Välkomna till det andra inlägget av två som ämnar att återkoppla till de mål som jag satte upp inför läsåret 2016-2017. Klicka här för att komma till det första inlägget.

Följande inlägg kommer att behandla det sista målet från förra sommaren. Texten kommer att redogöra för 1) mindre frånvaro (från mig som lärare) och 2) mina nya mål inför 2017-2018.

Till att börja med vill jag lyfta den kritik jag fick angående min frånvaro under förra läsåret. Det framkom i enkätdata att elever tyckte att jag var borta för mycket på kurser och konferenser. Eftersom jag har ett stort intresse av att delta vid dessa typer av evenemang får jag försöka hitta strategier för att få min undervisning att fortlöpa utan att eleverna känner att de blivit övergivna när jag överlämnat ansvaret till en vikarie.

Läsåret 2016-2017 var stort för mig eftersom jag fick äran att bli finalist i kategorin Årets nytänkare vid Framtidsgalan, åka på förstelärarkonferenser, hålla i föreläsningar för lärare och skolledare och samarbeta med Microsoft samt Nationalencyklopedin som ambassadör för deras digitala läromedel. Behovet av att hitta en lösning var uppenbar och jag har försökt parera eventuella problem vid frånvaro genom digitala lösningar. Under läsåret har jag använt mig av bland annat Screencast-o-matic och Youtube i mycket större utsträckning än tidigare. Syftet var att spela in material som eleverna kunde ta del av då jag reste bort, men även som flippat material.

Screencast-o-matic användes för att spela in instruktioner och återkoppling. Jag spelade in synliggörande av elevtexter genom att kommentera och stryka under med färger. Vid muntliga framföranden kommenterade jag deras inspelade material för att ge framåtsyftande återkoppling. Programmet passar även för att skapa instruktioner till övningar, tips inför nationella prov eller andra aktiviteter som eleverna ska göra.

Youtube har blivit en ny arena för mig där jag har lagt upp filmer som visar hur jag arbetar med olika digitala lärresurser och enheter. Jag har även spelat in fler lektioner än någonsin varpå jag har lagt upp dessa som olistade filmer på Youtube. När en film är olistad kan endast de elever som fått en länk se filmen.

Alla dessa insatser har till större del mottagits positivt, även om det fortfarande finns de som vill ha mer tid ansikte mot ansikte. I framtiden ska jag försöka bli ännu bättre med att spela in material i förväg, inte enbart vid min egen frånvaro, utan även i flippat syfte för att elever som är borta (eller vill repetera) ska ha möjligheten att se innehållet så många gånger de önskar.

Mina nya mål har satts upp efter de behov jag ser och de önskemål som elever har lyft i mina enkäter.

Hittills har tips och strategier om generell studieteknik givits av vår skolas eminenta skolbibliotekarier. Tillsammans tror jag att vi kan hitta den plattform som ger elever goda förutsättningar för att hantera de utmaningar som tjugohundratalets utbildning ställer dem inför. Min vision är att ge eleverna en längre introduktion till nya läromedel och lärresurser. Förslagsvis kan detta innebära en till två veckor (bedömningsfria? Vad tycker ni om det?) i början av terminen eller kursen som enbart berör tekniker för att studera med digitala läromedel. Till exempel kan eleverna öva på att hitta information i modaliteten, förklara hur funktioner används och sedan testas i ett enkelt, gärna humoristiskt, fake-prov. Här kan även framtida provprogram som exempelvis Digiexam användas.

