är med tydlighet inför tillfällen som elever känner är särskilt avgörande. Hesti lyfter att det är alltför lätt att som lärare säga “du borde ha pluggat” när det faktiskt finns diskrepans mellan det som undervisats och hur det testas. Jag vill understryka vikten av att sätta sig in i den känslan för att bättre förstå hur man kan förbättra sin egen undervisning.

Avslutningsvis vill jag framhäva några positiva punkter från våra lärares undervisning. Dessa kommer jag att ta försöka anamma och utveckla i min egen undervisning:

1. Modellera. Visa och låt elever testa med urklipp eller exempel tills de känner sig säkra på det du undervisar. Efter det kan man ta egna steg (även kallat “scaffolding”).
2. Låt inlärning ta tid. Jag märker att jag och mina klasskamrater greppar olika saker olika snabbt. Ge alla gott om tid för att hantera innehållet (vad är “Gott om tid”?).
3. Fråga inte bara de som greppar det du undervisar! Jag märker att vissa av våra lärare hoppar över elever som de tror inte kan. Uppmuntra inte att elever gömmer sig utan försök vara taktisk och sprid ut frågorna.
4. Att hinna med är en färskvara; ibland är man på banan, ibland är man inte. Följ upp tidigare undervisning med att återbesöka det som redan lärts ut. Quiz och korta repetitionstillfällen uppskattas av alla elever i min klass. 

Tack för att ni tog er tid att läsa mitt inlägg om lärares perspektivskifte och vilka erfarenheter det har givit. Didaktiska laboratoriet passar även på att önska God jul! Kommentera gärna med era reflektioner kring: 

• Vad skulle ni tycka om att vara elever igen?
• Vad skulle ni vilja uppleva?
• Vilka för- och nackdelar kan det finnas?

Eder tillgivne, 

Feke


Källor:

Case, Jennifer M., Marshall, Delia & Linder, Cedric J, 2010. “Being a Student Again: A Narrative Study of a Teacher's Experience”. Teaching in Higher Education, v15 n4 p423-433 (http://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/13562510903560028?scroll=top&needAccess=true)

Diekelmann, Nancy & Gunn, Jackie, 2004. “Teachers Going Back to School: Being a Student Again”. Journal of Nursing Education. 2004; 43 (7): 293-296.

Pozzi, Sara , 2010. “Becoming a Student Again”. https://www.nais.org/magazine/independent-teacher/fall-2010/becoming-a-student-again/ (Hämtad 2017-11-15)

Skolverket, 2015. “Elevinflytande”. https://www.skolverket.se/elever-och-foraldrar/elevinflytande-1.234275 (Hämtad 2017-11-17)

Skolverket, 2015. “Forskningsbaserat arbetssätt i undervisningen”. https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/forskningsbaserat-arbetssatt/forskningsbaserat-arbetssatt-i-undervisningen-1.244049 (Hämtad 2017-11-20)

Skolverket, 2013. “Forskning för Klassrummet Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken“. http://www.forumforsamverkan.uu.se/digitalAssets/367/c_367498-l_3-k_forskning_for_klassrummet.pdf (Hämtad 2017-11-20)

Skolverket, 2016. “Hur kan kollegialt lärande bidra till elevers kunskapsutveckling?”. https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/no-amnen/tema-naturvetenskap/kollegialt-larande-1.168797 (Hämtad 2017-11-20)

Välkommen till Didaktiska laboratoriet som undersöker mnemoteknisk språkundervisning inom en japanska undervisningskontext. Inlägget behandlar 1) mnemoteknisk forskning och 2) mnemoteknik i japansk språkundervisning.

Mnemoteknisk forskning

Källa: Googles automatiserade definition

Mnemoteknik i japansk språkundervisning

Källa: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/a/a6/Hiragana-Katakana-Romanization.JPG/800px-Hiragana-Katakana-Romanization.JPG

Välkomna till Didaktiska laboratoriet. Detta inlägg är ett av flera som redogör för min studietid vid Tokyo Gakugei University där jag har fått möjligheten att studera japanska och masterkurser på deras “Teacher Training”-program vid MEXT-stipendiet. I detta inlägg beskrivs 1) introduktionen till MEXT, 2) japanskastudier för nybörjare och 3) min kommande forskningsplan.

