Föreläsningen Digital läsning, eller, strategier för att undervisa med digitala läromedel

digitalisering
Torsdagen den 13e februari besökte Lotta Persson, processledare inom digital skolutveckling från Gleerups Sandvikens kommun och jag fick glädjen att lyssna på hennes föreläsning Digital läsning. Det här inlägget kommer att 1) sammanfatta föreläsningen och 2) hennes tips på lärandestrategier för ökad läsförståelse. 

Nyckelord: digitalisering; multimodal; läromedel; lärandestrategier

Sammanfattning av föreläsningen Digital läsning


Lotta Persson höll en informativ, proffsig och inspirerande föreläsning om digitaliseringens roll i skolan, forskning om digital läsning och dess inverkan på måluppfyllelse samt tipsade om strategier för att lära använda digitala läromedel. Hon berättade om dagsläget för skolan och den digitaliseringsvåg som skoldebatten omsvepts av. Persson underströk hur skolan behöver hitta en lärandeplats i samtiden eftersom samhället är redan digitaliserat. 

Persson beskrev den nationella strategin för skolans digitalisering med utgångspunkten att lärare och elever ska ha en digital kompetens.​ Digital kompetens innebär bland annat att behärska digital läsning vilket är en multimodal version av mer traditionell litteracitet där läsaren tolkar kombinationer av text, ljud, film och animationer. Multimodal läsning, till skillnad mot traditionellt läsande, är även icke-linjär eftersom läsupplevelsen på en skärm kan gå mellan sidor av information mer spontant samt innehåller text och bild som fångar läsarens uppmärksamhet. 

Till exempel kunde en hemsida få en läsare att först läsa dess titel, sedan titta på bilder eller till och med reklam som blinkar i kanterna för att sedan klicka på en länk som leder till en film om innehållet (eller rent av något helt annat!). Om vi jämför detta med den mer linjära läsningen i mer traditionella textsammanhang leddes läsaren från sida till sida (hen kan givetvis hoppa mellan delar) där innehållet alltid är statiskt sedan tryckdatumet. En hemsida eller ett digitalt läromedel kan uppdateras med nytt innehåll vilket en redan tryckt bok inte kan. Forskning som har utförts inom området har visat på både möjligheter samt utmaningar vilket Persson vävde in i sin beskrivning.

Forskningen om traditionella och multimodala läromedel samt införandet av datorer i undervisning har inte skapat någon större effekt på elevernas måluppfyllelse. Persson visade på studien "Hur påverkar studieprestationer i skolan av en dator per elev?" (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, 2019) som pekade på "ingen förbättrade studieresultat med en dator per elev." Däremot kontrasterades detta med studier som visade att motivationen ökade hos elever med datorer samt att elever kunde skriva längre och bättre texter med tangentbord. Persson riktade sedan exemplen specifikt mot läsning och förklarade slutsatserna från en rad metastudier av Singer & Alexander (2017) , Kong, Seo & Zhai (2018) och Delgado, Vargas m.fl (2018). 

Slutsatserna från metastudierna visade på en viss positiv fördel i läsförståelse vid läsning på papper gentemot skärm och att just sakprosa behandlas något bättre på papper. Sattes läsaren under tidspress har läsning på papper en viss fördel men fanns ingen tidsbegränsning hittade inte forskningen någon mätbar skillnad. Studierna problematiserade sina egna resultat eftersom de flesta studier jämför linjär text på papper och på en skärm; de fann det svårt att inkludera andra multimodala exempel så som hemsidor eftersom forskarna fann utmaningar att dra en definition av text när tryckt skrift, digital skrift så som PDFer och hemsidor skulle jämställas med varandra. Slutsatsen som drogs var att det kanske inte spelade någon roll om att vi läste på skärm eller papper - snarare kanske det handlade om vilka strategier vi hade. Strategierna tycktes vara knutna till den tid vi ägnade åt läsningen för att få en djupare läsförståelse. Sänktes läshastigheten ökade läsförståelsen. Utmaningarna som syntes med digitala läromedel var att eftersom multimodala texter ofta innehåller distraktioner kunde läsaren behöva mer tid för att få en långsammare läsupplevelse och således nå en djupare läsförståelse. 

Persson beskrev en rad strategier som vi lärare kan använda oss av för att hjälpa våra elever att utveckla sin läsförståelse. En grundproblematik berörde att många lärare behandlar digitala läromedel som utlånade exemplar av mer traditionell kurslitteratur; det vill säga att man gav eleverna ett exemplar att ta med sig hem utan handledning, utan uppmaningar att göra kommentarer i marginalerna eller att arbeta med läromedlet under lektionstid. Nedanför sammanfattar jag några av de mer centrala strategierna som Persson rekommenderade.

