Utveckling av läs- och skrivutveckling i Engelska 7, eller, modulen Experiences of the Post-colonial

engelska

Välkomna till Didaktiska laboratoriet som i detta inlägg redogör för utvecklingen av undervisningsmodulen Level 2: Experiences of the Post-colonial i kursen Engelska 7. Engelska 7 är en 100-poängskurs med en teoretisk, komplex och vetenskaplig karaktär (Skolverket, 2011) och modulen ämnar att undervisa eleverna om det engelska språkets relation till kolonialism, om postkolonial litteratur samt att stärka elevernas läs- och skrivutveckling. Jag har undervisat kursen sedan 2014, förbättrat modulen stegvis och gjort ytterligare modifikationer inför läsåret 20-21.

Inlägget redogör för 1) bakgrunden till modulen, 2) utveckling av modulens undervisningsdesign och 3) exempel från utvecklade lektioner.

Nyckelord: engelska; pedagogik; undervisningsdesign; skönlitteratur; läs- och skrivutveckling 

Tips för distansundervisning, eller, undervisning genom kameran

digitalisering
Välkommen till Didaktiska laboratoriet som skriver med anledning av den rekommenderade distansundervisningen vid svenska gymnasium och komvux. Skolverket informerar på sin informationssida och uppdaterar löpande med mer information. Längst ned på den sidan finns ett avsnitt för Frågor och svar där information om bland annat nationella proven besvaras. För de som söker efter mer information har Skolverket stödsidan https://skolahemma.se/ om att sköta skolgång hemifrån. Sidan har tagits fram genom ett samarbete mellan RISE, SKR, Swedish Edtech Industry och UR.

På skolan där jag undervisar har samtliga lärare fått en snabbkurs i hur man håller lektioner via Microsoft Teams. Lärare använder mötesfunktionen för att hålla digitala lektioner med hjälp av laptopkamera, chatt och sin pedagogiska kunskap. Detta inlägg kommer att ge praktiska undervisningstips för hur man som lärare kan använda digitala verktyg vid distansundervisning för 1) övergripande lektionsstruktur, 2) för överblick vid övning och 3) att testa och tycka till.

Nyckelord: distansundervisning, digitalisering, pedagogik

Tips för övergripande lektionsstruktur


På min skola följer vi elevernas schema för att behålla skoldagen intakt och lektioner fortsätter likt innan men att lektionerna sker digitalt. Klassrumsstrukturen är oerhört viktig där vi det första tipset är att lägga extra tid på att kommunicera en tydlig lektionsstruktur. Det första mina elever och mentorselever har undrat kring är hur schemat kommer att se ut och när lektionen äger rum. Här understryker vi att hela skolan börjar och slutar sina lektioner på utsatt tid. Lärare försöker hålla lektionerna likt hur de var när undervisningen bedrevs i klassrummet för att stärka lektionsintegriteten.

Inför min distansundervisning kommer jag att skicka en överblick av lektionen till eleverna innan lektionen påbörjat. Detta kommer att ske via den chat som vi använder i Microsoft Teams. Syftet är att ge eleverna en möjlighet att få en överblick innan jag bjuder in dem till videosamtalet där lektioner kommer att bedrivas. Lektionsstrukturen kommer att vara densamma som när jag har vanliga lektioner:

  1. När lektionen börjar
  2. Lektionens syfte och mål
  3. Föregående lektion
  4. Lektionens innehåll
  5. Hemläxa inför nästa lektion
  6. Exit ticket
  7. När lektionen slutar

På grund av utmaningar med att föra närvaro vid distansundervisning uppmanas lärare kolla närvaron flera gånger under lektionen. Ett arbetssätt är att använda sig av en exit ticket för att ytterligare stärka lektionsintegriteten. En exit ticket är en fråga och kontrollpunkt där läraren kan se varje elev och att hen har lärt sig om målet med lektionen. Ett enkelt sätt att ge en exit ticket är att ställa frågan “Vad har du lärt dig idag?” till varje elev vid slutet av lektionen där var och en får redogöra för vad de lärt sig om. Detta hjälper läraren utöver att fånga upp elevernas inlärning med att se vilka elever som faktiskt är närvarande.

Ett ytterligare tips rörande exit tickets är att be alla elever att skriva ned svaret under några minuter. Detta stimulerar elever att lägga mer tid på att metakognitivt tänka ut sina egna svar och även förhindrar att elever eventuellt upprepar vad någon annan ha sagt fast de egentligen lärt sig något annat.

Tips för överblick vid övning


När väl lektionen har startat kan det finnas utmaningar med att se vad varje elever gör när vi inte har samma visuella överblick som vi får i klassrummet. Här vill jag rekommendera att använda digitala verktyg som låter dig att få en snarlik överblick och den digitala whiteboardsidan Whiteboard.fi kan vara till stor hjälp.

Mitt första tips är att testa Whiteboard.fi som låter dig ge varje elev en egen digital whiteboard där du kan se alla elevers svar uppdateras i realtid. Verktyget låter dig snabbt fånga upp elevernas svar, se vilka elever som är aktiva eller inte och sen ta kontakt med de elever som behöver hjälp. Översikten hjälper dig att uppmärksamma eventuella oklarheter om innehållet och du kan beskriva och förklara undervisningens innehåll en gång till.

Mitt andra tips är att använda ITG Webtools om du vill dela upp din klass i grupper eller ställa frågor för att stämma av om deras inlärning. I ITG Webtools är en lysande samling verktyg där du enkelt klistrar in din klasslista från vilken du kan slumpa grupper vid gruppindelning, slumpvis dra namn, ha digital handuppräckning (no hands up) eller ge feedforward. 



ITG Webtools hjälper dig som lärare att ställa frågor till eleverna på ett snabbt och smidigt sätt; dela din skärm när du använder slumpverktyget och den drar ett elevnamn. Här kan du välja att exkludera elever som redan svarat för att få en digital variant av Williams glasspinnar. Fördelen med denna strategi är att alla elever blir förberedda på att deras namn kan dras varpå de kan behöva svara och därmed aktiveras till skillnad från om bara de som alltid räcker upp händerna svarar. Ett ytterligare tips är att understryka att det är OK att ta hjälp av en klasskamrat om man är osäker. Uppmuntra till ett klassrumsklimat där vi tillsammans kan hitta det rätta svaret och du kan leda gruppen i rätt riktning genom att ställa stöttande frågor.

Det tredje tipset är att läsa högt tillsammans med eleverna. Forskning visar på att digital läsning kräver god struktur och goda strategier av läraren när man använder digitala läromedel och texter. Läs här om mitt tidigare inlägg om Lotta Perssons föreläsning Digital läsning.

Sammanfattningsvis kan vi med fördel låta eleverna ta tur med att läsa högt för hela gruppen för att alla elever ska kunna komma närmare undervisningsinnehållet. Jag tror även att det finns sociala styrkor med detta arbetssätt där vi kan stärka den sociala tillhörigheten genom att alla förenas kring ett gemensamt material. Bland mina mentorselever fanns det de som kände oro inför att inte träffa sina klasskompisar och det finns säkert andra elever som känner att det kommer att finnas ett socialt tomrum när de inte går till skolan. Genom att välja övningar som gör att alla deltar i inlärningen och uppmuntra till gemensamma digitala aktiviteter kanske vi kan komma något närmare den gemenskap de vanligtvis har i klassrummet.

Tips för att testa och tycka till


När du undervisar finns det flera smarta digitala verktyg som låter dig testa elevernas kunskaper. Ett mindre digitalt test ger dig som lärare en god överblick av vad eleverna har lärt sig och många av dessa är dessutom självrättande. Microsoft Forms eller Google Forms är två exempel som enkla att skapa och att använda. Se följande Youtube-filmer om hur man skapar quiz i Microsoft Forms och Google Forms.

Ett ytterligare tips rörande självrättande test är att ta dig tid för att gå igenom varje fråga tillsammans med eleverna efter de besvarat testet. Där du gärna be eleverna att läsa frågan, besvara den och även förklara varför det alternativet var rätt (samt att de andra var felaktiga). Detta hjälper dig som lärare att se till att elever har sett samtliga frågor och deras svar.

Ett annat sätt att fånga upp elevernas lärande är med spelifierat lärande så som Kahoot! eller presentationsverktyget Mentimeter. Kahoot! och Mentimeter två exempel på digitala verktyg som inte kräver några resurser eftersom båda är gratis (i deras enklaste utformning). De är två verktyg som är visuellt stimulerande och hjälper alla elever att bli aktiverade och kräver endast av dig som lärare att du skapar frågor och svar; elevernas deltagande kräver endast att eleverna delas en kod som skapas automatiskt av verktyget. 