Den första tiden har präglats av att skrivas in det japanska systemet; besök hos banker, hälsoundersökningar, stadshus, skolinstitutioner och föreläsningar om japansk kultur har försett studenterna med den nödvändiga informationen för att kunna leva ett liv i Japan. Vi har fått sällskap av engelsktalande japanska elever när vi registrerat studentkort, skapat bankkonton och försäkrats vilket har varit mycket uppskattat. Det är omtumlande att flytta till ett nytt samhälle och stödet som universitetet har gett har varit särskilt praktiskt då det är mycket att hålla reda på, särskilt när man inte behärskar språket. 

I kontrast till den mer formella orienteringen har mentorerna visat alla nykomlingar runt universitet, Koganei (området där universitetet ligger som även är en egen stad inuti Tokyo) samt diverse turistattraktioner. Om ett par veckor kommer de även att hålla en välkomst- och Halloweenfest för både de nya samt seniora studenterna där det utlovas lokala delikatesser!

Totalt sett är det åtta elever som läser första året på ”Teacher Training”-programmet men det finns många andra typer av studerande vid universitetet, till exempel de som tillhör utbytes-, forsknings- och språkprogrammen. Den officiella beskrivningen av “Teacher Training” är:

Min, samt min rektors, ambition har varit (och är) att jag ska förkovra mig i japanska framgångsmetoder och strategier som jag sedan ska dela med mig av när jag återvänt till Sverige. Personligen har jag även ambitionen att intervjua de andra lärarna som studerar här om deras lärarerfarenheter av digitalisering, kollegialt lärande och deras framgångsmetoder i undervisning.

Under mina 18 månader i japan ska jag studera det japanska språket i ett halvår. Japanskastudier delas upp i fem nivåer:

Level 5 – ”Beginner”

Level 4 – ”Basic”

Level 3 – ”Intermediate”

Level 2 – ”Upper-intermediate”

Level 1 – ”Advanced”

Min kommande forskningsplan

Till att börja med behövde jag fråga min rektor om jag kunde få tjänstledigt. Min förfrågan godkändes till min stora glädje och jag började fylla i dokument samt undersöka vad jag ville studera. Ville jag fokusera på engelska, religion eller mitt nyfunna intresseområde inom skolutveckling? Jag valde skolutveckling och hade alla mina dokument iordningställda. Väl vid ambassaden genomgick jag språkprov i engelska och japanska (som jag inte behärskar, något jag var uppriktig om) och deltog i intervjuer. Besked om antagning skulle komma under sommarlovet.

I augusti månad fick jag ett mail om att jag antagits till Teacher training! Inom ramen för stipendiet kommer jag att bo i Tokyo i ett och ett halvt år och studera japanska samt “Comparative education” vid Tokyo Gakugei University. Utöver universitetsstudier kommer även kulturella upplevelser att vara en central del av min tid i Japan. Jag hoppas på att få möjligheten att lära känna ett land som jag beundrat hela min uppväxt. Jag vill lära mig språket, förstå kulturen, delta i det dagliga livet, besöka skolor, lära mig av andra lärare, förstå hur elever lär sig, äta maten, vara på frontlinjen av spelvärlden och dokumentera min tid där.

Under tiden som jag studerar i Tokyo kommer jag kontinuerligt att uppdatera Didaktiska laboratoriets blogg samt youtubekanal. Min ambition är att hålla er läsare och tittare uppdaterade om vad jag får lära mig ur mitt kursinnehåll, mina erfarenheter av det japanska utbildningssystemet och om livet i allmänhet. 

Guldäpplet

Jag fick den 31 augusti veta att jag blivit nominerad till guldäpplet, ett pris inom digitalisering av skola. Priset ges ut av Datorn i undervisningen (DIU) och har tidigare skapat stor uppmärksamhet eftersom personerna som tilldelats priset varit särskilt framåtskridande gällande hur skolan kan föras in i tjugohundratalet. Priset tilldelas de som:

“Guldäpplet är ett lärarstipendium. Guldäpplet utdelas årligen till en eller flera lärare som förnyat lärandet med stöd av IT i egen undervisning och som inspirerat elever och kollegor i ett lokalt, kommunalt och gärna även nationellt verksamhetsfält.
Guldäpplejuryns Särskilda Pris delas ut till en eller flera personer som har uträttat långvariga, betydelsefulla insatser för främjande av lärande med stöd av it och medier.”
Guldäpplets webbplats: www.diu.se/guldapple (2017-09-01)

Många lärare har nominerats och jag känner mig glad och stolt över min egen nominering. Vägen fram till nomineringen har dock inte varit ensam och jag vill uppmärksamma kollektivet i denna stund när individen framhålls.