Tips på lärandestrategier för ökad lösförståelse


Persson rekommenderade lärare att behandla multimodala digitala läromedel på det sätt som man behandlat mer traditionella läromedel: läs tillsammans med hela klassen, sammanfatta innehållet och arbeta språkutvecklande. Eleven bör inte lämnas ensam med sitt läromedel speciellt med de distraktioner som kan finnas i multimodala läsupplevelser. Vi lärare ska undervisa våra elever i lässtrategier för en digital värld.  

Den första strategin är att läsa tillsammans för att sakta ner läsningen. Persson rekommenderade att läsa högt ur läromedlet tillsammans med hela klassen för att lyckas sänka hastigheten vilket ska gynna läsförståelsen. Läraren kunde gärna visa och läsa läromedlet via en projektor för att hjälpa eleverna att följa med i texten.  När eleverna själva läser texten som grupp kommer de närmare innehållet eftersom de hanterar texten gemensamt , något långsammare än om de är själva och eventuella distraktioner kunde undvikas. Persson förordade även att använda digitala texter med så få distraktioner som möjligt som i undervisningen. 

Persson sköt in ett tips för de lärare som inte har digitala läromedel och använder exempelvis Wikipedia: ett Chrome-plug in som heter Wikiwand gör texten mer anpassad för digital läsning. Wikiwand omvandlar Wikipedias mer spretiga meningar till en sammanhängande text genom att föra in textbredden och förenkla det övergripande visuella formatet. Ett kondenserat läsformat har visat sig hjälpa till med läsförståelsen för att se helheten samt håller det läsaren till texten. 

Den andra strategin var att sammanfatta. När läraren och klassen läste gemensamt blev eleverna mer aktiva men de behöver ges uppgifter som gör att läste med ökad omsorg. ​Persson yrkade även på att att sammanfatta svåra texter tränade elevernas uthållighet istället för att välja enklare texter som eleverna hade lättare att klara av på egen hand. Här underströk hon lärarens roll att leda eleverna och lära dem god studieteknik.  

Den tredje övergripande strategin var att arbeta språkutvecklande. Arbeta med texten genom att använd de funktioner som finns inbyggda för att eleven ska komma närmare texten. Till exempel kan eleverna stryka under direkt i den digitala texten eller använda anteckningsfunktioner och kommentarer som syns i kanterna. Persson beskrev att det arbetssättet har också visats sakta ned läsningen och förbättrar läskunnigheten. Ytterligare ett tips var att läraren kunde använda de digitala understrykningspennorna för att själv sammanfatta eller ställa frågor till eleverna direkt i läromedlet. Lärare kunde be elever att välja ut nyckelord eller stryka under huvudbudskapet i texter för ökad läsförståelse. För de läromedel, till exempel Gleerups som Perssons arbetar med, kunde eleven slå upp begrepp eller ta reda på mer information direkt i läsvyn. 


                             ​

​Tack för att ni tog er tid för att läsa detta inlägg om föreläsningen Digital läsning och om de strategier som Lotta Persson gav för ökad läsförståelse i undervisning med digitala läromedel. För kontakt med Lotta, se: Lotta.persson@gleerups.se; 040-209 802.


Kommentera gärna med era reflektioner kring: 
  • Vad är era erfarenheter av digitala läromedel och digital läsning?
  • Hur arbetar ni med läsning och lässtrategier?
  • Vilka kompetenser känner ni att ni skulle behöva utveckla inom digital läsning?


Eder tillgivne, 
Feke

Källor: 

Delgadoa, P., Vargas, C., Ackerman, R., Salmeróna, L., (2018) Don't throw away your printed books: A meta-analysis on the effects of reading media on reading comprehension. Educational Research Review, Volume 25, November 2018, Pages 23-38.

Hall, C., Lundin, M., & Sibbmark, K., (2009) "Hur påverkar studieprestationer i skolan av en dator per elev?" Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering. 

Kong, Y., Seo, Y., & Zhai, L., (2018) Comparison of reading performance on screen and on paper: A meta-analysis. Computers & Education, Volume 123, August 2018, Pages 138-149.

Singer, L. M., & Alexander, P. A. (2017) Reading across Mediums: Effects of Reading Digital and Print Texts on Comprehension and Calibration. Journal of Experimental Education, v85 n1 p155-172 2017.

Om mina lärandestrategier inför prov, eller, mitt i lärandesmeten

app
Hej och välkomna! Jag har den senaste tiden både haft prov och presentationer varpå våra lärare gett oss olika typer av återkoppling. I kölvattnet av dessa prov och återkopplingstillfällen har jag i metakognitionens anda funderat kring mina egna lärandestrategier; har jag utvecklat mitt sätt att lära mig och isåfall på vilket sätt? Finns det aspekter från mitt egna arbete som påverkat denna förändring och märker jag av någon förbättring?