Image result for mentimeter
Källa: https://www.mentimeter.com/

Kahoot! passar väl för att återkalla alla elevers kunskaper och att det drivande tävlingsmomentet har enligt min erfarenhet alltid sporrat till aktivt deltagande. Mentimeter har styrkan att alla elever kan anonymt rösta, tycka till och kommentera om vilket ämne som helst. Båda verktygen gör att alla elever har samma fokus, antingen på tävlingsmoment i Kahoot! eller att tycka till via Mentimeter, något som förenar klassen kring ett lärandemoment.

Se gärna mina tidigare inlägg om digitala verktyg för en mer djupgående förklaring av deras pedagogiska användningsområden:

“Elevinflytande för dynamisk undervisning, eller, fatta mentimeterknapparna för inlärning”

“Från digitalt ax till multimodal limpa, eller, workshopen Smörgåsbord av molntjänster”

“Meningsskapande läxläsning, eller, digitalt flippade klassrum”



Tack för att ni tog er tid att läsa mitt inlägg. Jag hoppas att några av verktygen och strategierna har varit till nytta. Jag vill även passa på att önska oss alla lycka till med de utmaningar som vi står framför men jag är säker på att vi kommer att göra vårt absolut bästa för att erbjuda kvalitativ och likvärdig undervisning till våra elever.
Kommentera gärna med era reflektioner kring:
  • Hur har er skola hanterat frågan kring distansundervisning och hur kommer du att undervisa dina elever?
  • Vilka verktyg och arbetssätt kommer du att använda för att ge eleverna kvalitativ distansundervisning?

Eder tillgivne,

Feke




Källor:


Collaboration Coach, 2018. How to Create a Quiz with Microsoft Forms. https://www.youtube.com/watch?v=W31JF7pQtgo (hämtad 2020-03-19)

ITG Webtools, 2020. https://webtools.itgonline.se/ (hämtad 2020-03-19)

Kahoot!, 2020. https://create.kahoot.it/login (hämtad 2020-03-19)

Laxell.com, 2020. Whiteboard.fi. https://whiteboard.fi/ (hämtad 2020-03-19)

Mentimeter, 2020. https://www.mentimeter.com/ (hämtad 2020-03-19)

Microsoft Teams, 2020. https://teams.microsoft.com/start (hämtad 2020-03-19)


Skolverket, 2020. Skola hemma. https://skolahemma.se/ (hämtad 2020-03-19)

Technology for Teachers and Students, 2017. Google Forms Quiz Template for Teachers. https://www.youtube.com/watch?v=ayvhVM2BMv0 (hämtad 2020-03-19)

William, D. 2015. Practical Ideas for Classroom Formative Assessment. https://www.dylanwiliamcenter.com/2015/02/03/practical-ideas-for-classroom-formative-assessment/ (hämtad 2020-03-19)

Feke och drömmen om helt transparent lärande, eller, en hemsida för hela min undervisning

cognitive apprenticeship


Välkomna till Didaktiska laboratoriet och det första avsnittet i en serie som behandlar min hemsida. Jag berättade i förra inlägget om arbetet med att migrera min undervisning till min hemsida och den har fått mycket av min uppmärksamhet efter arbetstid varpå det är med glädje som jag delar med mig av version ett-punkt-noll. Eftersom hemsidan ska samla allt jag gör och vara en förlängning av mig själv fick den namnet Feke. Besök gärna www.feke.online , mitt digitala didaktiska kärleksbarn.

I detta inlägg kommer jag att sammanfatta arbetet som ledde mig till att skapa hemsidan www.feke.online. Jag kommer att berätta om 1) den bakomliggande pedagogiska filosofin och 2) den övergripande strukturen. Med tiden kommer jag att beskriva kursupplägg, innehåll, enskilda uppgifter och funktioner på hemsidan.


Nyckelord: pedagogik, didaktik, hemsida, digitalisering, Google sites


Bakgrund


När jag började som lärare ärvde jag uppgifter och arbetssätt från mina handledare och jag försökte att göra detta arv till mitt eget genom min undervisning. I flera fall var inte min pedagogiska kunskap tillräcklig varpå jag vände mig bland annat till www.lektion.se eller kollegor som jag kunde fråga om råd. Kollegialt lärande skedde dock sporadiskt. Jag skrev ofta ut mängder av uppgifter och övningsblad. Min passion för yrket var stark och jag fann mig själv ofta att planera innehåll dagen eller kvällen innan det skulle undervisas.

Ibland blev övningar som jag gav eleverna enbart för att fylla tiden eftersom jag saknade ett långsiktigt synsätt; de övade på att lära sig stava, besvara instuderingsfrågor och även att utveckla sin skrivförmåga blev ofta fall av isolerad färdighetsträning. Det var svårt för mig att se övningarnas exakta syfte förutom att höja eleverna generella förmåga. Tänk hur rörigt det måste varit som elev! Jag tänkte att "de övar på att skriva, läsa - jättebra!" utan vidare teoretisk reflektion mellan mål, övning och bedömning. Hur visste jag att den undervisningen jag bedrev faktiskt ledde till att utveckla de kunskaper jag styrde eleverna mot? Och när jag visste det, hur kunde jag veta att det jag gjorde genererade positiva resultat?

Med tiden blev mitt arbete mer digitalt. Övningar och redovisningsformer övergick till att eleverna skrev i Word-dokument som de skickade in till mig. "Äntligen är undervisningen mer samtida och autentiskt!" tänkte jag. Samtidigt minskade övning till utrymme för av att eleven skapande via sina datorer. Till en början var deras insatser förflyttade från pappersform till dator. Successivt började jag att bekanta mig med mer interaktiva digitala verktyg som EF Class, EdPuzzle eller Kahoot! Under min studietid i Japan frågade jag mig själv: på vilket sätt stöttade mitt tidigare digitala arbete elevernas måluppfyllelse? Mitt syfte blev att digitalisera inom de områden där jag kunde hitta beforskade eller beprövade samband mellan digitalisering och ökad kunskapsutveckling. När jag skulle skapa en hemsida eftersträvade jag att hela tiden utgå från forskning, min pedagogiska tolkning av styrdokumenten och tidigare kursutvärderingar för att skapa ett innehåll som stöttar elevernas måluppfyllelse.


Mina pedagogiska behov och elevernas utvärderingar av min undervisning ledde till sex mål när jag byggde hemsidan:

  1. Allt material ska finnas tillgängligt och vara transparent, oavsett om man är lärare eller elev, för att möjliggöra att användaren äger sitt eget lärande.
  2. Visualisera elevens progression.
  3. All undervisning skall tydligt vila på evidensbaserad forskning.
  4. Digitalisering ska inte vara ändamålet; digitala verktyg ska förstärka undervisningen och hjälpa elever att strategiskt nå måluppfyllelse.
  5. Hemsidan skapar struktur för mig och eleverna vilket möjliggör att jag blir en mer närvarande lärare i klassrummet istället för att fokusera på logistik.
  6. Gränssnittet ska vara användarvänligt med få klick där så mycket innehåll som möjligt är direkt integrerat i användarupplevelsen.

Strukturen



Undervisningens struktur utgår från Kuhlthaus guided inquiry, constructive alignment och gamification. Kurserna består av "nivåer" som behandlar olika delar av kursens syfte, centralt innehåll och kunskapskrav. Alla nivåer innehåller lika många lektioner men de senare nivåerna ökar i utmaning genom att de låter eleverna öva på fler kunskapskrav. Inom nivåerna finns sex övergripande lektionstyper, likt en lärandeväg som eleverna vandrar:
  • Introduktionsföreläsning
  • Lärandeaktiviteter
  • Bemästringstest
  • Artefakt grupp och enskilt
  • Återkoppling
  • Bedömning
Introduktionsföreläsningen, lärandeaktiviteterna och bemästringstestet ämnar att inspirera och kontextualisera, träna och stämma av elevens kunskaper och förmågor (ett eget inlägg kommer att vigas åt att förklara alla lektionstyper i framtiden; för den som vill läsa en sammanfattning, se handboken här). Artefakten är i Vygotskiansk anda ett bestående bedömningsunderlag som eleverna skapar för att visa på sin måluppfyllelse; med andra ord är artefakten inte något som lämnas in och aldrig syns igen utan eleven äger den digitalt för att lättare se vad de de lärt sig. Eleverna får och ger återkoppling och feedforward. Slutligen bedöms deras inlärning.