Eder tillgivne, 

Feke

Välkomna till det andra inlägget av två som ämnar att återkoppla till de mål som jag satte upp inför läsåret 2016-2017. Klicka här för att komma till det första inlägget.

Följande inlägg kommer att behandla det sista målet från förra sommaren. Texten kommer att redogöra för 1) mindre frånvaro (från mig som lärare) och 2) mina nya mål inför 2017-2018.

Till att börja med vill jag lyfta den kritik jag fick angående min frånvaro under förra läsåret. Det framkom i enkätdata att elever tyckte att jag var borta för mycket på kurser och konferenser. Eftersom jag har ett stort intresse av att delta vid dessa typer av evenemang får jag försöka hitta strategier för att få min undervisning att fortlöpa utan att eleverna känner att de blivit övergivna när jag överlämnat ansvaret till en vikarie.

Läsåret 2016-2017 var stort för mig eftersom jag fick äran att bli finalist i kategorin Årets nytänkare vid Framtidsgalan, åka på förstelärarkonferenser, hålla i föreläsningar för lärare och skolledare och samarbeta med Microsoft samt Nationalencyklopedin som ambassadör för deras digitala läromedel. Behovet av att hitta en lösning var uppenbar och jag har försökt parera eventuella problem vid frånvaro genom digitala lösningar. Under läsåret har jag använt mig av bland annat Screencast-o-matic och Youtube i mycket större utsträckning än tidigare. Syftet var att spela in material som eleverna kunde ta del av då jag reste bort, men även som flippat material.

Screencast-o-matic användes för att spela in instruktioner och återkoppling. Jag spelade in synliggörande av elevtexter genom att kommentera och stryka under med färger. Vid muntliga framföranden kommenterade jag deras inspelade material för att ge framåtsyftande återkoppling. Programmet passar även för att skapa instruktioner till övningar, tips inför nationella prov eller andra aktiviteter som eleverna ska göra.

Youtube har blivit en ny arena för mig där jag har lagt upp filmer som visar hur jag arbetar med olika digitala lärresurser och enheter. Jag har även spelat in fler lektioner än någonsin varpå jag har lagt upp dessa som olistade filmer på Youtube. När en film är olistad kan endast de elever som fått en länk se filmen.

Alla dessa insatser har till större del mottagits positivt, även om det fortfarande finns de som vill ha mer tid ansikte mot ansikte. I framtiden ska jag försöka bli ännu bättre med att spela in material i förväg, inte enbart vid min egen frånvaro, utan även i flippat syfte för att elever som är borta (eller vill repetera) ska ha möjligheten att se innehållet så många gånger de önskar.

Mina nya mål har satts upp efter de behov jag ser och de önskemål som elever har lyft i mina enkäter.

Hittills har tips och strategier om generell studieteknik givits av vår skolas eminenta skolbibliotekarier. Tillsammans tror jag att vi kan hitta den plattform som ger elever goda förutsättningar för att hantera de utmaningar som tjugohundratalets utbildning ställer dem inför. Min vision är att ge eleverna en längre introduktion till nya läromedel och lärresurser. Förslagsvis kan detta innebära en till två veckor (bedömningsfria? Vad tycker ni om det?) i början av terminen eller kursen som enbart berör tekniker för att studera med digitala läromedel. Till exempel kan eleverna öva på att hitta information i modaliteten, förklara hur funktioner används och sedan testas i ett enkelt, gärna humoristiskt, fake-prov. Här kan även framtida provprogram som exempelvis Digiexam användas.

I föregående inlägg beskrev jag hur elever har fått konstruera sina egna slutprov utifrån ett frågebatteri som gick under arbetsnamnet “provbuffé”. Eftersom denna arbetsform mottogs så positivt vill jag fortsätta utforska den. För att ”buffén” ska bli framgångsrik behöver min dokumentation genomgående följas upp och gärna bli ännu bättre på att synliggöra elevens kunskaper. Inom detta område tycker jag att framsteg redan har gjorts men ser utrymme för förbättringar. Som nästa steg ser jag hur mina elever i religion kan fortsätta med att välja frågor från ett batteri likt i år, där frågorna förbättras och blir mer välformulerade. I engelska har jag inte testat buffén. Rimligtvis kan jag använda buffé-metoden även i engelska. Kurserna religion och engelska skiljer sig något eftersom religion har fler fakta- och stoffrelaterade kunskapskrav jämfört med engelskan som främst bedömer elevens språkliga förmåga. I engelska behöver elever både besvara mina prov men även bejaka metoden de väljer eftersom sättet de genomför provet är centralt för deras betyg.