I detta inlägg kommer jag att 1) jämföra mina tidigare och mer nyliga lärandestrategier, 2) ge exempel på nya verktyg deras effekt och 3) beskriva mina erfarenheter från själva proven.

Nyckelord: lärandestrategier; återkoppling; prov; app

Jämföra mina tidigare och mer nyliga lärandestrategier


Jag har alltid tyckt om att testa mig fram när jag står inför en utmaning och den inställningen har tydligt färgat mitt sätt att lära mig; jag uppfattar ofta misslyckanden som en anledning att lära mig något nytt och att våga göra misstag kan leda mig till att nå mitt mål. Jag tackar mitt livslånga tv-spelande för att det har lärt mig tålamod, att man alltid kan testa nya strategier för att hitta en väg fram eller att man behöver ett nytt verktyg att arbeta med. På grund av denna inställning har jag också spenderat en avsevärd mängd tid på att testa mig fram när jag lär mig något nytt. Jag måste avväga tiden jag lägger på hitta (och bemästra) dessa verktyg med att bara “nöta” på det sätt jag tidigare gjort.

I min nuvarande situation väger jag både tid och strategier på två fronter; jag ska själv lära mig japanska och behöver därmed studera på ett effektivt vis, samt att jag testar mig fram med olika strategier för att kunna använda dem när jag själv ska undervisa igen. För mig kommer IT och digitala lösningar in som en naturlig aspekt i detta resonemang eftersom det finns en uppsjö av digitala verktyg både som ska skynda på inlärning (mer om det i nästa del av detta inlägg) och som ska ha hög anpassningsbarhet efter ens individuella behov. Utifrån ett kvalitetsperspektiv vill jag samtidigt som jag lär mig testa mig fram och granska huruvida dessa verktyg faktiskt är bättre än de analoga som traditionellt använts. Hur har det sett ut när jag studerat och förberett mig inför prov under de senaste månaderna?

Idag när jag studerar börjar jag med att sätta det jag ska lära mig i den kontext kunskapen ska användas; exempelvis försöker jag att förstå japansk grammatik och hitta språkets bakomliggande struktur genom att titta på youtube-filmer eller att läsa fraser. I en mer traditionell sitta-ner-och-studera-situation rör jag mig mot att öva och memorera innehållet med övningarna för att utöka min vokabulär och förståelse, memorera grammatiska morfem eller skapa längre meningar. Simultant försöker jag hitta användningsområden i det vardagliga livet, till exempel genom att applicera det jag lärt mig när jag pratar med japaner. Det här är den mest utmanande delen eftersom den är kräver mycket av mina språkförmågor och att jag hittar någon som har tid för att lyssna på mitt tragglande (ett bra exempel är när jag pratar med min frisör om enkla och vardagliga ämnen).

Kontextualiseringen av mina kunskaper är en ny strategi som jag tidigare inte använt mig utav. Givetvis bidrar min tillfälliga hemort till detta val men jag misstänker att mitt egen undervisnings fokus på autenticitet har lett fram till denna förändring. Trots att jag är omringad av naturliga tillfällen för att prata japanska så tänker jag inte alltid på att öva på min senaste uppsatta mål. Därmed behöver jag även öva på egen hand och eftersom jag har läxor i stort sett varje dag behöver jag hitta effektiva sätt att lära mig. Eftersom jag intresserar mig för digitalisering har jag testat flera appar och program men även analoga övningar för att testa vilka jag upplever ger störst effekt.

Ge exempel på nya verktyg och deras effekt


Inför prov utgår jag från en pomodoroteknik där jag övar i cykler av 20 minuter följt av en kort vila för att sedan påbörja en ny 20-minuterscykel. Jag har även testat att lära mig genom att spela låtar på gitarr samtidigt som jag förbättrar mitt uttal. Innehållsmässigt är mitt största utvecklingsområde utan tvekan grammatik; jag upplever att det finns ett glapp mellan det jag har lärt mig, mina läxor och deras autentiska användningsområden. Det tar mig ett tag att få in dessa grammatiska strukturer i mitt dagliga språkbruk och jag har testat olika sätt att öva och förbättra min grammatik.

I min grammatikkurs använder jag boken みんなの日本語 (Minna no nihongo = ungefär Allas japanska), där övningarna består av meningar som ska skrivas om enligt den grammatiska regel som kapitlet behandlar. Övningarna har en övningsruta per fråga och för att öva flera gånger behöver jag skriva av hela meningarna på ett separat papper där jag kan upprepa övningarna. Jag har även kompletterat dessa övningar med att skapa memorykort som en minnesteknik och jag har satt upp post it-lappar med nya ord ord grammatiska regler runt mitt skrivbord. För att försöka minska behovet av att köpa papper har jag testa en rad olika språkappar: Duolingo, Memrise, Infinite Japanese, Japanese Kanji Study, för att nämna några. Nedanför ser ni en bild på mina memorykort och Memrise där båda tekniker skapar meningar på ett modulärt vis.