För att stärka elevers övande har jag låtit forskning kring variationsteori och multimodal undervisning stärka mina lärandeaktiviteter. Jag strävar mot att allt innehåll ska kunna förmedlas genom text, bild, ljud och rörlig bild. Distributionen av tid för gruppövningar kontra enskild inlärning fördelades och mer tid för grupparbete lades till. Detta prioriterades efter en analys av tidigare kursutvärderingar. Även det digitala arbetssättet ville eleverna se mer av.

Datorn som ett stöttande arbetsverktyg har fått en ännu mer tydlig roll på min hemsida. Ett sådant exempel är hur jag bytt ut mina tidigare Kahoot!-läxförhör mot mastery-test (som jag översatt till bemästringstest). Kahoot! finns kvar men som en övning. Bemästringstest används för att stötta elevens minne genom att hen testas på sina kunskaper via självrättande test och enbart passerar om hen uppnått 90 % korrekt på testet. Detta ämnar att säkerställa att alla elever får grundläggande kunskaper och att jag som lärare kan få en överblick av att klassen begripit innehållet. Mina tidigare mer analoga övningar har vid flera ställen kompletterats av självrättande övningar. Syftet är att effektivisera snabb feedback vilket är ett bra exempel på hur digitalisering hjälper i lärandet. Eleven ska kunna äga sina lärandeaktiviteter där exempel på hur jag förbättrat tidigare flöden är hur elever har större valmöjligheter. Ett nytt tillägg är att eleven kan även välja själv vilket område som hen behöver att öva på under lektionstid. Eleverna utgår från sina tidigare kunskaper och väljer sedan övningar bland en bank som de har tillgång till via hemsidan. Jag leder sedan klassen genom gemensamma övningar när innehållet och förmågan är särskilt viktiga att för samtliga elever att öva på.

Avslutningsvis har en genomgång av hela min undervisning givit mig en otrolig överblick. Jag kunde se vart jag saknade en pedagogisk stringens mellan målet och övning, när materialet inte var tillräckligt eller när test inte överensstämde med lärandemålen. På det stora hela har arbetet främst handlat om att förfina och säkra kvaliteten på undervisningsinnehållet.




Tack för att ni läste detta inlägg och tog del av min hemsida www.feke.online. Í kommande inlägg kommer jag att visa på kursupplägg, enskilda uppgifter och funktioner.

Kommentera gärna med era reflektioner kring:
  • Vad tycker ni om den pedagogiska strukturen som hemsidan vilar på?
  • Vad tror ni är för och nackdelarna med är ha hela sitt kursmaterial online?
  • Hur skulle ni känna inför att göra säga steg i er pedagogik öppen?


Eder tillgivne,

Feke

Källor

Biggs, J.,& Tang, C., (2011). Teaching for Quality Learning at University. Open University Press.

Bloom, B. (2012). Interactive Bloom's Taxonomy. https://slcc.instructure.com/courses/339717/pages/interactive-blooms-taxonomy . Hämtad 2019-07-21

Bloom, B. (2019). Mastery learning. https://en.wikipedia.org/wiki/Mastery_learning. Hämtad 2019-03-11

Kuhlthau, C. (2019). Guided Inquiry Design. http://wp.comminfo.rutgers.edu/ckuhlthau/guided-inquiry-design/ . Hämtad 2019-08-18


Vetenskap, religion och stöttande undervisning, eller, att leda elever från begrepp till resonemang i Religionskunskap 1

anpassning
Det här inlägget redogör för ett exempel av den stödroll som jag intagit på min skola och mitt arbete med att skapa undervisningsaktiviteter i ämnet Religionskunskap 1. Ni kommer att läsa om 1) bakgrunden till stödarbetet, 2) min teoretiska ansats och 3) undervisningsaktiviteterna i klassrummet.

Nyckelord: anpassning, särskilt stöd, pedagogik, cognitive apprenticeship, modeling

Bakgrunden till stödarbetet

Jag återvände till min tjänst på Bessemerskolan mitt under vårterminen 2019 vilket har lett till att jag arbetar med att stötta redan verksamma lärare istället för att ha egna kurser. Min funktion under den resterande tiden av läsåret blir att agera stöd eller att avlasta vid exempelvis bedömning av nationella prov eller pedagogiska insatser i klasser.

En kollega har under vårterminen upplevt svårigheter med ett par grupper i kursen Religionskunskap 1 och vände sig till mig för att vi skulle tillsammans hjälpas åt med att öka klassens förutsättningar att framgångsrikt läsa kursen. Vi började med att träffas för att prata om hur jag kunde underlätta undervisningen och där vi kunde professionellt lära oss av varandra. Utmaningarna ligger i att motivera elevgruppen,  specialpedagogiska behov, lära eleverna att använda den vokabulär som tillhör kursen samt hitta effektiva sätt att mäta elevernas lärande.

Exempel på aktivitet om argument
Dialogen som vi har haft och har präglas av öppenhet och det är fantastiskt att jobba tillsammans med kollega eftersom vi båda upplever att vi lär oss av varandra. Vi har även kopplat in en specialpedagog som kommer med återkoppling kring vårt arbete med att tillgodose elevernas varierade behovsbild. I detta arbete har vi minskat den digitala nivån efter specialpedagogens inrådan då det finns elever som har svårt med sin impulskontroll när datorn används som ett pedagogiskt verktyg.

Läraren undervisar eleverna i skrivande stund om relationen mellan religion och vetenskap, en central del av syftet i kursen Religionskunskap 1. Undervisningen har inletts och ramats in av det övergripande temat om religion och vetenskapens platser i människors liv, dess historik och den nuvarande samhällsdebatten. Läraren har engagerat eleverna med förkunskapsdiskussioner, lyft elevernas åsikter och diskutera världsbilder. Till materialet finns både faktatexter och personliga berättelser från NEs läromedel för gymnasiet samt filmen Gud och Big Bang från Svenska kyrkan.

Undervisningen har mottagits med blandade reaktioner där några elever få fann att de kunde resonera kring ämnet medan andra elever uppgav att de visste inte hur de skulle formulera sig eller hur de skulle angripa stoffet. Det är här jag har stöttat läraren genom att presentera en samling undervisningsaktiviteter.

Teoretisk ansats

Inför att jag skapade undervisningsaktiviteterna kontrollerade jag med undervisande lärare om de lärandemål som undervisningen ämnar att möta. Det eleverna ska lära sig är att:

  • känna igen centrala begrepp och förklara dessa genom att kombinera begrepp med förklaringar
  • analysera relationen mellan religion och vetenskap
  • beskriva likheter och olikheter mellan ett religiöst och ett vetenskapligt synsätt.

Utöver det tidigare samtalet med läraren observerade jag lektionerna samt pratade med eleverna för att tillåta elevinflytande. Under lektionerna kunde eleverna svara på frågor och enkla diskussioner; eleverna kunde säga "evolutionen är..." eller "kunskap är.." men upplevde svårigheter med att forma argument, applicera centrala begrepp, genomföra analyser eller se orsak och konsekvens. 

Min batteri med uppgifter ämnar att stödja eleverna genom att sekventiellt leda från ett steg till nästa där de teoretiska ansatserna som jag valt ska stötta varandra för att lära sig innehåll, begrepp och analys kopplat till det övergripande temat. Övningarna är utformade i enlighet med värdeorden från Religionskunskap 1 och går från enkelt till utförligt, välgrundat, nyanserat och slutligen komplext i förhållande till innehållet som undervisas för att det inte ska bli fall av isolerad färdighetsträning.
Instuderingsfrågor med språkutvecklande profil
Jag utgick från följande vetenskapliga ansatser för att stötta elevernas inlärning av (det ovan nämnda) innehållet: ett specialpedagogiskt tankesätt om att strukturerat leda elevernas skrivande genom att använda språkutvecklande arbetssätt, variationsteori för att visa på likheter och skillnader, samt cognitive apprenticeship och modeling för att leda elevernas analys. 

Det språkutvecklande arbetssättet fokuserar på att eleverna lär sig att använda ett genreanpassat språk genom att besvara enkla instuderingsfrågor som är baserade på NEs läromedel. För att öva på att formulera sig mer utförligt fortsätter eleven sen med att besvara en rad frågeställningar genom att använda sig av stödmeningar för att stötta elevernas skrivande.

Variationsteorin uppmuntrar att undervisa och illustrera likheter samt olikheter behandlande innehållet men även de områden där de delar egenskaper. Eleverna övar i att känna igen beskrivningar och kategoriserar dem. Till exempel ser ni nedanför hur eleverna ska använda begreppet ateism som de lärt sig under tidigare övningar för att känna igen vad något inte är. Eleven har även här stödmeningar för att påbörja sin beskrivning.