I framtiden vill jag lära mig mer om artificiell intelligens och hur smarta datorprogram eller appar kan användas i utbildningssyfte. Till exempel ska jag fortsätta att utveckla självrättande övningar och prov via Google forms och Hemingway app. Min drömbild är hur eleven får automatisk och anpassad återkoppling om vad eleven ska öva på härnäst utifrån sin prestation. En av de framgångsfaktorer som bland annat Hattie tar upp är det som kallas för “mastery-tester”, vilket innebär att elever genomför självrättande övningar tills de visar att de uppnått en viss procent korrekta svar (till exempel 100% rätt vid ett glosförhör). Jag föreställer mig att AI passar väl till mastery-tester eftersom återkopplingen från AI:n leder eleven närmare det uppsatta mastery-talet. I optimala förhållanden kommer eleven att äga sin utveckling och motiveras att lära sig mer och själv se målet tydligare under hela processen.

Utifrån utvärderingarna behöver jag fortsätta med att förbättra mitt ledarskap och göra så att mina instruktioner inte upplevs som komplexa. Slutligen så vill jag även lära mig att programmera. 😂

Tack för att ni tog del av mina mål och tillhörande reflektioner. Detta var inlägg två där jag ser tillbaka på läsåret och reflekterar över vad jag samt mina elever har upplevt. Om ni inte läst del ett så hittar ni det här. Vad är era mål inför kommande läsår? Dela gärna med er, kära läsare, av era tankar och visioner!

Eder tillgivne,

Feke

Välkomna till första inlägget av två som ämnar att återkoppla till de mål som jag satte upp inför läsåret 2016-2017. För ett år sedan granskade jag 2015 års mål som berörde förbättrad anpassning, undervisning och samarbete med biblioteket. Jag reflekterade att “Med hänsyn till föregående termins enkätdata kan vi se att anpassningen av undervisningen och samarbetet med biblioteket har blivit bättre och mer meningsfullt för eleverna. Det glädjer mig att det här skett en positiv utveckling.” Förra sommaren upplevde jag att jag lyckades nå mina tidigare mål.

Detta inlägg kommer att behandla två av de tre mål som jag sedan tog fram förra sommaren, vilka tog form ur mina och elevers utvärderingar. Tredje målet behandlas i nästa inlägg. Texten kommer att redogöra för 1) förbättrat ledarskap och disciplin, samt 2) tydligare instruktioner.

En önskan om att jag bör ha en mer auktoritär och sträng ledarskapsstil är genomgående för min lärarkarriär. Det framkommer genomgående i mina kursutvärderingar. Under mina sex yrkesverksamma år återkommer det hur en del elever vill se fler skarpa tillsägelser och till och med önskat lägre betyg för elever som inte följer skolans ordningsregler (vilket såklart inte är tillåtet). Min ledarskapsstil vilar på en demokratisk grund där ömsesidig respekt och dialog får företräde över att jag agerar diktator (jag vill inte heller bli en “låt-gå”-ledare som blir överkörd). Det finns riktlinjer där Skolverket förordar demokratiskt ledarskap (2016).

Jag använder kursutvärderingar (både av personligt intresse och som arbetsuppgift) vill kort problematisera resultat från enkätundersökningar. Våra elever är centrala i den återkoppling som lärare får och den främsta kanalen för att veta om undervisning är acceptabel eller inte. Det finns de elever som besvarar frågor i affekt vilket påverkar omdömet subjektivt. Sedan finns de som inte bryr sig om undersökningen eller om dess resultat. På så sätt kan en elev som inte gillar en lärare eller de som är ”enkättrötta” ge missvisande data. Däremot kan vi vara säkra på att elever har en gedigen erfarenhet av att gå i skolan och av många typer av lärare. För att bättre förstå hur ledarskap i skolan tar form tror jag på att jämföra ledarskapsforskning med mina elevers uppfattningar.

För att ta till mig av önskemål gällande auktoritärt ledarskap har jag under detta läsår testat att införa ett symbolsystem hämtat ur sportens värld: domarkort. Vid mindre regelbrott (enligt min skolas ordningsregler, som att exempelvis störa någon) får eleven ett gult kort och vid upprepat beteende eller kränkning ett rött kort och får då lämna klassrummet. I demokratisk anda diskuterade jag med vardera klass om vad som var acceptabelt eller ej acceptabelt beteende, exempelvis hur vi ska hantera sen ankomst, missade inlämningar och dåligt språkbruk. I undervisningen försökte jag följa upp varje problematisk situation med ett samtal med den elev som fick ett kort. Under bland annat mentorstid diskuterades elevernas erfarenheter för att kontinuerligt förbättra ledarskapet. Synliggörande samtal skedde ungefär var femte vecka via frågeprogrammet Mentimeter.