Apparna har många övningar som påminner om de som finns i mina kursböcker. Dock upplever jag att apparna ger mig mer tid till själva övningarna i jämförelse med tiden jag tidigare lagt på att exempelvis göra själva memorykorten eller skriva av övningar i från mina böcker till separata block. Å ena sidan är appar färdiggjorda med syftet att repetera och kräver inte att jag matar in information. Å andra sidan kan det finnas ett värde att skriva lapparna även om tidsåtgången är längre. Jag misstänker att genom att skriva ord eller fraser (eller annat typ av material) så sker det en nivå av inlärning vid själva skapandetillfället.

Det är värt att nämna att apparna är multimodala och jag upplever att jag har haft lättast att minnas och använda fraser eller grammatiska regler när jag fått se, höra och konstruera dem. Själva meningskonstruktionen finns såklart i böckerna också, men min uppfattning är att när apparna simulerar autentiska sekvenser så är övergången till vardagen lättare. Dessutom har flera appar funktioner för learning analytics vilket ger mig en överblick över vad jag behöver öva på och kan ge mig omedelbar återkoppling. Som en sista observation har jag även märkt att när jag är osäker på om jag gör rätt eller inte i min kursbok behöver jag smygkolla i facit medan apparna skapar en känsla att det är ok att testa och misslyckas. Dessutom cyklar apparna övningar för att variera det jag lär mig vilket stärker (och möjligtvis ökar) min motivation.

Erfarenheter från själva proven


Hur blev det vid provtillfället och hade övningarna förberett mig inför det som skulle testas? För ett par dagar sedan hade jag ett prov i kanji och nästa vecka har jag en muntlig presentation om Sveriges historia samt ett grammatikprov. För att undersöka huruvida mina förberedelser möter proven ska vi titta på tidigare prov. Nedanför ser ni ett par bilder från mina senaste prov.



Det första som är värt att nämna är att frågorna på provet påminner om den typen av övningar som finns i kursböckerna. Målet med frågorna var att identifiera och förändra morfem i exemplen (fetstil med en pil) och sedan skriva ut den nya meningen. I vissa fall behöver vi själva ha memorerat vissa verb. I det andra exemplet ser vi ett kanjiprov där de understrukna orden till vänster ska skrivas om: är de skrivna i kanji ska de skrivas om till hiragana och vice versa. 

Jag upplever att mina förberedelser inför proven till större del har fungerat. Jag upplever att det är svårare att minnas alla grammatiska regler och grammatikproven innehåller förutom dessa regler även stundvis vokabulär som gör utmaningen något större. Kanji, vilket jag pratat om tidigare, är något jag finner roligt och det påverkar säkerligen min prestation. Gällande mina övningar så överensstämmer övningarna i min kurslitteratur bättre med grammatikprovet medan exempelvis appar gör det lätt att välja och öva på enstaka ord eller symboler. Jag har ännu inte funnit en app som tillåter mig att välja vilka grammatiska regler jag kan öva på men att den grammatik som jag råkar kommer in kontakt med i apparna är lättare att återkalla. 

Min slutgiltiga reflektion blir således att eftersom jag inte kan kontrollera innehållet i de appar som jag använt mig av (till exempel så har Duolingo och Memerise färdiga kurser) så fungerar de som ett komplement till det material som jag redan har lärt mig. Dyker det innehåll som jag gått igenom under min kurs upp i min app så märker jag att det går lättare att begripa det och att övningen stadigt går framåt. En önskan vore att ha appar med större valmöjlighet som kan skräddarsy övningar efter mitt behov. Har ni läsare tips eller förslag på dessa? Kommentera gärna!

I det här inlägget har jag skrivit om mina strategier när jag lär mig japanska och jag har reflekterat kring deras styrkor respektive svagheter. Min upplevelse är att jag minns det jag övat på med appar något lättare jämfört med övningsböcker. Däremot så finns inte det exakta innehållet som jag skulle vilja öva på i alla appar utan de fungerar snarare som en komplettering till det jag redan övat på.



Kommentera gärna med era reflektioner kring:
  • Hur borde vi värdesätta kreativitet gentemot effektivitet (tex digitala flippkort kontra fysiskt memory)?
  • Vilka fördelar och nackdelar ser ni mellan att använda övningsböcker eller appar?
  • Hur kan appar göras till mer än bara kompletteringsverktyg?

Eder tillgivne,
Feke

Popular Posts

Carbonmade

https://fekenorman.carbonmade.com/