Språkutvecklande arbetssätt med stödmeningar
Cognitive apprenticeship (jag har skrivit om ämnet förut, för mer information läs här) innebär att undervisningen innehåller element där jag som lärare visar hur jag har tänkt för att eleverna sedan ska kunna efterlikna de kognitiva steg som jag tagit. I detta fall stöttas elevernas tänkande genom att övningarna stegvis leder elevernas resonemang och syftar åt att stärka deras analys av ämnet. Eleverna övar därmed på förståelsen av begrepp, använder dessa i egna formuleringar och slutligen analysera genom nyansering av likheter och olikheter.

Variationsteori och cognitive apprenticeship där eleverna kategoriseras likheter och olikheter  

Undervisningsaktiviteterna i klassrummet

Målet som ordinarie lärare och jag tillsammans utarbetade var att frågorna ska användas under loppet av två 80-minuters lektioner. Uppgifterna redovisas i samband med gruppdiskussioner för att kollektivt bearbetar elevernas svar. Vår uppfattning av att ha observerat aktiviteterna i två klasser är att en av två grupper svarade väl på materialet medan den andra inte gjorde det. 

Vår analys var att gruppen där undervisningen hade positiv effekt på elevernas inlärning berodde på att eleverna behövde tydligt inramade instruktioner. Den andra gruppen använde sina datorer i större grad för att komma åt sitt läromedel och hade de svårt att fokusera eftersom de ofta valde att göra andra saker än att studera. 

Hur kan man använda sig av dessa aktiviteter och det teoretiska materialet? Alla som vill komma åt dokumentet där jag skapade aktiviteterna (i sitt råa format) kan nå det här. Ett annat sätt är att använda den teoretiska ansatsen som en utgångspunkt för att reflektera kring sin undervisning. Exempelvis kan man fråga sig själv:


  • Vad är målet med att undervisa innehållet?
  • Efter att ha isolerat målen, har jag säkerställt aktiviteter som möter dessa?
  • Har jag aktiviteter som utgår från elevernas egna kunskaper och lyfter mina aktiviteter innehållet från olika vinklar?
  • Använder jag exempel med ett rik innehåll och språk?
  • Använder jag stödmeningar som leder eleverna genom övningar som syftar åt att utveckla resonerande och analytiska egenskaper?


Det här materialet är långt ifrån färdigt och har stor utvecklingspotential. Några områden som jag omedelbart kan se förbättras är bland annat att hitta vilka digitala hjälpmedel kan användas för att stötta elevernas inlärning; exempelvis kan begrepp och ord kontrolleras i Google Forms för automatisk bedömning,  använda filmer direkt i gränssnittet eller att ha uppläst innehåll utan att behöva ladda ned ljudfiler.



Kommentera gärna med era reflektioner kring:

1. Vad är era tanker eller erfarenheter av ett språkutvecklande arbetssätt?
2. Variationsteorin leta exempelvis efter definitioner av vad något inte är. Hur tror ni att definiera vad något inte är för att lära sig?
3. Hur skulle ni uppleva att ha en annan lärare som kommer in och stöttar er i er undervisning?

Eder tillgivne,

Feke

Källor

Nationellt centrum för svenska som andraspråk, Vad är språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt?  Stockholms universitet (hämtad 2019-05-12)

Wernberg, Anna, Variationsteorin i praktiken, Högskolan Kristianstad (hämtad 2019-05-12)



Transkribering: Ur en lärares ögon; Masahiro Kawakami och Japansk undervisning

gymansieskola
Välkommen till det andra inlägget (klicka här för att komma till föregående) i serien “Ur en lärares ögon” där jag intervjuar lärare från olika delar av världen om deras erfarenheter av läraryrket. I detta inlägg transkriberas intervjun med Masahiro Kawakami, engelsklärare och lärarstudent från Japan. Intervjun kompletteras av mina reflektioner. Inlägget behandlar 1) Masahiros bakgrund, 2) intresse för specialpedagogik, 3) om lärares fortbildning och 4) rekommendationer till andra lärare.

Nyckelord: Japansk undervisning, specialpedagogik, fortbildning, lärarkultur.



Bakgrund


Masahiro inleder med att berätta hur hans lärarutbildning har gett honom verktyg för att skapa struktur och att kunna planera sin undervisning. Han understryker värdet av att undervisningen behöver luta sig mot en teori för att kunna planera god undervisning. Vidare beskriver han japansk undervisning från synsättet som student och som lärare i kontexten av en styrd läroplan, där han resonerar om hur systemet försöker ge alla elever en likvärdig utbildning men samtidigt begränsar lärare.


M: So first of all, my is Masahiro Kawakami, as he introduced me, so you can just call med Masa. So my background is, currently, I teach English at high school. Right now, second grade and third grade at high school. And also, I study at a post-graduate school and I am majoring in English education. 

F: So you teach part time and you study part time. What is that like? Can you apply the things that you learnt at the university in your practice? In a real classroom environment?

M: I think it really works, because of course, every teacher has to organize the classes based on the long term, or it can be short term. But when you are trying to organize your classes, you have to have base on some theory. Or, I mean, you have to have some theory to make classes. You need some plans. So the theory, or knowledge or disciplines from the university or my learning, are really helpful. Because without those kind of disciplines, the classes or the plan can be really messy. The classes have to be streamlined and the teacher has to concentrate on one topic or one discipline to make really good classes. 

F: And your experiences as a teacher, for example here in Japan, I’ve understood that the curriculum is sort of fixed. Do you see it in a positive light or do you there are some issues with it? What do you think?

M: So the curriculum in Japan is really, really restricted by the ministry. Every 10 years, the educational minister writes the curriculum and basically the teachers have to follow the curriculum. So I’d like to say that the teachers don’t have much flexibility what to teach the students. It’s not really negative, but if I’d want to say the positive perspectives, the homogeneity of the education can be ensured. Like, I don’t think that every school has given the same education, but the Ministry is trying to make the situation so that every student has the same education. So it can be a positive point.


Intresse för specialpedagogik


Masahiro beskriver att hans intresse för specialpedagogik kom med att han arbetat för en ideell organisation. Där mötte han barn med begränsade förutsättningar för att få det han kallar "god undervisning". Han beskriver även hur hans bakgrund gett honom perspektiv på specialpedagogik och hur han träffat lärare som förstår inte elevens situation. Masahiro reflekterar sedan kring elever som har andra åtaganden som gör att de bortprioriterar skolan.
F: That’s really interesting, because I also understood that recently, you’ve come to focus on students in need. And could you tell me a bit about why you came to that focus? What the situation in Japan with students in need? So first your approach to it and then the general attitude. 

M: So the steps or the reason why I’m interested in the children or the education of children in need is, I worked in an NPO. Non-profit organization. The work within the NPO is to give the opportunity, the education, or the educational environment to the children or students who are really poor. Or who can’t enjoy education because the parents don’t have any money or one of the parents have gone for some reason. And because of those kind of reasons, some students can't enjoy really good education. In normal school settings, just going to the school, they can’t get really good education or support. So, through the NPO, I met many of those kind of children. That really surprised me, because, to be honest, my life is really good. So my parents have given me really good education, and that's why I can speak English, read it and shooting these videos. And through my life, I didn't see those kinds of children in need. Or that had such severe studiations.. I was really happy about education in Japan at that time. Because I thought, the education in Japan is really good, because they are trying to ensure the really equal for everybody, but in the truth, in reality.

F: Right, and what could that look like? The lives of these students in need? What kind of issues do they meet? With teachers? Learning disabilities?

M: Problems from teacher’s side are like, many teachers can’t understand the situation of the students. For example, those kind of students that can’t concentrate on learning in their own classrooms, because of some problems in their own family. For example, the have only a mother. So some of them feel “Oh, I really have to help my mother and I don’t have any time to study in the classroom or house”. That means they can’t afford studying, and if they go to classrooms, they don’t understand any content because they don’t have any time to review what they have learnt. So in the end, some students can’t concentrate on the learning in the classroom. And if the teacher sees that, they think, or he or she will think, he or she is just ignoring learning. That happens. And those kind of teachers hesitate to give support to, how can I say, “bad students”, or seemingly bad students. But in truth, the situation, or the environment is really difficult for them. 

F: Yes I understand, there’s another reason behind their behavior. 

M: But it’s really hard to see the reason or the truth. 