Min upplevelse var att korten mottogs mindre seriöst i början av läsåret medan de successivt blev effektivare med tiden. Elever kunde skämta med varandra om att “slutar du inte nu så får du gult kort!” vilket senare övergick till att eleverna tog systemet på allvar och kunde acceptera att de fick tillsägelser enligt de regler som klassen skapat. Det fanns även situationer där eleverna “gav” varandra gult eller rött kort för att markera att de inte tyckte om ett beteende. I dessa fall tycker jag att det är lärarens roll att utreda varje konflikt som elever kan ha och att därefter upprätthålla ordningen så inte regelsystem missbrukas.

Utifrån årets utvärderingar var det enbart en kommentar om ordningsregler och disciplin; en elev önskade att jag skulle “sparka ut jobbiga elever”. Denna enskilda kommentar tolkar jag som en förbättring jämfört med föregående år där antalet kommentarer var högre. Det bör tilläggas att det inte finns en särskild utvärderingsfråga om just disciplin. Jag använder samma mall varje år varpå jag inte vill ändra frågorna och påverka utvärderingens validitet.

Jag har tidigare skrivit om forskning gällande kunskapskrav, instruktioner, material och provskapande under begreppet “constructive alignment”. Sammanfattningsvis kan man säga att läraren rekommenderas konstruera en röd tråd mellan kursens kunskapskrav och deras bedömning. Instruktionerna ska tydliggöra hur elevernas kunskaper mäts vid provtillfällen och vilket material som eleverna ska arbeta med. För att förenkla hur elevens kunskaper tar form förstärker läraren sina instruktioner med aktiva verb som sammankopplar alla delar. Ni kan läsa ett mer detaljerat inlägg här. Min kommande reflektion utgår från att läsaren har den teoretiska grunden som tas upp ovan.

Under läsåret har jag infört digitala läromedel i alla mina kurser. Enligt min erfarenhet och från elevernas enkätdata har detta både förbättrat och försämrat tydligheten. Till dess fördel har digitala läromedel samlat all information på en plats som möjliggjort för eleverna att alltid nå sitt innehåll via olika modaliteter, vilket både har uppskattats och stöttat elever att nå kunskapskraven. Sambandet mellan kunskapskraven, materialet och bedömning har enligt min upplevelse blivit mer stringent. Berörande nackdelar fanns det elever som fann digitaliseringsprocessen som frustrerande eftersom de fick lära sig nya gränssnitt och blev därmed förvirrade inför att behöva “hitta rätt” bland hemsidor och appar. Jag tror att arbetet kommer att förbättras med tiden då jag successivt blir bättre på att förklara de diverse digitala läromedel och andra resurser som används. Studieteknik inom det digitala kommer att bli ett nytt mål inför kommande läsår.

För lite mindre än ett år sedan skrev jag om duggor (2016; 2017) där jag reflekterade om hur duggor - mindre prov som gav bonuspoäng inför en tenta - kunde stödja eleven att kontrollera sin utveckling i relation till kunskapskraven inför betygsättning samt synliggöra hur daglig ansträngning belönas. Alla klasser som har testat systemet (tre av mina totalt åtta) har ställt sig mer positiva till duggor än till traditionella provformer. Den sista klassen jag undervisade fick även inför sitt slutprov (ett större prov där samtliga förmågor mäts) välja frågor från en “provbuffé" där de utifrån sina kunskaper och prestationer (som dokumenterats genom duggor) konstruerade egna prov. Syftet var att ge eleven makt över sin egen kunskapsutveckling där de aktivt kunde välja frågor som behövdes för att nå önskat betyg. Detta mottogs också positivt och jag ämnar att fortsätta utveckla den här typen av arbete för att göra instruktioner, innehåll och mål ännu tydligare för eleverna.

Tack för att ni tog del av mina mål och tillhörande reflektioner. Detta var inlägg ett av två där jag ser tillbaka på läsåret och reflekterar över vad jag samt mina elever har upplevt. I nästa inlägg kommer reflektionen att fortsätta och jag ska även etablera nya mål inför framtiden. Lämna gärna en kommentar om era mål och tankar inför framtiden. Välkomna åter!