I föregående inlägg beskrev jag hur elever har fått konstruera sina egna slutprov utifrån ett frågebatteri som gick under arbetsnamnet “provbuffé”. Eftersom denna arbetsform mottogs så positivt vill jag fortsätta utforska den. För att ”buffén” ska bli framgångsrik behöver min dokumentation genomgående följas upp och gärna bli ännu bättre på att synliggöra elevens kunskaper. Inom detta område tycker jag att framsteg redan har gjorts men ser utrymme för förbättringar. Som nästa steg ser jag hur mina elever i religion kan fortsätta med att välja frågor från ett batteri likt i år, där frågorna förbättras och blir mer välformulerade. I engelska har jag inte testat buffén. Rimligtvis kan jag använda buffé-metoden även i engelska. Kurserna religion och engelska skiljer sig något eftersom religion har fler fakta- och stoffrelaterade kunskapskrav jämfört med engelskan som främst bedömer elevens språkliga förmåga. I engelska behöver elever både besvara mina prov men även bejaka metoden de väljer eftersom sättet de genomför provet är centralt för deras betyg.

I framtiden vill jag lära mig mer om artificiell intelligens och hur smarta datorprogram eller appar kan användas i utbildningssyfte. Till exempel ska jag fortsätta att utveckla självrättande övningar och prov via Google forms och Hemingway app. Min drömbild är hur eleven får automatisk och anpassad återkoppling om vad eleven ska öva på härnäst utifrån sin prestation. En av de framgångsfaktorer som bland annat Hattie tar upp är det som kallas för “mastery-tester”, vilket innebär att elever genomför självrättande övningar tills de visar att de uppnått en viss procent korrekta svar (till exempel 100% rätt vid ett glosförhör). Jag föreställer mig att AI passar väl till mastery-tester eftersom återkopplingen från AI:n leder eleven närmare det uppsatta mastery-talet. I optimala förhållanden kommer eleven att äga sin utveckling och motiveras att lära sig mer och själv se målet tydligare under hela processen.

Utifrån utvärderingarna behöver jag fortsätta med att förbättra mitt ledarskap och göra så att mina instruktioner inte upplevs som komplexa. Slutligen så vill jag även lära mig att programmera. 😂

Tack för att ni tog del av mina mål och tillhörande reflektioner. Detta var inlägg två där jag ser tillbaka på läsåret och reflekterar över vad jag samt mina elever har upplevt. Om ni inte läst del ett så hittar ni det här. Vad är era mål inför kommande läsår? Dela gärna med er, kära läsare, av era tankar och visioner!

Eder tillgivne,

Feke

Välkomna till första inlägget av två som ämnar att återkoppla till de mål som jag satte upp inför läsåret 2016-2017. För ett år sedan granskade jag 2015 års mål som berörde förbättrad anpassning, undervisning och samarbete med biblioteket. Jag reflekterade att “Med hänsyn till föregående termins enkätdata kan vi se att anpassningen av undervisningen och samarbetet med biblioteket har blivit bättre och mer meningsfullt för eleverna. Det glädjer mig att det här skett en positiv utveckling.” Förra sommaren upplevde jag att jag lyckades nå mina tidigare mål.

Detta inlägg kommer att behandla två av de tre mål som jag sedan tog fram förra sommaren, vilka tog form ur mina och elevers utvärderingar. Tredje målet behandlas i nästa inlägg. Texten kommer att redogöra för 1) förbättrat ledarskap och disciplin, samt 2) tydligare instruktioner.

En önskan om att jag bör ha en mer auktoritär och sträng ledarskapsstil är genomgående för min lärarkarriär. Det framkommer genomgående i mina kursutvärderingar. Under mina sex yrkesverksamma år återkommer det hur en del elever vill se fler skarpa tillsägelser och till och med önskat lägre betyg för elever som inte följer skolans ordningsregler (vilket såklart inte är tillåtet). Min ledarskapsstil vilar på en demokratisk grund där ömsesidig respekt och dialog får företräde över att jag agerar diktator (jag vill inte heller bli en “låt-gå”-ledare som blir överkörd). Det finns riktlinjer där Skolverket förordar demokratiskt ledarskap (2016).