Om lärares fortbildning

Masahiro förklarar att det är svårt att få fortbildning som lärare i Japan. Det beror på hög arbetsbelastning och administrativa uppgifter. Däremot lyfter han att lärare måste förnya sin lärarlegitimation var 10:e år vilket innebär att läraren återvänder till sitt universitet. Utöver detta problematiserar han lärarkulturen där han beskriver sina erfarenheter av att träffa på skolor där man gärna inte pratar om sina problem och att elever sällan kan ge kritik om sin undervisning.



F: Do Japanese teachers get a kind of education, in special pedagogics or such, to handle and help students?

M: I hope recently, especially young students, I mean young student teachers are getting that kind of knowledge and backgrounds. The veterans, the older teachers, in 40-50s, I think when they were students in college, they didn’t get that kind of instructions or classes. 

F: On that topic, I’m thinking from a resource-perspective, do Japanese schools, over time, give teachers the opportunity to re-train themselves? If there’s for example an area that you feel like “Oh wow, I want to become even better”, for example, students with certain needs. Let’s say students with autism, ADHD, and so on. Do you have the opportunity to re-train? 

M: The situation for re-train themselves for teachers is really hard. For example, I would say they have no chance to re-learn what they want to. For example, every 10 years, every teacher has to go to university. They have to get special classes to renew their teaching license, at least. The other opportunity to learn is depending on each teacher, but the situation for teacher working is really hard, because they have to deal with many documents or they are required to accomplish some contents. That makes the situation busy for teachers. I’d like to say, that not many teachers have the opportunity to relearn or to acquire new knowledge. 

F: The situation is quite similar in Sweden as well; many teachers are aware of the issues but they rarely find either the time to help them to progress but they also feel that they lack the knowledge. But in Sweden there are teachers that are trying to work with the attitudes of teachers themselves, with the teacher culture, on how to help these students. What is that like in Japan? What’s the teacher culture like? Do they work together? Do they try to support each other with these things?

M: One point I’d like to talk about: introverts. I’d like to say the culture of teaching in Japan is introvert. Maybe they hesitate to share the problems which is happening or is going on in school. The best way for the schools would be to solve the problem within the school, so they really hate to share the problem. Like bullying, or some of them would be, if students kill themselves for some reasons, even those kind of really serious things happen. Many schools try to hide the problems, but sometimes those kind of accidents leak and once it leaks, the principal or really important person in the school has to retire. They quit for the responsibility. That’s really serious. So introvertness is a kind of Japanese culture, unique to Japanese schools. 

F: I understand. We Swedish teachers also experience these kinds of issues, with teachers sometimes trying to hide problems. But usually, students are quite vocal. They have the rights to talk about their teachers, with for example the principal. Do students have the opportunity to do that in Japan?

M: That’s really rare for Japanese students, especially junior high school, elementary and high school students. Well, our thought or our idea is that every teacher is superior to any student. So the students have to obey the teachers. So that’s really rude to leak the information to the boss or principal. It’s really rare. 

F: Of course, in Sweden too, you have this kind of power difference; the teacher is always in a more powerful position than the students. 

M: Yeah many students go to the counselling room and they consult the counselor about many problems, and that includes the problems with teachers. So it’s getting better.


Rekommendationer till andra lärare


Avslutningsvis rekommenderar Masahiro andra lärare att försöka vara kreativa. I Japan är lärares kreativitet begränsad och det gör att lärare ofta använder samma material. Masahiro lägger särskild vikt vid att lärare alltid ska försöka förbättra sig och sträva mot att ge eleverna så god undervisning som möjligt.

F: I have covered most of the questions that I wanted to ask. But the last one is more about a general question on teaching strategies, or recommendations or tips or anything for other teachers. Something that you have picked up, that you feel strongly for. If you’d like to talk about something like that?

M: Something that I believe, which is really important for teachers or who works as an educator, is to be creative. The huge problem for teachers in Japan is they have to go to the classroom and covey the classes which are similar to every year. Some of the teachers use the same material from the last year. Because, they don’t need any effort to make new students, it’s not like a company. But, every teacher needs those kind of perspectives to attract many students every year. We have to do our best to mix material for classes to make them the very best. So I’d like to say that creativity is really important to be a good teacher, or to be a communicator or an educator in daily educating settings.

F: That’s wonderful. Thank you for sharing your experiences and your ideas.

Tack för att ni tog ett tid för att läsa och att titta på denna intervju med Masahiro. Han har i efterhand berättat för mig att han har fått ett stipendium för att studera i bland annat Tyskland och Sverige. Hans och min förhoppning är då att han kommer att kunna besöka min arbetsplats i Sandviken.

Kommentera gärna med era reflektioner kring:


  • Vad är era tankar om japansk undervisning?
  • Hur ser fortbildning ut på er arbetsplats?
  • Vilka styrkor och svagheter ser ni med att lärares arbete styrs centralt?


Eder tillgivne,

Feke

Transkribering: Ur en lärares ögon; Hesti Suarti och indonesisk undervisning

gymansieskola
Välkommen till det första inlägget i serien “Ur en lärares ögon” där jag intervjuar lärare från olika delar av världen om deras erfarenheter av läraryrket. I detta inlägg transkriberas intervjun med Hesti Suarti, engelsklärare från Indonesien. Intervjun kompletteras av mina reflektioner. Inlägget behandlar 1) Hestis bakgrund, 2) undervisning i Indonesien, 3) Hestis undervisningsmetodik och 4) rekommendationer till andra lärare. 


Bakgrund


Hesti Suarti är 35 år gammal och har undervisat i Engelska sedan 2006. Hon tog sin examen i Indonesien men har även studerat pedagogik och läroplansvetenskap i Nederländerna vid universitetet i Groningen. Hesti lär ut vid skolan SMA Negeri 8 Pontianak och en typisk arbetsdag börjar klockan 07:00 och pågår fram till 15:15. Indonesiska klasser består av cirka 40 elever. Efter sin arbetsdag undervisar hon elever individuellt som ett extrajobb fram till klockan 20. Den tid som blir över tillägnar hon planering och bedömning. 

F: Please start by introducing yourself.

H: Hello, I'm Hesti Suarti and I'm from Indonesia. I'm an English teacher but now I'm a student because I've joined the teaching training program. I started to be an English teacher in 2006. But actually I have already started before that, so I really started teaching in 2003. I started to be as an English tutor and I started working at an English course at the time. But then I moved on to other English courses. And I have ever been as an substitute teacher. In one of the public schools in Pontianak, in Indonesia. And then in 2006 There is this job vacancy by the government, and I applied. Thankfully it's my luck that I was chosen. Since 2006 I am teaching in SMA Negeri 8 Pontianak. It is a senior high school. I always thought that being able to speak English was very cool. And then I decided "Well I will learn that!" and it seems that it fits me. 

Undervisning i Indonesien


Indonesien har en skolkultur med metodisk karaktär där undervisningen innehåller disciplinära och kulturella inslag. Indonesiska läroplanen och kursplanen ger lärare riktlinjer för hur de ska undervisa men läraren har möjligheten att anpassa undervisningsinnehållet efter sin kontext. Elever och lärare bär uniform som byts ut beroende på vilken veckodag det är och nationella hymner samt religiösa böner ramar in dagarna för att skapa en känsla av gemenskap och ansvar. Staten tillhandahåller även lärare med gratis digitala läromedel som lärare kan ladda ned och använda, men även här har läraren möjligheten att välja sitt eget material.

F: I've understood that Indonesia has some cultural aspects that were new to me as a teacher from Sweden. Some of them being singing the national anthem, dress code, morning prayers. Can you give us a few examples of those and what are your thoughts of them?

H: We do have uniform; we have three kinds of uniform. Monday-Tuesday uniform will be, since I'm teaching senior high school, white on top and grey bottom. For Wednesday and Thursday we wear batik. So it's a characteristic uniform. Each school has their own batik. Friday they are wearing the boy scout uniform. And that's for the public school. Every morning we are recommended to sing the national anthem. Not only the anthem, there is also another national song. There are two songs every morning. And then we also get the students used to pray before the class starts. For the prayer, it is mostly done in a Muslim prayer. But the Catholic students, Buddhist or Hindu students are suggested to pray with their own prayer. But since the numbers are not that many, it will mostly be a Muslim prayer. So morning prayer, and then national anthem, and then national song. We start the study and once we're done, we finish the day by singing another national song. If you ask me about my thoughts, then yeah, it's a good thing to do. Because it will put some nationalism into the student. We don't have ethics as a subject and by doing so will remind them that "We are members of this nation and make sure we do our best." We put our thoughts there.


F: What reactions do you get from the students? On the uniform, the singing and so on?

H: It's in the rules, they can't say that much.

F: What are the educational resources like in Indonesia?