Eder tillgivne,

Feke

Välkommen till Didaktiska laboratoriet och detta inlägg om digitala läromedel. Under läsåret 2016-2017 har jag testat två olika tjänster - Nationalencyklopedin (hädanefter NE) och EF Class - som jag har utvärderat tillsammans med mina elever. Detta inlägg kommer att behandla 1) en forskningsbaserad översikt av digitala läromedel och lärresurser, 2) en utvärdering av NE 3) och en utvärdering av EF Class.

Digitala läromedel och lärresurser är "allt material som är digitalt och till nytta i undervisning och lärande" (Skolverket, 2016). Därmed kommer både läromedel och andra typer av digitala resurser att behandlas tillsammans i detta inlägg.

Digitalisering av skolan ökar i successivt popularitet (se bild nedan) och vid SETT (Scandinavian Educational Technology Transformation) - en enorm mässa om teknologi och utbildning - i Kista syntes det i stor utsträckning. Mässan dominerades av program för formativa arbetssätt, programmering och digitala läromedel - ofta sammanslagna i en kombination.

Digitala läromedel och andra typer av digitala resurser granskas av flera aktörer, så som Skolverket, Cambridge och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Bland digitaliseringens möjligheter lyfter bland annat Svenska läromedel (2017-06-04) att de "ger en struktur till undervisningen, stöder lärare i att förstå hur olika moment kan behandlas och ökar likvärdighet." Utbildningsråd Katarina Lycken Rüter understryker att "det kan handla om möjligheter till interaktivitet eller kommunikation" och Skolverket (2015) lyfter Specialpedagogiska skolmyndighetens checklista för att värdera digitala lärresurser (hämtad 2017-06-04). Listan lyfter bland annat:

Utbildningsutskottet tog 2015 fram en översikt av studier gällande digitalisering och deras inverkan på utbildning.  Det understryks att det finns positiva samt negativa effekter av digitalisering och en pedagogisk planering är en förutsättning för att lyckas. Exempel på positiva effekter är ökad motivation, engagemang, intresse, struktur och disciplin. Speciellt feedback har en central roll i Utbildningsutskottets undersökning där de understrykes dess positiva effekt på elevers inlärning och därmed att feedbackfunktioner behövs i digitala läromedel.

Berörande utmaningar belyser Utbildningsutskottets studie att att elever lockas av att använda datorer till annat än undervisning samt att lärare upplever en ökad arbetsbelastning när de börjar använda digitala verktyg. Vidare beskriver Lärarnas Riksförbund (2016) lärares behov av fortbildning och påpekar att huvudmän måste stötta lärare genom att köpa in digitala resurser då många lärare dagsläget skapar sitt eget digitala material vilket tar ca 6.6 timmar i månaden av lärares arbetstid. Tidigare ordförande Bo Jansson uttalar sig förstående till en PISA-studie som pekar på att elever som överkonsumerar material från internet har lägre skolresultat:

"Datorer och IT ska användas mer genomtänkt och medvetet än idag. Att de 15-åringar som surfar mer än fyra timmar om dagen presterar sämre i matematik och läsförståelse, är en tydlig signal om att den nya tekniken inte används för att utveckla lärandet, säger han. (2015)"

I Skolvärlden (2015) intervjuas Björn Sködén, forskare inom kognitionsvetenskap vid Lunds universitet. Han beskriver att flera av de tillgängliga tjänsterna var undermåliga, exempelvis då de saknade funktioner för feedback. Sködén ser även hur många digitala läromedel oftast bara blir "bok på burk". Skolverket (2015) står i enlighet med Sködén och kommenterar att digitala lösning inte ska spegla traditionella läromedel eller verktyg som exempelvis skolböcker eller skrivmaskinen eftersom det inte skapar förändring från tidigare arbetssätt. Skolverket pekar på att digitaliseringen har potential att aktivera elevernas utforskande genom att använda datorer för individanpassning eller att “ta in världen i klassrummet “.

Utifrån denna översikt ska vi granska mina och elevernas utvärderingar av de läromedel och lärresurser som jag använt under läsåret 2016-2017. 

I kursen Religion 1 har mina elever använt sig av Nationalencyklipedins läromedel. Läromedlet är multimodalt och således innehåller både text, film, ljud och bild för att beskriva kursinnehållet. Det finns en inbyggd talsyntes, övningar så som quiz och instuderingsfrågor och uppgifter för djupare studier. Begrepp kan slås upp genom att dubbelklicka på texten som tar läsaren direkt till NEs uppslagsverk. Kapitel och avsnitt kan anpassas genom att läraren kan bestämma vad som syns och i vilken ordning, däremot finns inte olika textnivåer i form av svårighetsgrad. 