Jag använder kursutvärderingar (både av personligt intresse och som arbetsuppgift) vill kort problematisera resultat från enkätundersökningar. Våra elever är centrala i den återkoppling som lärare får och den främsta kanalen för att veta om undervisning är acceptabel eller inte. Det finns de elever som besvarar frågor i affekt vilket påverkar omdömet subjektivt. Sedan finns de som inte bryr sig om undersökningen eller om dess resultat. På så sätt kan en elev som inte gillar en lärare eller de som är ”enkättrötta” ge missvisande data. Däremot kan vi vara säkra på att elever har en gedigen erfarenhet av att gå i skolan och av många typer av lärare. För att bättre förstå hur ledarskap i skolan tar form tror jag på att jämföra ledarskapsforskning med mina elevers uppfattningar.

För att ta till mig av önskemål gällande auktoritärt ledarskap har jag under detta läsår testat att införa ett symbolsystem hämtat ur sportens värld: domarkort. Vid mindre regelbrott (enligt min skolas ordningsregler, som att exempelvis störa någon) får eleven ett gult kort och vid upprepat beteende eller kränkning ett rött kort och får då lämna klassrummet. I demokratisk anda diskuterade jag med vardera klass om vad som var acceptabelt eller ej acceptabelt beteende, exempelvis hur vi ska hantera sen ankomst, missade inlämningar och dåligt språkbruk. I undervisningen försökte jag följa upp varje problematisk situation med ett samtal med den elev som fick ett kort. Under bland annat mentorstid diskuterades elevernas erfarenheter för att kontinuerligt förbättra ledarskapet. Synliggörande samtal skedde ungefär var femte vecka via frågeprogrammet Mentimeter.

Min upplevelse var att korten mottogs mindre seriöst i början av läsåret medan de successivt blev effektivare med tiden. Elever kunde skämta med varandra om att “slutar du inte nu så får du gult kort!” vilket senare övergick till att eleverna tog systemet på allvar och kunde acceptera att de fick tillsägelser enligt de regler som klassen skapat. Det fanns även situationer där eleverna “gav” varandra gult eller rött kort för att markera att de inte tyckte om ett beteende. I dessa fall tycker jag att det är lärarens roll att utreda varje konflikt som elever kan ha och att därefter upprätthålla ordningen så inte regelsystem missbrukas.

Utifrån årets utvärderingar var det enbart en kommentar om ordningsregler och disciplin; en elev önskade att jag skulle “sparka ut jobbiga elever”. Denna enskilda kommentar tolkar jag som en förbättring jämfört med föregående år där antalet kommentarer var högre. Det bör tilläggas att det inte finns en särskild utvärderingsfråga om just disciplin. Jag använder samma mall varje år varpå jag inte vill ändra frågorna och påverka utvärderingens validitet.

Jag har tidigare skrivit om forskning gällande kunskapskrav, instruktioner, material och provskapande under begreppet “constructive alignment”. Sammanfattningsvis kan man säga att läraren rekommenderas konstruera en röd tråd mellan kursens kunskapskrav och deras bedömning. Instruktionerna ska tydliggöra hur elevernas kunskaper mäts vid provtillfällen och vilket material som eleverna ska arbeta med. För att förenkla hur elevens kunskaper tar form förstärker läraren sina instruktioner med aktiva verb som sammankopplar alla delar. Ni kan läsa ett mer detaljerat inlägg här. Min kommande reflektion utgår från att läsaren har den teoretiska grunden som tas upp ovan.

Under läsåret har jag infört digitala läromedel i alla mina kurser. Enligt min erfarenhet och från elevernas enkätdata har detta både förbättrat och försämrat tydligheten. Till dess fördel har digitala läromedel samlat all information på en plats som möjliggjort för eleverna att alltid nå sitt innehåll via olika modaliteter, vilket både har uppskattats och stöttat elever att nå kunskapskraven. Sambandet mellan kunskapskraven, materialet och bedömning har enligt min upplevelse blivit mer stringent. Berörande nackdelar fanns det elever som fann digitaliseringsprocessen som frustrerande eftersom de fick lära sig nya gränssnitt och blev därmed förvirrade inför att behöva “hitta rätt” bland hemsidor och appar. Jag tror att arbetet kommer att förbättras med tiden då jag successivt blir bättre på att förklara de diverse digitala läromedel och andra resurser som används. Studieteknik inom det digitala kommer att bli ett nytt mål inför kommande läsår.

