Jag har alltid tyckt om att testa mig fram när jag står inför en utmaning och den inställningen har tydligt färgat mitt sätt att lära mig; jag uppfattar ofta misslyckanden som en anledning att lära mig något nytt och att våga göra misstag kan leda mig till att nå mitt mål. Jag tackar mitt livslånga tv-spelande för att det har lärt mig tålamod, att man alltid kan testa nya strategier för att hitta en väg fram eller att man behöver ett nytt verktyg att arbeta med. På grund av denna inställning har jag också spenderat en avsevärd mängd tid på att testa mig fram när jag lär mig något nytt. Jag måste avväga tiden jag lägger på hitta (och bemästra) dessa verktyg med att bara “nöta” på det sätt jag tidigare gjort.

I min nuvarande situation väger jag både tid och strategier på två fronter; jag ska själv lära mig japanska och behöver därmed studera på ett effektivt vis, samt att jag testar mig fram med olika strategier för att kunna använda dem när jag själv ska undervisa igen. För mig kommer IT och digitala lösningar in som en naturlig aspekt i detta resonemang eftersom det finns en uppsjö av digitala verktyg både som ska skynda på inlärning (mer om det i nästa del av detta inlägg) och som ska ha hög anpassningsbarhet efter ens individuella behov. Utifrån ett kvalitetsperspektiv vill jag samtidigt som jag lär mig testa mig fram och granska huruvida dessa verktyg faktiskt är bättre än de analoga som traditionellt använts. Hur har det sett ut när jag studerat och förberett mig inför prov under de senaste månaderna?

Idag när jag studerar börjar jag med att sätta det jag ska lära mig i den kontext kunskapen ska användas; exempelvis försöker jag att förstå japansk grammatik och hitta språkets bakomliggande struktur genom att titta på youtube-filmer eller att läsa fraser. I en mer traditionell sitta-ner-och-studera-situation rör jag mig mot att öva och memorera innehållet med övningarna för att utöka min vokabulär och förståelse, memorera grammatiska morfem eller skapa längre meningar. Simultant försöker jag hitta användningsområden i det vardagliga livet, till exempel genom att applicera det jag lärt mig när jag pratar med japaner. Det här är den mest utmanande delen eftersom den är kräver mycket av mina språkförmågor och att jag hittar någon som har tid för att lyssna på mitt tragglande (ett bra exempel är när jag pratar med min frisör om enkla och vardagliga ämnen).

Kontextualiseringen av mina kunskaper är en ny strategi som jag tidigare inte använt mig utav. Givetvis bidrar min tillfälliga hemort till detta val men jag misstänker att mitt egen undervisnings fokus på autenticitet har lett fram till denna förändring. Trots att jag är omringad av naturliga tillfällen för att prata japanska så tänker jag inte alltid på att öva på min senaste uppsatta mål. Därmed behöver jag även öva på egen hand och eftersom jag har läxor i stort sett varje dag behöver jag hitta effektiva sätt att lära mig. Eftersom jag intresserar mig för digitalisering har jag testat flera appar och program men även analoga övningar för att testa vilka jag upplever ger störst effekt.

Inför prov utgår jag från en pomodoroteknik där jag övar i cykler av 20 minuter följt av en kort vila för att sedan påbörja en ny 20-minuterscykel. Jag har även testat att lära mig genom att spela låtar på gitarr samtidigt som jag förbättrar mitt uttal. Innehållsmässigt är mitt största utvecklingsområde utan tvekan grammatik; jag upplever att det finns ett glapp mellan det jag har lärt mig, mina läxor och deras autentiska användningsområden. Det tar mig ett tag att få in dessa grammatiska strukturer i mitt dagliga språkbruk och jag har testat olika sätt att öva och förbättra min grammatik.

I min grammatikkurs använder jag boken みんなの日本語 (Minna no nihongo = ungefär Allas japanska), där övningarna består av meningar som ska skrivas om enligt den grammatiska regel som kapitlet behandlar. Övningarna har en övningsruta per fråga och för att öva flera gånger behöver jag skriva av hela meningarna på ett separat papper där jag kan upprepa övningarna. Jag har även kompletterat dessa övningar med att skapa memorykort som en minnesteknik och jag har satt upp post it-lappar med nya ord ord grammatiska regler runt mitt skrivbord. För att försöka minska behovet av att köpa papper har jag testa en rad olika språkappar: Duolingo, Memrise, Infinite Japanese, Japanese Kanji Study, för att nämna några. Nedanför ser ni en bild på mina memorykort och Memrise där båda tekniker skapar meningar på ett modulärt vis.

Apparna har många övningar som påminner om de som finns i mina kursböcker. Dock upplever jag att apparna ger mig mer tid till själva övningarna i jämförelse med tiden jag tidigare lagt på att exempelvis göra själva memorykorten eller skriva av övningar i från mina böcker till separata block. Å ena sidan är appar färdiggjorda med syftet att repetera och kräver inte att jag matar in information. Å andra sidan kan det finnas ett värde att skriva lapparna även om tidsåtgången är längre. Jag misstänker att genom att skriva ord eller fraser (eller annat typ av material) så sker det en nivå av inlärning vid själva skapandetillfället.

Det är värt att nämna att apparna är multimodala och jag upplever att jag har haft lättast att minnas och använda fraser eller grammatiska regler när jag fått se, höra och konstruera dem. Själva meningskonstruktionen finns såklart i böckerna också, men min uppfattning är att när apparna simulerar autentiska sekvenser så är övergången till vardagen lättare. Dessutom har flera appar funktioner för learning analytics vilket ger mig en överblick över vad jag behöver öva på och kan ge mig omedelbar återkoppling. Som en sista observation har jag även märkt att när jag är osäker på om jag gör rätt eller inte i min kursbok behöver jag smygkolla i facit medan apparna skapar en känsla att det är ok att testa och misslyckas. Dessutom cyklar apparna övningar för att variera det jag lär mig vilket stärker (och möjligtvis ökar) min motivation.

Erfarenheter från själva proven

• Hur borde vi värdesätta kreativitet gentemot effektivitet (tex digitala flippkort kontra fysiskt memory)?
• Vilka fördelar och nackdelar ser ni mellan att använda övningsböcker eller appar?
• Hur kan appar göras till mer än bara kompletteringsverktyg?