Representanter från NE besökte min skola och efter att vi pratat fick jag möjligheten att vara ambassadör för NE vid SETT. Där fick jag både tillfälle att visa andra lärare hur jag arbetar med NE samt prata med andra lärare om deras erfarenheter. Vidare fick jag ta del av både läromedelsförfattarna samt utvecklarnas tankar gällande NEs utformning samt diskutera hur läromedlet kommer att utvecklas. Många besökare frågade efter dokumentationsmöjligheter av övningar eller att elever kan spara arbeten i NEs gränssnitt. Den funktionen kommer inte att tillkomma i dagsläget eftersom NE är tänkt att enbart vara ett läromedel och inte en läroplattform.

Min erfarenhet av NE är i överlag positiv och denna redogörelse är inte färgad av min roll som lärarambassadör. En av de främsta styrkorna med NEs läromedel är dess legitimitet; materialet är källkritiskt välanpassat med tydliga hänvisningar till källor (se bild till vänster). Jag som lärare kan vara säker på att innehållet är granskat samt att filmer, text och bild är av högsta kvalitet. Upplever jag att mina egna uppgifter inte är pedagogiskt starka så har läromedlet färdiga uppgifter som jag kan kan dela med elever genom länkar. Dessutom kan jag som lärare vara säker på att alla elever tar del av innehållet;  eleverna når NE på dator, surfplatta eller telefon eftersom gränssnittet är responsivt och anpassas efter enheten. 

Elevernas erfarenheter visar på blandande åsikter; vissa negativa i och andra positiva. Kritiken lyfter framförallt att eleverna fann läromedlet svårt att navigera och andra tyckte att det skulle varit lättare med ett traditionellt läromedel i form av böcker. Det här fann jag överraskande eftersom flera elever uttalade sig positivt till att läsa ett digitalt innehåll under lektionstid. Jag teoretiserar att det beror på en rad faktorer: eleverna är inte vara att använda digitala läromedel, de vet inte om hur man ska hitta rätt i ett digitalt gränssnitt (trots att jag delade kapitel via länkar). Vidare behöver mina instruktioner bli bättre; genom att jag jag själv blir bättre på att använda digitala läromedel och således stödja elevernas studieteknik så kommer troligtvis deras sätt att använda läromedlet bli smidigare. Utöver detta sa eleverna i början av kursen att de "inte haft läxor på år" -  kan det vara så att när jag gav de läxa att läsa kapitel så var det ett misstag eftersom jag inte lärt dem tillräckligt om NE och studieteknik?

Andra elever ansåg att det var smidigt att alltid kunna ha läromedlet med sig. Till exempel har jag undervisat elever som läser idrottsgymnasium där de utöver sin skolgång även idrottar på hög nivå. En elev beskrev att hen hade svårt att hinna med att läsa till min kurs då hen måste träna efter skoltid. I det fallet så visade jag eleven den inbyggda talsyntesen i NE som gjorde att eleven kunde lyssna på texterna genom samtidigt som hen tränade. Hen och andra elever uttalade som positivt kring detta och förklarade att det inte hade gått med ett traditionellt läromedel. Det är värt att problematisera huruvida att lyssna på läromedlet är positivt för elevens kunskapsutveckling i relation till att ha mer aktivt studerat i jämförelse med denna träning- och-studie-kombination. Den här eleven beskrev att hen fann det lättare att ta till sig innehållet av kursen och uppnådde en E-nivå vilket kan ses som att metoden var framgångsrik. 

Mina slutgiltiga tankar gällande NE är att det har bidragit med ökad struktur genom länkar som delar innehåll, stöd i form av talsyntes och stärkt likvärdighet eftersom elever alltid kan nå innehållet. Alla elever gavs förutsättning att ta del av kursinnehållet och kursen inbegrep allt som läromedlet innehöll vilket inte lämnade något innehåll orört. Det finns utvecklingspotential gällande det didaktiska eftersom det inte finns bedömningsfunktioner (vilket bland annat Specialpedagogiska skolmyndigheten lyfter) och pedagogiskt behöver jag som lärare bli bättre på att lära eleverna hur de ska använda läromedlet eftersom det ställer nya krav på arbetssätt för att eleverna ska lyckas använda det.