För lite mindre än ett år sedan skrev jag om duggor (2016; 2017) där jag reflekterade om hur duggor - mindre prov som gav bonuspoäng inför en tenta - kunde stödja eleven att kontrollera sin utveckling i relation till kunskapskraven inför betygsättning samt synliggöra hur daglig ansträngning belönas. Alla klasser som har testat systemet (tre av mina totalt åtta) har ställt sig mer positiva till duggor än till traditionella provformer. Den sista klassen jag undervisade fick även inför sitt slutprov (ett större prov där samtliga förmågor mäts) välja frågor från en “provbuffé" där de utifrån sina kunskaper och prestationer (som dokumenterats genom duggor) konstruerade egna prov. Syftet var att ge eleven makt över sin egen kunskapsutveckling där de aktivt kunde välja frågor som behövdes för att nå önskat betyg. Detta mottogs också positivt och jag ämnar att fortsätta utveckla den här typen av arbete för att göra instruktioner, innehåll och mål ännu tydligare för eleverna.

Tack för att ni tog del av mina mål och tillhörande reflektioner. Detta var inlägg ett av två där jag ser tillbaka på läsåret och reflekterar över vad jag samt mina elever har upplevt. I nästa inlägg kommer reflektionen att fortsätta och jag ska även etablera nya mål inför framtiden. Lämna gärna en kommentar om era mål och tankar inför framtiden. Välkomna åter!

Eder tillgivne,

Feke

Välkommen till Didaktiska laboratoriet som denna vecka kommer att följa upp höstens projekt med duggor som provmetod och införandet av “fantombetyg”.

I inlägget "Nytt läsår, nya idéer, eller, experimentet med duggan” beskrev duggan som ett testsystem som hämtats från universitetens värld:

“Vissa universitet använder sig av mindre test kallade duggor som eleverna skriver inför större tentor. Eleven deltar med hopp om att klara duggan vilket i så fall leder till att eleven får med sig ett antal poäng till den kommande tentan. Duggans styrka är att den ger eleverna en chans att belönas när de visar på sina kunskaper innan det mer avgörande bedömningstillfället.”

Fantombetyg är ett begrepp jag använt för att sammanfatta elevernas kunskapsnivåer och går hand i hand med duggan eftersom eleverna får med sig bonuspoäng till provtillfällen:

“Med ett dugge-system skulle elevens ansträngningar och producerade material (skriftliga inlämningar, uppsatser, muntliga presentationer, et cetera) ger eleven ett ”fantombetyg” som följer Skolverkets kunskapskriterier för bedömning. Fantombetygen är enbart är en lägesrapport på elevens kunskapsnivå i relation till kunskapskraven. Varje fantombetyg är värt ett speciellt antal poäng. Under kursen sker två prov där elevens fantombetyg ger bonuspoäng inför provtillfället.”

Två kurser hade samma undervisningsupplägg (med instanser av elevanpassning, såklart) samt provformat. Föregående vecka gjorde eleverna utvärderingar av kurserna som nu kommer att redovisas. Detta inlägg kommer att behandla 1) elevernas anonyma återkoppling, 2) ett utförligt elevutlåtande och 3) mina reflektioner.

Utvärderingen besvarade fler frågor än de kopplade till provformatet men för detta inläggs syfte kommer enbart de mest relevanta frågorna att redovisas. Statistiken visar en övervägande positiv bild av proven där 80 % i Klass A och 69.2 % i Klass B var starkt positiva. Det finns inga negativa kommentarer i någon av grupperna.

Eleverna fick även bedöma det digitala provet och komma med förslag om vad som kunde förbättras. 