H: I think with the facilities, the government has tried their best to provide very supportive classroom or environment. They tried their best. And then, we are also provided with e-Books. For most subjects we don't buy books because it's provided through a certain link since it's free. We can just download it. The government sent, gave or provided us with the guidelines And then, it is up to us what material we are using. So they provided us with certain books but if we feel like want to use another then that is ok. And then they gave us the freedom to choose what method or techniques that you apply in the classroom. As long as they are following the guidelines. I think it's a bit flexible.

Regeringen bidrar med gratis digitalt läromedel vilket är otroligt frikostigt. Friheten mellan att tolka skolans riktlinjer och att lärarna själva väljer material påminner om den svenska utbildningssituationen. Hesti beskriver att hon lägger ned tid på att hitta relevant material som bygger på principen att eleven först får lyssna eller läsa på ett material, öva på det och slutligen producera ett eget sådant. Även här tror jag att många svenska lärare kan känna igen sig. I kontrast till detta står den kulturella inskolningen där både patriotiska och religiösa inslag präglar skollivet. Från ett svenskt perspektiv känns detta väldigt främmande men inte otroligt då det finns svenska skolor som har uniform och det finns även religiösa friskolor, men däremot så lyser patriotiska inslag med sin frånvaro. Jag blev mest förvånad och imponerad över hur öppet andra trosuppfattningar accepteras och uppmuntras vid bönetillfället. Det är en attityd som jag tror är positiv till skillnad från att forcera att samtliga ska delta i ett religionsutövande som inte är deras egna. 

Hestis undervisningsmetodik


Indonesiens senaste läroplansuppdatering från 2013 har rört undervisningen mot ett mer elevcentrerad förhållningssätt. För att möta detta strukturerar Hesti sin undervisning för att leda eleverna till att bli mer självständiga där de deltar i att skapar sitt eget lärandematerial. Detta tar form i fem delar; introduktion och diskussion, hörförståelse, läsförståelse, skriv- och muntlig förmåga.

F: Since you then, can choose your own way of teaching, you can choose your methods and so on. If you then could try to explain how you teach. What makes you "you"?

H: My DNA? Haha. We have this new curriculum, implemented since 2013. It has changes from the previous one. We really put the students in the center. So we as teachers are there to help them as facilitators. They are the main characters. So for me, I implemented the idea from Dewey: learning by doing. For me, when they do things, they will get the knowledge by themselves. It triggers them to study better.The way I do it, is by doing practical studying. I will tell them the study session will be divided into five activities. The first one I will explain and we have discussions. Then we come to the activities. I will give them listening practice, then reading, writing and the last one will be speaking. For the listening and reading, of course it will be provided by me. But for the writing and speaking I will ask them to make something and then perform it. So for example, we learned about expressions. "Agree or disagree."And for the writing, I will ask them to make a dialogue and for the speaking they should perform in front of the class. Sometimes I record it, too, and show it to the principal or the other teachers when we have regular meetings.

F: What are the students' reactions to you recording them or introducing these kind of methods in class?

H: Well lucky for me they don't mind that I show it to them!

F: About your colleagues then. Is this common that teachers, at your school, record students? Or is that your thing?

H: They can if they want to, but probably they stress on the other techniques.

F: Do you discuss "best practice" or similar topics?

H: Sometimes when we have meetings. So we have this professional community and it is not only in my school. All English teachers in my home town make a schedule because it is also one of the government programs. So we sit in a place and then have a discussion, presentations, and that's when we discuss that kind of stuff.

Hesti verkar vara ensam vid hennes skola med att spela in elever och den kultur som hon skapat för återkoppling ligger i linje med det tankesätt som bland annat Wiliams förespråkar. Dessutom agerar Indonesien som en god förebild när det kommer till kollegialt lärande där konferenser för erfarenhetsutbyte är statligt organiserade och återkommande. Hesti berättar att hon visar upp sitt material och diskuterar “best practice” - goda strategier för att undervisa - med sina kollegor och att detta göra på en storskalig nivå. Den här typen av arbete är något jag saknar i svensk kontext och något jag känner skulle vara mycket givande för min egen praktik.

Rekommendationer till andra lärare


Hesti tipsar andra lärare om att försöka tänka ur elevens synvinkel. Hennes tid som elev i Japan har även bidragit till ett perspektivskifte, något som tidigare diskuterats här vid Didaktiska laboratoriet (1, 2). Hon avslutar med att lärare bör kontinuerligt fokusera på sin egen motivation och passion för läraryrket för att behålla en inre drivkraft.

F: You are not teaching actively at the moment. You've been part of [teaching] competitions and all around the world. You've taught in Indonesia, you've studied for a long time in the Netherlands, and now you are in Japan. I'm thinking that, when you return to Indonesia you will continue to teach. What kind of things have you learnt throughout all of these journeys? Could you give an example?

H: First, about planning, and then context. And try to put more thoughts about, well because, now I am a student, so. Well, even before now, I was still thinking "if I was a student, would I be able to answer these questions". But then, it has been some times, right, but now, being in the position of a student. I will put more thought into that and think more carefully.

F: Some teachers who I meet, they experience that teaching is something they feel is important to their person or maybe is even something that's at their core. Do you agree with that or disagree?

H: Well, I agree. I mean, teaching should be a passion. Because sometimes, the welfare. Can I say welfare? Or the environment is not that supportive so that if you don't put your passion and your heart in it it will be a bit difficult to do. Well, actually not only just teaching, but all work.

F: I've stolen this one from the speaking cafeteria that we have held lectures at. What suggestions, recommendations or words of wisdom do you have for other teachers? 

H: Keep your passion. Because, again, everything, not only for teaching, but if you do not put your heart your mind and your passion into it, it will be tiring. I mean like, there is  one time for me teaching is just a routine. And I don't really enjoy myself at that time. And it's really hard because. Well, in my school, one year will be around 200 ish students, so 200 ish personalities, 200 ish problems. But because I didn't really enjoy my teaching during that time, then I would feel like, it's really burdensome. I can't really wait for the holiday and all. It's not enjoyable. I think that, but when you put your heart into it and don't forget your passion, then everything is fine. So keep that spirit up!

Hesti beskriver att hennes tid som student fått henne att reflektera på hur hon konstruerar sin undervisning. Hennes reflektioner lyfter frågor som “Om jag skulle vara en elev, skulle jag kunna besvara de här frågorna?” Denna typ av reflexiva tänkande är det flera andra, inklusive jag själv, som upplevt under vår tid i Japan. Utöver detta kan jag även erinra från Hestis beskrivning att den indonesiska kontexten behöver stöttepelare som eleverna kan lita på och luta sig emot. Hesti specificerar inte exakt vilka samhälleliga brister som det kan beröra men det är däremot tydligt att Hestis passion och vilja att gå extra längder för sina elevers inlärning gör skillnad: hon är mentor, ansvarig för deras säkerhet, klassrumsansvarig, undervisar extratid, och tänker kritiskt igenom sin undervisning. 

Avslutningsvis resonerar Hesti att lärare behöver acceptera att arbetet (om inte alla arbeten?) innehåller sina stunder av tvivel och att man hittar ut därifrån om man vill. Hesti understryker att man själv väljer att vara sin egen lyckas smed; när vardagen blir kämpig måste vi se tillbaka till vad som fick oss att vilja komma dit vi är för att återigen hitta vår motivation. En klok strategi! 



Tack för att ni läste det första inlägget i serien “Ur en lärares ögon”. Detta inlägg har redogjort för Hesti Suartis erfarenheter av att vara lärare i Indonesien. Hesti berättar hur Indonesisk skola försöker skapa gemenskap bland olika metafysiska föreställningar och hur hon i sitt klassrum skapar en kultur för feedback och självständigt tänkande. 

Kommentera gärna med era reflektioner kring:
  • Vad är era tankar om Indonesisk undervisning?
  • Hur skulle ni eller era kollegor se på att analysera inspelade elevexempel?
  • Varför finns inte statligt organiserat kollegialt lärande i Sverige?

Eder tillgivne,

Feke

Kanji och jag: en kärlekshistoria, eller, erfarenheter av kanjistudier

japan
Välkommen till Didaktiska laboratoriet som i detta inlägg ska prata om mitt favoritämne när det kommer till mina japanskastudier - kanji. Inlägget kommer att redogöra för kanjins 1) historik och funktion samt 2) min undervisning och erfarenheter.