EF Class är en variant av ett läromedel samt en lärresurs från Education first där det finns både material samt dokumentation av elevernas aktiviteter i gränssnittet. Jag har använt EF Class kurserna Engelska 5, 6 och 7 men det är i framförallt Engelska 5 som jag använt det över hela året.  I EF Class kan lärare antingen använda färdiga lektioner från en lektionsbank eller skapa egna lektioner. Jag kom i kontakt med EF Class när en representant för läroplattformen hade planerat att komma till Gävleområdet. Dessvärre uteblev mötet men jag tog tillfälle i akt att utforska läromedlet på egen hand. EF Class responsiva innehåll och rika variation på övningar ger mig som lärare en möjlighet till elevanpassning samt att möta specifika programs examensmål.

I EF Class skapar lärare grupper för sina klasser och sedan kan läraren söka efter antingen specifika lektioner eller hela kurser som sedan delas med eleverna. Dessa lektioner undervisas genom att använda en start-och-stopp-funktion likt en mediespelare där läraren bara kan "spela" (vilket betyder att visa lektionen för eleverna) en lektion åt gången. Det innebär att lärare aktivt styr vilket innehåll som eleverna ser på sin skärm när de är inloggade i EF Class. Funktionen gör att läraren kan forma i vilken takt eleverna tar sig igenom innehållet. Lärare kan även låta elever ta sig igenom innehållet i sin egen takt om så önskas. Under lektionstid dokumenteras varje elevs prestation automatiskt i EF Class och läraren får en översikt i form av både procent och färg. 

Min erfarenhet av EF Class är överhängande positiv. Det finns en uppsjö av material som är lätta att modifiera efter lärarens önskemål och variationen gällande övningar är bred. Det finns allt från dra-och-släpp-övningar, översättningar, skriv- och diskussionsfrågor, film, bild och mycket mer. Övningarna har även förslag på tidsåtgång, syfte och utförande. Jag fann det användbart att kunna styra hur klassen arbetar sig igenom materialet eftersom jag kan följa upp varje aktivitet och det är smidigt att distribuera aktiviteterna genom ett knapptryck. En av EF Class stora fördelar är den översikt som läraren får av elevernas prestationer när de använder EF. Läraren får en snabb överblick av elevernas resultat vilket brukar kallas för "learning analytics". Det innebär att läraren får information om elevernas prestationer och kan således både stötta eleven gällande speciella färdigheter och förmågor som de behöver öva på vilket skapar effektiv framåtsyftande återkoppling. Min översikt av elevernas kunskaper var både användbar samt skapade intresse hos eleverna som gärna ville se klassens kunskaper.

Elevernas erfarenheter av EF Class är överhängande positiva i ena klassen och till större del negativa i den andra. Den kritik som lyfts berör framförallt att eleverna fann EF Class tråkigt och svårtillgängligt. EF Class kräver Google Chrome vilket inte alla elever hade som webbläsare varpå vissa elever var negativt inställda till att använda EF Class av den anledningen. Vidare uttryckte några elever brister i responsivitet då EF Class fungerar bäst i helskärmsläge och ibland glömde de att aktivera funktionen. Lektionstid kunde därmed gå åt att påminna och visa elever hur de slår på helskärmsläge och således började vissa elever att arbeta trots att de inte såg alla funktioner i gränssnittet.

Sammanfattningsvis upplever jag att EF Class bidrar till flera förbättringar i min undervisning, framförallt gällande den rika variationen av aktiviteter i form av ljud, text, bild, film och utförande. Den smidiga applikationen visar hur undervisning kan ske en digital miljö vilket ger en indikation på hur framtida undervisnings kan se ut. Översikten av elevers prestationer skapar förutsättningar för målinriktat lärande eftersom både procent och färg ger flera indikatorer; jag som lärare kan se analysera individuella resultat genom procentsystemet samt snabbt få en överblick över hur gruppen i helhet har presterat tack vare färgernas omedelbara återkoppling. Trots dessa behöver lärresursen bli mer tydligt eftersom det saknas tydlighet gällande urkunder och gränssnittet kan behöva förenklas något för att eleverna lättare ska nå materialet. Likt ovan kommer detta bli lättare när min egen expertis ökar och aktiva studietekniska insatser leder eleverna in i det digitala arbetet i undervisningen. 

Det finns flera funktioner av både NE och EF Class som jag inte beskriver här eftersom jag inte använt allt som finns i respektive verktyg. Därmed finns det aspekter av min beskrivning som kan nyanseras av andras erfarenheter. Jag vill tacka för att ni tog del av mina och elevernas erfarenheter. Vad tycker ni om digitala läromedel och hur använder ni dem? Dela gärna med er av era erfarenheter!

Eder tillgivne, 

Feke