Vid närmare granskning av elevernas kommentarer är de likaså positiva där de kommenterar att digitala prov är “bättre än de gamla” vilket tolkas som prov skrivna på papper. Det förekommer även återkoppling angående mer formella aspekter; en elev vill ha möjligheten att göra kopior av citat som förekom i provet (som visade i jpg.-format) medan en annan önskar lättare frågeställningar. Flera indikerar att provet har blivit bättre utformat sedan ett tidigare som genomfördes tidigare under terminen. 

Angående fantombetygen kan vi utröna även här ett positivt mönster. Eleverna uppger att de kände en ökad säkerhet gällande stringens i betygssättning samt en minskad stress inför provtillfällen. En elev skriver att det fungerade för hen “ifall man är bättre på uppgifter än på prov”. Några svar indikerar på en känsla av ökad belöning vilket jag tolkar som att samtliga uppgifter gav samma vikt till elevens prestationer under kursen. En elev säger att fantombetygen “känns fuskigt” vilket är förståeligt när ett nytt system som ruckar på traditionella konventioner kring provskrivning. Vanligtvis skrivs prov utan några kognitiva säkerhetsåtgärder (utöver elevens kunskaper) och att få med sig poäng från tidigare prestationer vid ett stresskapande tillfälle kan jag förstå upplevs som fusk. 

En elev föreslår en förbättring i form av en sammanfattning av poäng inför proven. Hittills har jag sammanfattat elevernas prestationer på deras lärplattform och förklarat dessa för dem muntligt under lektionstid. Fantombetygens poäng har funnits tillsammans med den feedback de fått. Förbättringen av sammanfattningen ska jag definitivt ta med mig och försöka hitta en mer lämplig plattform för att visa elevernas poäng tillsammans med förbättringsmöjligheter.

Eleverna blev tillfrågade om de ville delta i att utveckla sina tankar om duggor och fantombetyg och en elev ville delta anonymt. Nedanför hittar ni elevens svar.

Min egen reflektion utav poängsystemet har varit tudelad; å ena sidan har jag sett elevernas motivation för traditionella uppgifter öka och å andra sidan har poängsystemet flera förbättringsmöjligheter.

Flera elever har uttalat sig om proven i positiva ordalag och det glädjer mig att det finns elever som har fått en förbättrad erfarenhet av provskrivande. En elev uppger att hen bryr sig mer om det som händer innan provet och fått ökad motivation. Utöver elevernas inställning har jag även uppfattat ett ökat välmående gällande elevernas psykosociala arbetsmiljö; de har känt sig mer bekväma inför provskrivande när de vetat att de fått med sig en garant för en viss kunskapsnivå. En elev sa att hen "alltid får black-outs vid prov och att det här kunde ge mig en chans att klara sig". Elevens uttalande leder mig in på nästa styrka med provmodellen där jag vill reflektera kring om provs lämplighet för att testa kunskaper.

Tidigare i min karriär har jag mest fokuserat på större inlämningar där eleverna förberett en redogörelse i antingen text eller tal. Min erfarenhet är att elever är mer van att arbeta på det viset eftersom deras prestationer sjunker avsevärt när jag testar deras kunskaper i ett provformat. Exempelvis har en grupp tydligt sämre resultat i skrift vid ett provtillfälle än när de skriver en klassisk uppsats som ska lämnas in. Detta förefaller sig inte som konstigt eftersom provet testar kunskaper utan utrymme för revidering eller längre betänketid vilket det finns desto mer av vid en inlämning där eleverna kan ha flera veckor på sig. Jag har även sett liknande fenomen när elever uttrycker sig i skrift inom mer abstrakta ämnen så som religion: det verkar tämligen lättare för elever att resonera om abstrakta ämnen och utföra analyser muntligt än i text. Detta leder oss till en negativ aspekt i denna didaktiska diskussion: är ett skriftligt test lämpligt att använda för en summativ bedömning i kursen Religion 1?