Nyckelord: Kanji, undervisning, språkinlärning, utmaningar



Kanjins historik och funktion


Kanji introducerades i Japan för över 2000 år sedan via kontakt med Kina (Kano et al, 2015: xiii). Dess omfattande historia får inte en fullgod redogöreles i detta inlägg, men för den intresserade läsaren kan mer information hittas här (Hibino, 2002, 2003). Historiskt var det enbart män som utbildades inom kanji när de tjänstgjorde vid hovet eller utförde administrativa uppgifter i kontakt med Kina. Enligt en av mina lärare brukar kanji således historiskt tillskrivas som männens skriftspråk medan kvinnor blev utan möjligheten att lära sig att skriva. Som en följd av detta utvecklades hiragana från kanji och användes ursprungligen enbart av kvinnor. Idag lär sig alla kanji, hiragana samt katakana oavsett kön eller könsidentitet. Exempelvis kan man se symbolernas utveckling och förenkling i följande schema:


Kano et al, 2015: xiv
Japanskans tre teckentyper hiragana, katakana och kanji har olika funktioner där hiragana och katakana framförallt representerar ljud medan kanji består av både ljud samt att enskilda symboler bär mening. Till exempel kan det japanska ordet för jag (“watashi”) skrivas med alla tre teckentyper:

Kanji - 私
Hiragana - わたし
Katakana - ワタシ



Även om vardera teckentyp i praktiken kan användas individuellt för att uttrycka ljud och skapa japanska meningar förordas att använda kanji i kombination med hiragana och katakana. Kanji har även ett kinesiskt (“on yomi”) och japanskt (“kun yomi”) sätt att läsas (Kano et al, 2015: 2). Exempelvis läses 人 (person) enligt on yomi som ジン (jin) eller ニン (nin) eller enligt kun yomi som ひと(hito), -り(-ri), eller -と(-to) beroende på dess position i relation till andra ord, räkneord eller grammatiska funktioner. Orden låter även olika beroende på om de står för sig eller om de är sammansatta.

Sammansättning av kanji kan förändra symbolen så att den passar tillsammans med en annan kanji. Vi återvänder till kanjin för person (人) för att exemplifiera detta. 人 förekommer i andra kanji, såsom 休. 人 syns här till vänster och ändrar form till en pinne med lutande tak. Den kombineras med 木 (き - ki - träd) som blir ihoptryckt. Det är viktigt att notera att symbolernas utformning förändras något. Tillsammans representerar de en person som befinner sig intill ett träd, vilket ikonografiskt representerar en person som lutar sig mot trädet. Kanjin 休 betyder därmed vila eller ledighet och skrivs sedan tillsammans med hiraganatecknet む så att det blir tillslut blir 休み (やすむ - yasumu). I andra fall behåller 人 sin ursprungliga form, till exempel 傑人 (けつじん - ketsujin) som betyder “utomordentlig person”.

Kanjitecken innehåller både mening och ljud varpå argumentationen är sådan att kanji - efter att läsaren blivit bekant med systemet - hjälper läsaren att snabbare förstå innebörden i det skrivna språket. Japanska regeringen har gett ut riktlinjer där de rekommenderar att läsare av japanska ska behärska 2136 av de mest förekommande kanjisymbolerna. Enligt min kanjilärare teoretiseras det att det finns över 50000 tecken och som nybörjare kan kanjis omfång och komplexa natur bli särskilt avskräckande. Under denna termin lär jag mig 251 tecken vilket känns mindre överväldigande. Kanji har varit en spännande utmaning för mig och har sedan första lektionen varit mitt favoritämne.



Min kanjiundervisning och erfarenheter


Vår lärobok - “Basic Kanji Book” (Kano et al, 2015) - beskriver en problematisk inlärningsprocess för nybörjare inom kanji eftersom:


  • Kanji kan vara utformade på ett komplicerat vis.
  • Det finns symboler som innehåller flera komponenter eller är baserade på andra kanji.
  • Eleven ska förstå en symbols egna mening tillsammans med funktionen att kombinera flera kanji för att skapa nya ord.
  • Eleven ska kombinera kanji med hiragana och katakana i det skrivna språket.
  • De flesta kanji har flera sätt att läsas och uttalas.


Trots dessa utmaningar är kanji väldigt tillfredsställande att studera. Kanji påminner om att memorera hela bilder för att förstå dess innebörd. Vidare så undervisar våra lärare oss i flera olika steg för att jag och mina klasskamrater ska kunna lära oss vardera tecken.

Våra kanjilärare använder sig av flera tekniker för att vi ska lära oss symbolernas mening, utseende, hur de skrivs enskilt och tillsammans med andra kanji eller kana. Varje lektion behandlar 10-12 nya kanji och generellt följer lektionsplaneringen följande mönster: läraren visar respektive symbol och ger exempel på hur de kan användas. Vi tilldelas en varsin mini-whiteboard på vilken vi får rita symbolerna. Ordningen för hur symbolerna skrivs (Kano et al, 2015: xi) är viktigt eftersom det finns standarder som hjälper till tydliggöra tecknet samt att tolka handskrivna tecken (som kan vara mer eller mindre tydliga). Lärarna lägger stor vikt vid dessa standarder och vi får öva på att rita symbolerna så att de får balans samt ser rätt ut. Det är lätt att små misstag kan förändra en kanjis innebörd varpå läraren undersöker och korrigerar vår handstil.

Tisdagar och torsdagar testas vi genom handskrivna quiz och vi har prov efter vi lärt oss 60 kanji. Provtillfället testar att vi kan känna igen tecknens mening, skriva dem på ett korrekt vis, skriva dem med hiragana, sätta dem i meningar samt göra sammansatta ord. Proven är summativa och behöver i regel 60 % korrekt för att få ett godkänt betyg.

De senaste veckorna har jag fått lära mig att kanji är modulärt vilket är enligt mig en av dess mer fascinerande aspekter; en kanjisymbol kan bestå av en eller flera “radikaler” - mindre beståndsdelar - som kombineras för att skapa meningen bakom symbolen. Vår lärobok är strukturerad på så vis att vi lär oss symboler som är närbesläktade eller delar radikaler. Exempelvis har 痛い (いたい - smärta) och 疲れる (つかれる - bli trött) samma form av utformning till vänster - radikalen 疒 - som står för sjukdom. Vi lärde oss dessa tillsammans eftersom de hade den radikalen gemensamt.



Jag känner att jag genom mina studier har fått delar av en nyckel till att förstå aspekter av min omvärld som tidigare varit otillgängliga; jag kände likadant med hiragana och katakana men eftersom det finns tusentals kanji har vägen dit varit avsevärt längre. Exempelvis rekommenderas det att man kan cirka 2500 för att kunna läsa en japansk dagstidning och de 251 kanji som jag lärt mig under den första kursen täcker bara de första tio procenten. Därmed är det en lång väg kvar innan jag har ens nått en grundläggande förståelse. Trots detta är jag inte avskräckt inför denna lärprocess utan njuter av en känsla av äventyr och upptäckarlust när jag ser en kanji i min vardag och förstår dess innebörd.

För andra studenter kan jag rekommendera följande verktyg som varit till stor hjälp för mig: Lexilogos är ett smidigt online-tangentbord för kanji. Jisho är ett lexikon som slår upp kanji efter bland annat betydelse, skrivmönster och radikaler. Jag använder mig även av appen Kanji study för att studera kanji. Appen lär dig alla aspekter av kanji som jag nämnt i detta inlägg plus att den testar genom anpassningsbara minnesövningar, memorykort, skrivövningar och hörförståelse. Gratisversionen innehåller ett set av grundläggande kanji och för cirka 100 kronor låser man upp samtliga funktioner. Enligt mig är appen mycket prisvärd.

Kommentera gärna med era reflektioner kring:

  1. Vad är ditt bästa tips för att minnas nya ord?
  2. Hur har era erfarenheter varit att lära er nya språk/skriftspråk?
  3. Vad tycker du om att använda appar för språkinlärning?


Källor:
Kano, C., Shimizu, Y., Yabe, H., & Ishii, E. (2015) Basic Kanji Book. Bonjinsha Co,. LTD:
Lory, H. (2003). Introduction to Kanji. University of Chicago. Hämtad 2017-01-27

Mnemoteknisk språkundervisning, eller, ljudliga inlärningsstrategier

japan
Välkommen till Didaktiska laboratoriet som undersöker mnemoteknisk språkundervisning inom en japanska undervisningskontext. Inlägget behandlar 1) mnemoteknisk forskning och 2) mnemoteknik i japansk språkundervisning.