Jag mötte elever i båda undervisningsgrupper som uttryckt att de inte klarar skriftliga prov och att en muntlig version skulle gett dem större möjlighet att kunna visa sina kunskaper. Dessa elever gavs möjligheten att genomföra provet muntligt eller att de fick komplettera sin text muntligt för att stärka sina resonemang och analyser. Eleven har rätt till en anpassad studiegång (http://www.skolverket.se/skolutveckling/studie-och-yrkesvagledning/val-och-vagledning/syv-grundskola/anpassad-skolgang-1.209939) och att få utföra bedömningstillfällen på ett sätt som möter elevens behov. Från ett didaktisk perspektiv är det sunt att reflektera om ett muntligt eller skriftligt prov är mer lämpligt än det andra för att testa kursmål? Tidsmässigt är det skriftliga mer effektivt men inom abstrakta ämnesområden kan det muntliga vara mer tillmötesgående för elever som inte har greppat de mer komplexa och teoretiska tankegångarna i kursinnehållet. Vidare kanske det vore didaktiskt lämpligast om eleven kan få möjligheten att utföra provet antingen skriftligt eller muntligt. Vad tror ni, kära läsare?

Angående betygssättning fick eleverna i de flesta av fallen samma eller högre bedömning vid proven som vid sina inlämningar. Jag skulle tolka detta som att eleverna vid flera tillfällen kunde uppvisa sina kunskaper och förmågor utan större förhinder. I de fallen där eleverna fick ett högre resultat tolkar jag det som att det skett en kunskapsmässig utveckling. Eleverna har fått en rad pedagogiska insatser under kursens gång, bland annat kontinuerlig modellering, tydliga bedömningsmatriser, kollaborativt lärande och återkoppling i form av bild, tal och skrift. Min förhoppning är att dessa ligger till grunden för elevernas utveckling. 

Inom ramen för förbättring måste provformatet, särskilt fantombetyg och deras poäng, bli mer detaljerade. En sådan aspekt är att grupparbeten uteblir eftersom elever inte kan dela en individbaserad poängsumma. En ytterligare och mer omfattande fråga är hur fantompoängen kan kartläggas med större säkerhet; fantompoängen ska korrelera tydligare till respektive kursmål genom att brytas ned till flera mätpunkter. Till exempel innehåller ett och samma kursmål flera egenskaper vilka borde delas upp i flera nivåer om de ska kunna mätas på genom kvantifiering. Exempelvis innehåller kursmålet "Kunskaper om religion....vetenskap och förmågan att analysera dessa” två separata egenskaper: kunskaper och förmågan att analysera. Rimligtvis borde detta vara två mål där eleverna får separata poäng för om de visat särskilt goda kunskaper och ett annat antal poäng för deras analysförmåga. För tillfället får eleverna fantompoäng efter hur kursmålen står i Skolverkets styrdokument. Detta är inte orimligt eftersom det är så Skolverket önskat att formulera vår kursplan. Samtidigt vill jag argumentera att det blir tydligare för eleverna och mig som lärare om jag kan göra vardera kursmål så tydligt som möjligt. En separation av vissa mål som innehåller flera egenskaper kan vara ett sätt att nå denna effekt, speciellt om jag ska poängsätta dessa egenskaper. Jag teoretiserar att detta är fantombetygets svaghet och genom att korrigera detta kommer systemet ge större bedömningssäkerhet och tydlighet för eleverna angående vad deras prestationer syftar framåt mot.

Tack för att ni läste om uppföljning av höstens provexperiment. Lämna gärna en kommentar och säg vad ni tycker om det jag skriver om! 

Eder tillgivne, 

Feke

Hej och välkomna till första inlägget läsåret 2016-2017. Med sommarledigheten bakom oss har Didaktiska Laboratoriet återvänt med nya tankar som ska testas i undervisningen. Detta inlägg kommer att behandla 1) erfarenheter av problematiken kring prov och betygsättning, 2) bakgrunden till ett nytt synsätt kring prov- och bedömningstillfällen samt 3) duggor som incitament till inlärning inför betygssättning.

Under föregående läsår testade jag flera olika nya idéer i min undervisning. Vissa av dessa idéer var framgångsrika, bland annat tydligare lektionsstruktur, omfattande digitalisering av instruktioner och material, ett nära samarbete med skolbiblioteket med bibliotekarierna som medpedagoger, tydliga bedömningskriterier (nyanserat, analyser, tolka, komplexa samband), samt skapandet av digitala prov. Å andra sidan var vissa lösningar mindre framgångsrika och det fanns en rad elever som hade svårigheter med exempelvis formativa bedömningar. Låt oss granska dessa resultat något mer noggrant. 

Det formativa arbetssättet är den stjärna som lyser allra starkast på den pedagogiska himlen just nu och 2015 gick jag utbildningen "Bedömning för lärande" som leddes av Jesper Ersgård för att lära mig mer. Enligt formativt arbetssätt gav jag mina elever fylliga kommentarer som de sedan bearbetade genom till exempel skriftliga kommentarer eller muntlig återgivning för att stärka deras metakognitiva inlärning. Från elevgrupperna kom både glädjerop (”Åh vad skönt att slippa betyg!...Äntligen slipper vi bokstäver”) och klagorop (”Men hur ska jag kunna veta vad kommer att få för betyg? Vad är vitsen att arbeta om det är bara i slutet vi får betyg?”). Just det senare påståendet florerade särskilt mycket där det fanns elever som upplevde det mållöst att lära sig under året eftersom de kunde kämpa stenhårt vid den slutgiltiga betygsättningen. Jag reflekterade i denna stund över när Ersgård problematiserade hur betygssättning på individuella uppgifter kan ha negativ inverkan på elevers lärande. Mina tankar kom inte fram till någon lösning utan bidrog till ytterligare konfundering.

Vid min årliga självreflektion återkom jag till Ersgårds utbildning när jag analyserade läsåret. Utbildningen pekade bland annat på forskning om hur bedömning och betyg påverkar elevens utveckling; tre grupper av elever får tre varianter av bedömning där ena får ett betyg, den andra kommentarer och ett betyg och den tredje enbart kommentarer. Forskningsresultatet visade att eleverna som enbart fick betyg hade minst utveckling, gruppen som fick både kommentarer och betyg gynnade framförallt högpresterande gymnasieelever medan gruppen som fick enbart kommentarer hade störst inverkan på elevernas inlärning. Minnet av dessa resultat var ytterst fascinerande och jag fick flera tankeställare om hur jag bör uppdatera min undervisning. Nyckeln verkar ligga i att utvinna effekten hos kommentarer tillsammans med att öka studiemotivationen.

Vid ett annat tillfälle kom jag i kontakt med lektor Carola Wiklund-Hörnqvists forskning, institutionen för psykologi vid Umeå universitet, om test och deras effekt på ökad inlärning. Wiklund-Hörnqvist pekar på positiva aspekter med att öka antalet testtillfällen. Sammanfattningsvis visar forskningen på att fler test leder till ökad inlärning och stärker minnet (jämför Skolvärlden 2016a, 2016b, 2015, 2014). Texterna var sällsamt intressanta i kölvattnet av hur positivt inställda eleverna var till de digitala test de genomfört. Tanken på att lösningen ligger i bedömningstillfället började sakta ta form.  

Sommarledighetens distans till undervisningen gav mig ytterligare tid för reflektion. Hur kan jag behålla det formativa arbetssättet där eleverna får konkreta och konstruktiva kommentarer som driver deras inlärning framåt? Hur kan jag hjälpa eleverna att inte blint stirra på betyg och identifiera sig med en bokstav? Hur kan jag få eleverna att finna värde i att lära sig och sträva framåt mot ett mål och känna värde i den ansträngningen? Inspirationen kom från universitetsvärlden.

Tack för att ni tog er tid att läsa detta inlägg och jag hoppas att vi ses åter.

Eder tillgivne,

Feke