Mnemoteknisk forskning


Mnemoteknik är en inlärningsstrategi där olika kognitiva mönster används för att öka inlärning. Vanligtvis kombineras melodi, ramsor, akronymer, bilder eller annan visuell stimuli med syfte att bilda ett mönster: “a pattern of letter or words which helps in remembering something” (http://blog.oxforddictionaries.com/2016/03/mnemonic/, 2017-11-01). Exempelvis skapar första bokstaven i en sekvens av ord en ramsa eller ett rim som förenklar att minnas hela sekvensen. Se bilden nedan för hur Oxford definierar mnemonic och låt oss titta vidare på några exempel. 

Källa: Googles automatiserade definition

Gitarrkurser för nybörjare låter elever memorera de sex strängarna från den ljusaste uppåt - E, B, G, D, A, E - med varianter av ramsan “En Ball Groda Dansar Aldrig Ensam”. Första bokstaven i ramsans ord bildar ett akronym som representerar strängarnas namn. En annan gren av mnemoteknik associerar det som ska läras till andra sinnen, så som ljud, bild eller fysiska objekt och inom dessa finns både fysiska och mentala strategier.

En fysisk klassiker instruerar hur årets månader och deras respektive antal dagar räknas på knogarna. Varje knog representerar månaderna som har 31 dagar och mellan knogarna befinner sig månaderna med 30 dagar (tillsammans med undantaget februari och dess 28 dagar). I detta fall används vår fysiska kropp som ett hjälpmedel för att underlätta inlärningen. Ett annat exempel är loci-metoden som förordar att skapa en mental karta eller ett rum som du inreder med objekt som du ska minnas (Putnam, 2015: 131), såsom innehållet i en shoppinglista eller annan betydelsefull kunskap. Pedagogisk forskning indikerar att olika typer av mnemotekniska strategier har fördelar inom olika inlärningssituationer.

Forskning visar på både fördelar och nackdelar med mnemoteknik som inlärningsmetod och dess applikation i undervisning. Adam L. Putnam belyser i sin artikel ”Mnemonics in Education: Current research and applications” från 2015 om mnemoteknikens styrkor för långtidsinlärning samt problematiserar deras användning i undervisningssituationer. Han hänvisar till studier med positiva och negativa resultat varpå han bilar en övergripande bild av forskning från 60-talet och framåt. 

Exempelvis finns studier som studerat kontrollgrupper som använt akronymer och traditionell repetition som inlärningsmetod inför ett prov. Den mnemotekniska kontrollgruppen fick 90% rätt svar medan kontrollgruppen som använt traditionell repetition fick 61% rätt (Putnam, 2015: 132). Trots mnemotekniska fördelar för inlärning kritiseras tekniken eftersom den tar tid att öva in vilket är tid som skulle kunna ha använts för annan inlärning. Forskning pekar på att metoden måste återkomma med upprepade intervaller för att den ska ge signifikant effekt (Ibid., 136). Den generella bilden indikerar att mnemoteknik har positiv inverkan på inlärning över tid men för att den ska ge effektiva resultat i klassrum behövs välplanerad undervisning. 

Putnam lyfter styrkan bakom att använda metoden för självstudier och pekar på att ”Learning basic facts with mnemonics leaves more time for higher order learning” (Putnam, 2015: 133). Bland de elever som använder mnemotekniska strategier är akronymer den vanligaste formen och de positiva forskningsresultat som finns understryker fördelar med mnemotekniska strategier vid inlärning av främmande språk, framförallt genom associationer (Ibid., 113). Trots detta är mnemoteknik sällsynt i undervisning, främst på grund av svårigheter med att orkestrera en fungerande lärandemiljö, där Putnam definierar klassrummet som en alltför komplex miljö (Ibid., 132). Putnam föreslår en kombination av inlärningsstrategier för att kombinera deras respektive styrkor och motarbeta deras svagheter. Förslagsvis kan lärare ge eleverna mnemotekniska verktyg och sedan låta dem öva på egen hand.

Forskningsresultaten som Putnam jämför lutar mot att visuell stimuli tillsammans med association har vetenskapliga belägg för att stärka minnesspåren (Putnam, 2015: 137). Används mnenotekniska metoder tillsammans med kontinuerliga förhör eller quiz - även kallad “retrieval practice and spacing” - ökar inlärningen ytterligare. Det finns studier som pekar på att ha ett test i slutet av lektionen samt ytterligare ett en dag, en vecka och upp till en månad senare har positiv inverkan på långtidsinlärning. Andra studier visar på kompletterande fördelar av mnemoteknik såsom ökad motivation och arbetsglädje där de tillfrågade eleverna upplevde större lust att lära i jämförelse med traditionell undervisning. 

Mnemoteknik i japansk språkundervisning


Mina första veckor av studier har framförallt fokuserat på hiragana och katakana som är två av de tre japanska skriftspråken. Hiragana och katakana är två separata alfabet av 46 grafem men de delar fonem. Det vill säga, båda alfabeten har olika symboler men samma ljud. Vissa symboler är närbesläktade och deras användningsområden skiljer sig där hiragana främst används för japanska ord och katakana för låneord. Inlärning av alfabeten har främst fokuserat på att lära sig vilken grafem (symbol) som överensstämmer med vilket fonem (ljud). 

Källa: https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/a/a6/Hiragana-Katakana-Romanization.JPG/800px-Hiragana-Katakana-Romanization.JPG
Våra lärare har lärt oss att känna igen symboler i hiragana och katakana samt vilka ljud de tillhör. Mnemotekniska undervisningsstrategier har använts av samtliga lärare i deras undervisning. Samma teknik har använts oavsett vilket alfabete som har undervisats. Från ett pedagogiskt perspektiv innebär det att lärarna har ljudat vardera symbol och vi elever har imiterat läraren. Ljudande är inget unikt mnemotekniskt men det speciella äger när vi fått sjunga symbolerna till ordramsor och melodier. 

Till exempel började vi sjunga den första raden i alfabetet - A, I, U, E och O - för att sedan sedan kombinera dessa med de olika konsonanterna som finns i alfabeten (K, S, T, N, H, M, Y, R och W). Denna undervisningsmetod är typiskt för mnemoteknisk undervisning där syftet är att öka inlärningen genom att associera symbolerna till ljud och melodi. Sång och melodi har varit ett återkommande element trots att vi har haft olika lärare.

Min erfarenhet är att ett mnemotekniskt arbetssätt är vanligt förekommande i japansk språkundervisning. Vi har haft flera lärare och alla har arbetat på liknande vis. Min upplevelse är att det är ett effektivt sätt att undervisa eftersom jag har upplevt framsteg i att känna igen symbolerna på kort tid. Mina klasskamrater delar också den här uppfattningen och känner att de tagit till sig av båda alfabeten snabbare än vad de tänkte sig. 

Jag har diskuterat undervisningen med mina klasskamrater som är lärare och de upplever likt jag att mnemoteknik är sällsynt i deras respektive undervisningsmiljöer. Från ett professionellt perspektiv upplever jag att melodin hjälper mig att återkalla alfabetet och ibland när jag glömt en viss symbol har nynnandet av melodin försäkrat att jag hittat till rätt symbol. Denna typ av inlärningsstrategier, särskilt gällande verbalt utmanande inlärning av nya språk och deras fonem, skulle vara spännande att applicera i min egen undervisning.



Vår kurslitteratur förklarar på ett transparent vis vilket upplägg den använder sig av. Varje kapitel består först av hörövningar, följt av läsövningar samt kontrollfrågor. Skrivövningar repeterar inlärda symboler och slutligen kombineras symboler för att forma ord. När jag kommer att återgå till min tjänst ska jag jämföra mitt undervisningsmaterial med den modell som beskrivits här för att se om de liknar varandra. Jag kommer att testa att komplettera min undervisning med mnemotekniska arbetssätt eftersom jag upplevde flera styrkor under min egen inlärning. Jag ska även testa att ge eleverna strategier för självstudier. Vidare ska jag se över att återkommande mätpunkter håller den rytm som Putnams (2015) forskningsöversikt förordade. 


Tack för att ni tog del av detta inlägg som redogjorde för mnemoteknisk forskning och japansk mnemoteknisk språkundervisning.

Kommentera gärna med era reflektioner kring:

  • Vad är dina erfarenheter av mnemoteknik?
  • Hur skulle du använda dig av mnemotekniska undervisningsstrategier?
  • Hur ser du på upprepade prov över tid (“spaced retrieval”)?

Källa: Putnam, Adam L., 2015. ”Mnemonics in Education: Current research and applications”, Translational Issues in Psychological Science, 1(2), 130-139 (http://psycnet.apa.org/record/2015-26723-002)

Popular Posts

Carbonmade

https://fekenorman.carbonmade.com/